Ledare

Det sparsamma barnet vaknade till liv 

av Sofia Wadensjö Karén

 

Den är blå. På försättsbladet står mitt namn. Bläddrar jag ytterligare en sida står det för hand prydligt antecknat på översta raden: 110 kronor.

Vi står inne på ett postkontor som inte längre finns, i min hand håller jag en bankbok. Jag är tretton år gammal och har fått mitt första egna sparkonto – och jag har precis gjort min första insättning.

Efter det blev sparandet en naturlig del av mitt liv. Jag älskade att bläddra i den tummade bankboken, minnas insättningarna … Där var födelsedagspengarna från mormor, där några kronor som blivit kvar av månadspengen.

Att ta ut pengar satt långt inne. Jag ville se siffran växa, inte minska.

 

En liten kapitalist, tänker ni.

Ja, kanske. Sparandet gav mig verkligen tillfredsställelse, en känsla av att ha kontroll och av att – jo, faktiskt – vara rustad för framtiden.

Jag kan inte låta bli att jämföra med dagens version av mig själv.

Att äga ett hus i huvudstaden innebär oftast sjusiffriga lån, kontanter ser jag sällan till över huvud taget, i stället använder jag kortet eller något ännu snabbare … Barnen behöver pengar till någon klassaktivitet – swish! Min mamma kompletteringshandlar till oss på väg till söndagsmiddagen – swish!

Utan kontanter är det lätt att tappa greppet om pengars värde. Det finns även undersökningar som bevisar detta, nämligen att vi har lättare att spendera mer pengar när vi använder kort än när vi har kontanter.

 

För några månader sedan blev jag verkligen varse detta. Jag och familjen befann oss i ett land där alla helst ville ha betalt med kontanter. Med jämna mellanrum gick vi till bankomaten för att ta ut en större summa pengar. Så tydliga pengarna blev, vilken koll vi fick på utläggen.

Det sparsamma barnet inom mig vaknade till liv. Ena gången levde vi på den uttagna summan pengar i tre dagar, nästa gång klarade vi fyra.

Kostnadskontroll i sin prydno. Med kontanternas hjälp.

Även om vi människor är förmögna att tänka abstrakt så förstärker alltid konkretionen vår förståelse. Och för oss som har vuxit upp i ett kontantsamhälle ligger det konkreta ändå nära till hands, men för våra uppväxande barn blir det allt svårare att förhålla sig till pengars värde.

I det här numret skriver Cecilia Garme en föredömligt pedagogisk text om statsskulden (s 26). Viktigt. För nä, tänker jag, inte lär det bli lättare att förstå de större ekonomiska sambanden i ett framtida kontantlöst samhälle.

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Publicerat i Tidningen Vi, november 2017

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar