Ledare

Antingen ombonat eller totalt utanförskap

av Sofia Wadensjö Karén

Detta lilla, men starka ord. Två bokstäver som gör all skillnad.
Vi.

”Utan ett vi går vi under”, säger radiopsykologen Allan Linnér som väljer att fundera kring vi när han får frågan om att vara med i vår avdelning ”Ordagrant” .

Tacksamt och roligt för tidningen med just det namnet, förstås, men också för att det ger mig en anledning att reflektera.

Reflektera över innebörden i ordet vi, och vad det står för. I dag och i går, men kanske även i morgon.

För 20 år sedan öppnade min mammas bästa vän sitt hem för ett par polska konstnärer som inte hade någonstans att bo. Jag minns min egen stolthet över detta, över att jag kände en människa som gjorde så. Men även min förvåning. Hur orkade hon? Hur vågade hon?

I dag känner vi alla någon som har bestämt sig för att det finns plats för fler där hemma, plats för människor som inte har haft samma goda förutsättningar i livet.

Vi:et har brett ut sig, och öppnat upp för fler.

Den utvecklingen är så hoppingivande och fin. Och den får inte glömmas bort.

För samtidigt är vi ett av vår tids allra mest laddade ord. Just för att ett Vi alltid även innebär ett De. Antingen får du plats i det ombonade, inkluderande där innanför, i vi:et, eller så befinner du dig obevekligt utanför.

 

Inget kan vara så hårt och exkluderande som ett vi där du själv inte ingår. Och på senare tid har dessutom de flesta, i och med den ökade polariseringen i samhället, blivit alltmer tydliga i var gränserna för det egna vi:et går.

Jag tänker på det offentliga samtalet, men även på det som förs vid middagsbord och i sociala medier.

Antingen är du stensäker på din sak, och vet på vilken av skalans ytterligheter du hör hemma. Eller så håller du käft.

Du måste helt enkelt ha koll på vilket vi du tillhör.

Det nyfikna resonerandet, det trevande samtalet, den ödmjuka osäkerheten blir allt ovanligare. Detta trots att vi är så många som längtar dithän, som beklagar utvecklingen och säger oss stå vidöppna för den typen av samtal.

Men är vi verkligen det? Vi testar, tänkte vi här på redaktionen. Så i höst planerar vi ett seminarium där vi tillåter oss att just resonera, treva och samtala. Känna oss för lite längs olika gråskalor.

På Vi är vi, kort sagt, för ett vi som är i rörelse och som ständigt definieras och omdefinieras.

På återhörande!

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Publicerat i Tidningen Vi nr 3, 2016

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar