Hallå är ni där!

Undrar ni var vi har tagit vägen?

Vi gör tidning vilket innebär att allt nu måste få plats innan vi skickar iväg den till tryckeriet.

Fattas det något, ska vi lägga till en sida här, ta bort en där? Och förstasidan, hur många färger ska vi arbeta med, och vilka. Och bilden, behöver vi komma närmare.

Mitt i alltihopa ringer Läsrörelsen och vill att vi ska skriva om deras barnbokskampanj som de bedriver tillsammans med den stora hamburgerkedjan, många miljoner barnböcker delas ut i den lilla matpåsen.

Nej tyvärr, svarar jag, tidningen är mer än fullproppad med artiklar och notiser och tävlingar och listor på böcker som våra reportrar och de vi intervjuar rekommenderar till läsning.

Så tyvärr.

När jag ber om adressen till webbsidan visar det sig att den är försvunnen.

– Försvunnen, frågar jag.

Jo, berättar hon, någon har råkat slänga den och sedan tömma papperskorgen. 

– Är den borta?

Ja, vi måste börja om, vi har gjort en provisorisk i väntan på den nya.

– Oj.

Sedan går vi över till att tala om prickar, jag tycker det är komiskt att alla hemsidor som handlar om läsa och språk måste heta lasa och sprak. Spraket.se, det är riktigt roligt och får mig alltid att tänka på Lennart Hellsing och Krakel Spektakel. Hellsing förresten, honom skymtade jag på ett av Bokmässans många mingel, stiligt rakryggad, med vitt snyggt designat skägg och i en brandgul kostym värdig hans underbara böcker.

Lennart Nilsson var också där, en sådan distingerad äldre herre, även han i full gång. Författare pensioneras inte om de inte måste därför att prickarna på bokstäverna börjar hoppa omkring och byta plats med varandra.

Så långt i mina tankar kommer jag att tänka på en bok jag läste för länge, länge sedan – minns inte vad den hette eller vem som skrev den, om ni vet så snälla, snälla maila mig och berätta för jag har lånat ut den och aldrig fått tillbaks den och längtar ofta efter den.

Nåväl, boken var skriven av en författare vars mor sakta försvann i alzheimers. Den börjar när de fortfarande kan tala riktigt redigt med varandra och slutar när hennes dimma blivit så tät att hon bara blandar ihop alla ord och bokstäver i en poetisk röra. Han, sonen, följer med och låter mammas språk leda deras samtal som blir ömsint underbart absurt den sista tiden.

Vi bjuds in. Får lyssna på samtalen, vara med när hon leder honom vidare till sina nya ord.

Det är en vidunderlig bok, jag saknar den så, så snälla, snälla, om någon av er vet vem som skrev så jag kan söka efter den på www.antikvariat.net.

Men tillbaka till prickarna.

När jag och Li på läsrörelsen begrundat livets skörhet i form av en delitad hemsida så frågade jag om hon tror att barn i framtiden inte kommer heta Göran och Åsa och Britta utan istället Jonas, Eva och Lars – pricklösa namn.

– Det vore sorgligt, sa Li, låt oss vara rädda om å, ä och ö.

Men tror du inte, envisas jag, att den digitala generationen tänker längre, är internetsmarta och vill att deras barn ska kunna ha hemsidan www.kallekarlsson.se (som när jag tittar efter är speedwayförare) istället för www.bjornhakansson.se (den är ledig om det någon som är hågad) när de blir stora, eller till och med när de är nyfödda och första dagen lägga in 554 bilder tagna med den nya digitalkameran under och strax efter förlossningen.

– Hmmmm, det är klart, säger Li, men jag hoppas inte.

Och så berättar hon att fenomenet redan finns, på Södra teatern finns en bar som kallar sig Sodra Bar eftersom adressen förstås är www.sodrateatern.com.

Och då kommer jag att tänka på Skanska, f d Skånska, och Föreningsbanken som blev Swedbank, och så frågar jag Rebeccah på bordet bredvid om hon som ska ha barn vilken minut som helst tänkt på prickarna.

– Meningslöst, vi heter ju Ripås i efternamn, och en internetadress som innehåller ripas kan nog kombineras med vilket förnamn som helst.

Och i den stunden börjar jag begrunda boktitlar, blir de också pricklosa med tiden for att kunna synkas med hemsidor.  En snabb titt bland klassikerna visar att dåtidens författare – Strindberg, Moberg, Lindgren, alla med mycket internetvänliga namn, var mycket förutseende, föredömligt lite prickar i titlarna på deras böcker, förutom förstås www.rodarummet.se (som förresten visar sig numera vara ett café i originalskick från 1975 i Borås).

Så långt ropar Calle att nu måste jag faktiskt komma och titta på förstasidan och den där krönikan som ska inleda tidningen, när tänker jag börja skriva på den.

Så ni ser – vi är här, om än lite bloggfrånvarande. 

GRAVID? Läs inte för mycket

När man blir gravid finns det en uppsjö av förberedande böcker. Det står massor om vilken kost man ska hålla till, vad som händer från vecka till vecka, varför man inte ska göra si och varför det är bättre att göra så. Alla har tips och råd om vad man som gravid ska och inte ska göra, men råden går ofta stick i stäv med varandra … Och ska man verkligen skrubba brösten med torrborste och hur bra är det att stå på huvudet i nionde månad för att barnet ska lägga sig rätt?! Vad ska man rätta sig efter?!

Mitt tips, efter drygt 37 veckors graviditet och ett trettiotal böcker senare, är att man inte ska läsa för mycket och absolut försöka undvika alla skrämselhistorier.

Böcker som jag gillar är Katarina Janouchs trilogi (Piratförlaget) som kom ut tidigare i år, Gravid!, Föda barn och Första året (spara den sista till efter att du fött barn), och som verkligen går igenom allt. Leni Söderbergs Mammapraktika (B. Wahlströms), är en klassiker som är rolig att följa och skriva egna upplevelser i, samt innan man går på någon föräldrakurs (om man har planer på det) kan man alltid förbereda sig med Att föda (Albert Bonniers förlag) av Gudrun Abascal.

Rebeccah Ripås

Keats om hösten

När vi nu precis passerat höstdagjämningen och natten blivit längre än dagen är det väl passande att lyssna på 1800-tals poeten John Keats tankar om denna mörknande årstid i dikten To Autumn.

Hur enkelt som helst. Gå in på www.poets.org, eller varför inte bara klicka på den här länken så kan ni lyssna till Stanly Plumly som med passande lite sorgsen röst läser:

"And still more, later flowers for the bees,

Until they think warm days will never cease..."

Och om ni ändå inte kommer in the mood, kan ni ta en titt på Owe Wikströms nya bok om vemod: Till längtans försvar; eller vemodet i finsk tango, (N&K, 2008), sen är det bara att tända en brasa, eller några ljus, koka te och krypa ner under pläden.

En bok var en bok var en bok

Förr, för några år sedan, var det enkelt. En bok var en bok, en blogg en blogg och en tidning en tidning. Nu finns det böcker som publiceras enbart på nätet, och bloggar som blir bok, det vill säga en blok och nu ger Ordfront ut en tidning, den välrenomerade Le Monde Diplomatique som pocket med fyra nummer per år.

Vill du t ex läsa en riktigt läcker bok med fotoprojekt och poesi så gå till humus. Där kan du hämta hem ett program som gör om din dator till en bokläsare och du kan sedan ladda ner många nummer av den otroligt vackra och intressanta boktidningen humus.

Bloken, blogg + bok, har numera blivit så mainstream att det fått sitt eget pris. Det är vulkan.se som just nu ber den som vill att nominera till Årets blok 2008. Den som redan har en blogg vill säga. För  intressant nog, och kanske symtomatiskt för den nya självstyrda nätbokkulturen, så är det inte engagerade läsare som ska skicka in förslag, utan bloggaren själv. Och priset - din egen bloggbok i 5 ex i läderband.

Alexandria 2.0

Nu är snart alla sidor i ViLÄSER fyllda av spännande material, och varje dag hittar vi fler intressanta saker som vi önskar att vi kunde pressa in.

Som den där filmen vi såg häromdagen på  www.ted.com.

Där på ett podium på en konferns i USA står bibliotekarien Brewster Kahle och påstår att 

det går att göra "alla böcker i hela världen tillgängliga för alla människor."

Han säger sig ha räknat ut hur mycket datakraft som behövs, inte mycket, och pengar då, överkomligt. För ungefär 400 000 kronor, "ett ordinärt amerikansk garage", så kan man lagra 26 000 000 böcker online.

Det är vad som finns i USA:s största bibliotek, det i kongressen.

Några garage till, och kanske en villa, så börjar man närma sig Brewsters vision.

Bibliotekarierna i Alexandria hade som mål att på sina hyllor ha en bok av var sort som publicerats i hela världen. Bra ambition, anser Brewster, men alldeles för långt att resa.

I Alexandria 2.0, www.archive.org, kommer världens samlade kunskap till dig – på jobbet, internetcafét, vardagsrummet.

Och i survrar på många ställen i världen samlar nu arkivets personal, den nya tidens bibliotekarier, in bok efter bok. Men varför stanna vi böcker, menar Brewster, som därför också samlar in filmer, reklam, nyheter – ja hela internet sparar de varje månad. Så vill du se din egen hemsida för en månad sedan är det bara att gå dit och titta. Jag har gjort det, och mycket riktigt, så såg min hemsida ut för inte alls så länge sedan. Och vill du se alla olika nyhetsinslag från olika delar av världen den 11 september då tvillingtornen föll, så är det bara att titta och jämföra.

Arkivet kopplas nu också ihop med små mobila botryckerier som ställ lite här och var i olika delar av världen. För ett par tior kan du gå in i datorn via mobilt internet, beställa ner en bok till tryckeriet, och på några minuter har du den i handen i en enkel privat utgåva.

I Indien har man nu scannat in 300 000 böcker till arkivet, 

i Kina 1 000 000, i Egypten 30 000. Och i San Francisco, projektets kärna, sitter nu människor och matar specialtillverkade bokskanningsrobotar och för in 15 000 böcker i arkivet i månaden.

Och om man vill läsa, hur gör man.

Gå in på sajten, leta upp ett intressant verk, tryck på titeln, och sätt igång att bläddra. 

Alla böcker, all kunskap till alla människor.

Vad skulle det inte innebära.

ANN LAGERSTRÖM

ViLÄSER tar plats

Chefredaktör Anneli Rogeman om ViLÄSER i Medievärlden :

"Det har aldrig någonsin tidigare varit så många människor

i Sverige som läser böcker."

Projektledare Ann Lagerström om ViLÄSER i Resumé:

"Det blir en syster till Vi, en bred tidning med cred."

Boken jag önskar jag aldrig läst

Tidningsarbetet går på högvarv och det regnar in böcker och artiklar… det ska skrivas, läsas, korras och marknadsföras. Adrenalinet pumpar och vi har hur roligt som helst i vårt skapande av en ny tidning! Men så händer det, jag börjar läsa boken jag helst skulle ha sluppit. Boken som ger mig rysningar och obehag. 

Får vem som helst publicera böcker?! 

Resan hem är förstörd, jag blir irriterad på väg till jobbet. Och ändå kan jag inte sluta läsa. Den är helt enkelt för dålig! 

Börjar frenetiskt leta efter något som kan vara bra, men det blir bara värre och värre, det blir bara sämre och sämre. Och sen som ett hårt slag i magen, tar boken bara slut. Jag har slängt bort tid på skräp. Nästan en veckas restid fram och tillbaka till jobbet.

Jag tar med mig boken till jobbet, den är för usel för att spara privat, jag skulle skämmas om jag gav den vidare och jag har fortfarande svårt för att slänga böcker… Nu ligger den i bokhyllan och jag väntar bara på att den ska störa mig tillräckligt mycket för att jag ska gömma den i någon låda där den med tiden kan glömmas bort.
REBECCAH RIPÅS

Vilken läsartyp är du?

En av anledningarna till att vi startar ViLÄSER är att vi själva längtar efter den. Vi på redaktionen är alla läsare, storläsare som älskar böcker och på vårt första redaktionsmöte tog jag reda på mera och frågade:

Vilken läsartyp är du? 

Stina Jofs, Vi:s redaktionschef och fantastiska bloggare började med att berätta att hon ljuger för att få läsa.

– En gång erbjöd jag mig att åka och storhandla men satt kvar i bilen på parkeringen utanför och läste. Skyllde på långa köer när jag kom hem flera timmar senare.

Calle Skoglund, ViLÄSERs art director samlar på böcker. Han har bland annat tre meter flugfiskeböcker hemmavid, och en lada i Hälsingland... jag säger inte mer. Annars går han igång på amerikanska beatgubbar och Harry Martinsson. Fast just nu läser han Fantomen för sonen och Märta Tikkanens äktenskapsromaner.

Nina Solomin, Vi:s kulturredaktör läser alltid, och då menar vi alltid. Flera böcker på samma gång.

– Jag har en hög på nattduksbordet, som jag läser innan jag ska somna, samt en bok som jag läser på tunnelbanan eller när jag promenerar. Det har hänt att jag går in i lyktstolpar, berättar hon.

Så har vi på redaktionen "ständigläsaren, omläsaren, nyläsaren, halvläsaren och genomläsaren"  Ingemar Unge, samma bok många gånger. Just nu läser han en bok om Jesus och en om judendomen och Torgny Lindgrens senaste.

Vi har semesterläsare, bokslukare, allätare, deckarentusiaster, finsmakare och så har vi Jenny Morelli, reportern, web-redaktören och poeten som är så kräsen att hon lägger ifrån sig de flesta böcker hon får fatt i.

– Den som skriver måste vara någon som jag vill underkasta mig. En bok i taget, gärna fackböcker, och poesi, men även en välskriven roman med angeläget tema kan funka.

Och Rebeccah Ripås, som är reporter och researcher både på Vi och ViLÄSER är just nu av förklarliga skäl en enfrågeläsare: Hon slukar allt som har med barn att göra.

Själv läser jag mest böcker om existentiella frågor, om livets mening och konsten att vara människa. Och just nu förstås några av alla de 1600 böcker som kommer ut i höst.

Känner du igen dig? Vilken läsartyp är du?

Läs även andra bloggares åsikter om Vi LÄSER, Torgny Lindgren, Harry Martinsson, poesi, existentiella frågor, roman, Märta Tikkanen, Fantomen

Vilken ska vi ta?

Vi har lagt ut de första uppslagen på tidningen ViLÄSER på golvet i redaktionens sammanträdesrum. Calle, vår AD, Rebeccah som gör allt och reportrarna Jenny och Charlotte tittar och funderar – är det rätt känsla, rätt färger, rätt material i rätt blandning. Fattas det något, ska vi ta bort någonting.

Nu vet vi vad ni väntar på.

Vad ska vi göra med alla böcker?

1600 böcker kommer ut i höst, skrev DN häromdagen. Så mycket ord, så mycket papper, så svårt för oss läsare att välja och så svårt för bokhandlarna att få plats i hyllorna. Inte konstigt då att omloppstiden på böcker blivit så kort, upp i hyllan, några månader senare, ner från hyllan. 

Här på redaktionen försöker vi orientera oss så gott det går så i ViLÄSER som kommer i månadsskiftet oktober/november, så finns också ViVÄLJER, kunniga, intressanta människor som ger råd om vilka av höstens böcker som de tycker att du ska läsa.

Å ena sidan är det underbart. Älskar man böcker så vill man bara ha fler. Lite Farbror Ankakänsla blir det ibland på morgnarna när posten kommer upp till sjättevåningen i Nordstedtshuset på Reimersholme där vi sitter. De flesta försändelserna ska till min kollega Nina Solomin, kulturredaktören. Postfacket räcker aldrig till för alla nytryckta ljuvliga böcker som skickats till henne, de travas på hennes skrivbord, på stolen invid, på golvet. Precis som Kalles farbror skulle hon kunna fylla sitt bad med böcker, dyka ner och läsa och bläddra.

Men å andra sidan. Vilket energislöseri, författare som skriver och skriver och drunknar i mängden, formgivare som skapar och skapar, redaktörer, förläggare, försäljare, papper i balar, mil på landsvägen, bära, lyfta, plocka upp, plocka ner, skicka.

Kanske dags att tänka om.

Alla böcker ges från början ut som ett litet pdf-smakprov via nätet. Bara att hämta hem. Läs inledningen, första kapitlet, lite i mitten och framåt slutet. Om du gillar boken maila till förlaget. Om få mailar - då blir boken en pdf:version, i skrivutpåskrivaren-format som säljs via nätet till ett bra pris. Om många reagerar, då trycks en vacker utgåva som når bokhandeln.

Kanske kan förlagen ha en testjury – pdf eller tryckt upplaga? Vad tror ni?

Kanske kan vi i framtiden välja format – samma text olika versioner. Bokhandeln har färdiga böcker, och en liten bokautomat som trycker ut en enkel utgåva direkt. Jag har sett prototyper på nätet. En dator står där också där du kan köpa e-böcker och få med dig hem på cd-skiva.

Själv har jag läst flera böcker som jag köpt direkt från författare på nätet. Med lite större skärm går det riktigt bra. Och om man vill kan man skriva ut. Lite fladdrigt blir det, var tog sidan 256 vägen, och inget att möblera med, otroligt fult i bokhyllan, rörigt på nattduksbordet, inte särskilt sensuellt om man inte väljer att skriva ut orden på något extra läckert papper. 

