Politiskt

Därför är Skåne inte Katalonien

av Cecilia Garme

De säger ”fesvred” i stället för magknip. Men det innebär inte att skåningarna kräver självständighet eller begär att få uppgå i Danmark.

Den fria republiken Skåne?

Tanken är galen, men vad vet man, när EU-länder som Spanien och Storbritannien skakas av regionala uppror?

För Skåne är speciellt, ända sedan svensk militär hängde befolkningen i träd på 1600-talet.  Skilt från resten av Sverige av storskogarna på smålandsgränsen. Den rödgula flaggan är hissad på var och varannan flaggstång och på sajten Skånska ordlistan kan man rentav söka visum – bara på skoj, men ändå. I Skåne finns ett av Nordens äldsta universitet och bara några kilometer bort ligger den hippa storstaden Köpenhamn, jämförbar med Barcelona.

Jag testar idén om ett självständigt eller danskt Skåne på några experter.

– Visst blir skåningar förbannade när Stockholm kör över skånska intressen. Och det är fortfarande ett handikapp för mig att jag inte talar skånska fast jag har bott i Malmö i 40 år. Men att Skåne skulle kunna bli som Katalonien? Nej, det går absolut inte att jämföra, säger Olle Schmidt (FP), tidigare riksdagsledamot och EU-parlamentariker.

Han bör veta, för han har sett den katalanska frågan sjuda i EU-parlamentet i flera år.

Ekonomin är det som driver separatismen.

Olle Schmidt får medhåll av forskaren Niklas Bremberg på Utrikespolitiska institutet. Även om många skåningar omhuldar sina egna traditioner så är logiken helt annorlunda.

Bremberg förklarar ett spännande sammanhang. Spanien och Sverige liknar på sätt och vis varandra. Båda har hört till västeuropas mest centralstyrda länder. Båda har följt en internationell trend om decentralisering sedan 70-talet, för effektivitetens skull.

Men:

– I Spanien var Kataloniens självstyre också sammanflätat med själva demokratiseringen av landet efter diktatorn Francos död 1975. Sjutton regioner och två städer fick självstyre för att svara upp mot historiska oförrätter.

Så Kataloniens självstyre blev ojämförligt mycket starkare än den högst blygsamma självständigheten för Skåne och andra regioner i Sverige.

Ironiskt nog ledde den stora autonomin till att många katalaner tycker att de vill ha ännu mer och helt slå sig fria från Spanien.

– Ekonomin är det som driver separatismen, säger Olle Schmidt.

– Katalonien är mycket välutvecklat. I EU-parlamentets ekonomiska utskott samarbetade jag med nationalekonomen Ramon Tremosa från Barcelona. Han tycker att Kataloniens framtid snarast hör ihop med Nordeuropa. Budgetdisciplin och så.

Däremot är främlingsfientlighet ingen viktig del av Kataloniens separatism, understryker Olle Schmidt.

Vilket för oss tillbaka till Skåne och ytterligare en paradox.

Här finns Skånepartiet som kräver skånsk självständighet och som 1998 var ett av femton skånska små missnöjespartier som gick samman i alliansen ”Skånes väl”. Senare slöt Skånes väl ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna.

Men hur går det ihop? Sverigedemokraterna är ju ett nationalistiskt parti?

Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof, själv skåning, ser ingen motsättning.

Han pratar om en nationalism som bejakar att regioner sticker ut och för fram sin egen kultur, men de får aldrig syfta till att slå sönder nationalstaten.

”Att dra det så långt att Skåne ska vara självständigt är att dra det för långt”, sa Jomshof till Kvällsposten i våras.

Skåne skulle förstås aldrig klara sig på egen hand.

Och där fick vi ytterligare ett kvitto på olikheterna mellan Skåne och Katalonien. Skåneseparatisterna kanske inte var så separatistiska när allt kom omkring.

– Nej, man skulle kunna tänka sig att invandringskritiken var viktigare för dem och att deras väljare tyckte att Sverigedemokraterna kanaliserade den frågan bättre, säger Niklas Bremberg på Utrikespolitiska institutet.

Det i sin tur skulle kunna förklara varför skånepartierna har förblivit pyttesmå samtidigt som SD har blivit Skånes största parti. Åtminstone i en opinionsundersökning i våras då 26,6 procent av väljarna var beredda att rösta på dem.

Francoregimen var fruktansvärd för katalanerna, men de svenska myndigheterna var inte mycket bättre mot skåningarna efter att Skåne hade erövrats från Danmark 1658.  Det skiljer dock över 300 år mellan övergreppen. Att skåningar inte krånglar som katalaner kan också vara en fråga om tid.

De skånska motståndsmännen kunde få armar och ben krossade, sina kroppar sönderslitna och spikas upp på kyrkdörrar, när de inte spetsades levande.

Jag frågar historikern Dick Harrison hur skåningarna reagerade på det.

– Många avskydde det svenska väldet. Det borde inte ha kommit som en överraskning att många skåningar slöt upp bakom den danska kungen i skånska kriget 1675–1679, svarar han.

Och svenska myndigheter fortsatte jaga och straffa snapphanar i Skåne ända fram till år 1700. Parallellt drevs hård försvenskning genom skolan. De som vägrade att lära sig svenska och inte använde svenska ABC-böcker och katekeser kunde få dryga böter, beskriver Dick Harrison.

Uppenbarligen lyckades denna brutala politik.

– När nästa danska invasion kom 1710 var det inga skåningar som slöt upp bakom den danske kungen.

 

Men allt det där ligger minst tolv generationer bort. Och politikern Olle Schmidt berättar att den ekonomiska utjämningen mellan rika och fattiga kommuner i Sverige är mer rättvis i dag än för 30 år sedan när han själv lobbade för ett skånskt parlament.

– Mycket pengar går till Malmö nu eftersom vi har många låginkomsttagare. Och så fick vi bron. Vi fick citytunneln. Det förhandlas om höghastighetståg och det ska öppnas en polishögskola i Malmö.

– Skåne skulle förstås aldrig klara sig på egen hand. Hur skulle det gå till? Det räcker ju inte med ett fåtal rika kommuner som Vellinge och Lomma, säger Olle Schmidt.

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Mattias Käll

 

Publicerat i Tidningen Vi, december 2017

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar