Foto: Olov Tegby Frisk
Min dotter och hennes sambo har flyttat in i en trea i Farsta utanför Stockholm. Ett kök, ett badrum, ett vardagsrum och två sovrum samlade kring en väl tilltagen hall. En vanlig lägenhet byggd någon gång på 60-talet, men också en manifestation, ett socialpolitiskt uttalande, en uppmaning till att anpassa sig till det normala – en lagom stor kärnfamilj med mamma och pappa och två barn.
Inte anade man då, i mitten av det förra millenniet, att fyrapersonshushållet skulle bli en parantes och att det skulle bli brist på små lägenheter för singlar och studenter och stora flexibla våningar för familjer med heltids- och halvtidsbarn eller släkt på besök från andra kontinenter. Hus tar lång tid att bygga och kan stå i över hundra år, livsstilar är processer i ständig rörelse. Är det den där längtan vi människor har efter att slå fast sanningar som ställer till det när vi periodvis producerar bostäder som mer har med förhoppningar än verklighet att göra. För tittar vi bara lite tillbaka, vänder oss om mot historien så upptäcker vi att kärnfamiljen i stort sett var en Folkhemsdröm. Det är variationen och de praktiska lösningarna som är och alltid varit det normala. Sambo var många Stockholmare på 20-talet liksom höga herrar som levde helt öppet med sina frillor långt tidigare.
Delsbo var min morfar som var till sjöss stora delar av året. Kombo, att bo kollektivt, har ofta varit nödvändigt av praktiska och ekonomiska skäl på gårdar eller i trånga storstadslägenheter. Styvfamiljer var mer regel än undantag förr när änkor och änklingar gifte om sig av kärlek eller för att få livet att gå ihop. Och mambo, att bo kvar hemma som vuxen, nej det är sannerligen inte särskilt nytt. Det enda unika för 2000-talet är det stora antalet singlar.
Enligt en Europeisk undersökning bor närmare hälften av alla svenskar i enpersonshushåll. Forskarna verkar eniga om att variationerna i boende kommer att bestå, ja att de till och med kommer att öka. I en dansk studie hävdar man att det är hög tid att bygga mer varierat eftersom framtidens människor kommer att byta bostadsform många gånger under livets gång. Och Ola Nylander, adjungerad professor i Bostadens arkitektur på Chalmers, förutspår i en alldeles ny studie att vi snart kommer att kunna flytta in i flexibla bostäder som kan växa och krympa och där rummen kan förändras beroende på vilka som bor i lägenheten. Vardagsrummet blir två sovrum som blir arbetsrum som blir studio. Och det finns tecken på att de har rätt. I Magasinet på Spolegatan vid Kung Oskars bro i Lund finns numera kompislägenheter – ett ordentligt kök och två lika stora rum. I Göteborg bygger HSB på Första Långgatan på Ängön hus där det går att välja på lägenheter från ”small till xl” och i det nya bostadsområdet Norrström i Eksjö kommer väggarna att vara flyttbara.
Men än är vi inte där. Följ med till några par, familjer, kompisar, arbetskamrater och studenter som försökt få sina bostäder och livsstilar att gå ihop. Fotografen Olov Tegby Frisk har besökt dem