Vissa av pdf:böckerna (nog är det ett konstigt ord. En pdf är inte en bok. En bok är ett något som går att ta på, snusa på, bära med sig och bläddra i. Vad är ett manus utan hölje, vad kan ett sådant heta pdf:manus? Men ett manus låter som om det inte är riktigt klart. Kanske måste vi hitta ett eget ord för själva texten för att särskilja det från behållaren - dokumentet, pappershögen, häftet, pocketen, boken, pdf:en, mp3:n. Har ni något förslag? Ett nytt ord för författarnas samling med bokstäver. Maila mig gärna några förslag: ann.lagerstrom@vi-tidningen.se.) har jag sedan beställt och läst om, och satt i hyllan. 

Hur som helst säger nu de stora förlagen att det får räcka, det har gått inflation i utgivningen, och nästa år ger de ut färre titlar. Själv funderar jag på att starta ett eget litet pdf-förlag. Det kostar ingenting. Krävs bara en hemsida. Ett förlagsnamn. Så är det klart.

I en mapp i datorn har jag ett litet udda manus, riktat till människor i en väldigt speciell situation. Kanske ska jag inte leta rätt på ett förlag. Kanske ska jag istället bara göra en enkel men snygg layout med hjälp av min granne Ingegerd och lägga ut den på min hemsida och skänka bort den. Där kan den sedan leva sitt eget eviga liv, hitta sina läsare som surfar runt på jakt efter just den här informationen.

Enkelt, långlivat, miljövänligt. 

Och lite tråkigt.

ANN LAGERSTRÖM

Vikten av att i laddade situationer dra ur sladden

I veckor, ja nästan en månad, har vi försökt att få tag i den berömde internationelle författaren. Han svarar inte på mail, tackar inte ens nej, det svenska förlaget har gjort vad de kunnat, den interantionelle förläggaren och agenten också, och vår reporter Jan Gradvall börjar bli otålig. Vad ska vi göra om vi inte får tag i honom? Skriva bara om boken? Nej, hans röst vill vi också ha.

Så kommer mailet.

Från:"X"

Bäste Hr Gradvall,

jag ber om ursäkt för att mitt svar är så sent, men för några veckor sedan förstörde blixten det elektriska systemet i mitt sommarhus, inklusive min hårddisk, och det tog mig lång tid bara att rekonstruera min mailbox. Det här är nackdelen med livet på landet.

Här kommer svaren på era frågor.

Den store författaren

Rapprt från insidan

Tidningen Vi:s litteratrujury är nu inne i ett intensivt skede. 

Om bara  någon vecka måste de ha enats om årtes litteraturprisvinnar.

ViLÄSER har tjuvlyssnat:

Anneli Rogeman:

– Nästa möte lovar vi att inte avbryta varandra.

Nina Solomin:

– Det är klart vi ska avbryta varandra!

Göran Hägg:

– Om inte jag blir avbruten kommer ingen få en syl i vädret.

Läs även andra bloggares åsikter om litteraturpris, litteratur, Göran Hägg, Anneli Rogeman, Nina Solomin, vi läser, viläser

En tidning växer fram

Här sitter Rebeccah, och bakom henne kan ni ana att vi experimenterar med bilder, texter och löpsedlar. Sakta växer en tidning fram, en tidning med samma passion för böcker som dess läsare. Succéförfattaren som kommer ut på svenska i vår fick vi häromdagen tag i i Kyoto i Japan och på fredag har vi bokat in en intervju per telefon. Jonas och jag åker om bara någon timme till Sundbyberg för att träffa den intressanta översättaren

Själv läser jag just nu flera böcker. Carl Henning Wijkmarks Stundande natten som fick Augustpriset förra året är så mättad och sidtunn att jag bara får läsa några sidor per gång. Precis som huvudpersonen vill jag dra ut på hans döende så länge som möjligt. I Ewa Rudlings nya bok Svenska författare läser jag om hundra författares barndom. Visste ni att Daniel Sjölin tyckte väldigt illa om böcker när han var liten, och att Maja Lundgrens unga år var fantasifulla och knepiga och att sagoaktuella Inger Edelfeldt farfars mor "bodde med tre oäkta barn i ett litet hus i skogen i norra Dalarna" och livnärde sig på att snida hästar.

Varje människa är en historia, alla människor kan berätta en historia, vissa människor kan inte låta bli att skriva ner dem.

Det är de människorna och de som läser det andra skriver som vi på redaktionen intresserar oss för nu. Människor som älskar böcker.

Ann Lagerström

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, böcker, ViLÄSER, författare, läsare, passion, Carl-Henrik Wijkmark, Daniel Sjölin, Inger Edelfeldt