Ledare

”Är du kristen?”

av Sofia Wadensjö Karén

 

Oräkneliga är de gånger som jag har fått frågan. Varje gång blir jag lika osäker, lika dröjande.
”Är du kristen?”

Med en pappa som under många år var biskop i Karlstad är det inte konstigt att omgivningen undrar. Är det så? Är jag kristen?

Frågan ställs alltid nyfiket. Med öppen blick, men också lite förundrat.

Det märkliga är att jag inte riktigt vet svaret. Dock har jag vid det här laget lärt mig vilka följdfrågorna brukar vara, och svarar i ett svep:

”Ja, jag tror på en god kraft.

Ja, jag tror på Svenska kyrkan som en viktig – en allt viktigare – del av vårt samhälle.

Nej, jag går inte i kyrkan regelbundet.

Nej, jag har aldrig bett bords- eller aftonbön.”

En rak frågeställning som uppenbarligen kräver ett invecklat svar. Jag är dock långt ifrån ensam om att krångla till det.

Fyra av fem svenskar tror inte på Gud. Samtidigt tror hälften av oss på något slags ”ande” eller ”god kraft”.

Vi placerar oss i botten och i toppen i jämförelse med våra europeiska grannar – samtidigt. Närmare bestämt i bottenskiktet när det gäller gudstro, men nästan högst av samtliga europeiska länder när det kommer till den lite bredare trosformuleringen.

Vi tror.

Men vi vill inte bekänna oss till en tro.

Kanske borde det inte förvåna. Att vi svenskar är extrema har vi ju lärt oss vid det här laget. Vi är ett individualistiskt, icke-troende folk med hög tilltro till staten.

Var och en reder sig själv. Även vår eventuella tro fixar vi på vårt eget sätt.

Ända tills något inträffar. Något som är utanför vår kontroll, något som rubbar hela vår tillvaro. En kris eller katastrof …

Då söker vi oss, likt nattfjärilar mot lampans ljus, till den trygghet som kyrkans riter inger. Till de traditioner som tillåter oss att släppa taget. Då får kyrkan tillbaka sin ursprungliga betydelse som samlande kraft.

Men det är inte hela sanningen.

Vi firar fortfarande kristna högtider, som jul och påsk.

De flesta viger sig i kyrkan, och majoriteten väljer även att döpa sina barn.

Dessutom är sju av tio svenskar fortfarande medlemmar i Svenska kyrkan.

Trots att vi anser oss vara sekulariserade.

På oss svenskar, det motsägelsefulla folket, ville vi ta en närtitt. Och vem var då bättre än vår ärkebiskop Antje Jackelén.

God läsning!

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar