Början av 1980-talet. Ridning var den stora passionen. Till stallet tog jag mig så ofta som jag hann och kunde. Först tjugofem minuters bussresa, därefter 2,5 kilometers väg att gå på en liten skogsväg. Ibland fick jag och kompisarna skjuts, minst lika ofta tog vi oss dit själva.
En del föräldrar hängde med sina barn i stallet, men de var inte många. Det där var vårt eget rike, där tog vi ansvar och utvecklades utan att våra föräldrar varken ville eller kunde dela det med oss. De hade ju ett eget liv, gubevars. Just mina föräldrar var inte intresserade av ridning. Alltså var de inte med mig i stallet.
Enkelt. Givet.

Början av 2010-talet. Fyra timmar i en kall och dragig sporthall i en förort söder om Stockholm. Sonen har basketturnering, och självklart är jag där och tittar, precis som alla andra lagföräldrar. Lika ointresserad som jag är av basket, lika intresserad är jag av varje steg min nioåring tar på planen.
Lika enkelt. Lika givet.
Mellan de båda föräldraskapen är det bara trettio år. Men det är två helt olika världar.
Jag säger inte att det var bättre förr. Men inte heller att det är bättre nu, för det finns något nervöst i många av dagens föräldraskap. Ett självuppoffrande drag som inte är bra varken för de här barnen eller för deras föräldrar.

På sidan 52 kan vi läsa om Johanna Ekström som i en bok gör upp med sina föräldrar. Hon är långt ifrån ensam om detta. Felicia Feldts bok i samma ämne kom ut för bara några månader sedan. Cecilia von Krusenstjerna har även hon i bokform sagt sitt om sina föräldrar. Liksom Nils Claesson, Sigge Eklund med flera.
När jag tänker på Helena von Zweigbergks träffsäkra ord kan jag inte låta bli att fundera över vad det kan betyda för nästa vända autofiktionslitteratur.
Är det då som vi får läsa dagens föräldrar göra upp med sina barn?

Michael Nyquist: ”I USA skulle jag aldrig gå och ta en bira och snacka skit om regissören”

Han är fast anställd på Dramaten, men de senaste åren har Michael Nyquist bytt tiljorna i Stockholm mot filmande i Hollywood. Där handlar det om långa arbetspass och stämningen är radikalt annorlunda jämfört med i Sverige. ”I USA är det mer isolerat, och ängsligt”, säger han. När hemlängtan blir för stark lyssnar Michael Nyquist på sjöväderrapporten i P1. Havet, och vatten, har överhuvudtaget en stor betydelse för honom. ”Vilken tur att man är vattentät. Tänk om man lade sig i badkaret och inte var det!”, säger Michael Nyquist som parallellt med filmandet skriver på en ny bok.

Malmöbon Mohammed om situationen i hans hemstad: ”Det är politikernas fel att det har blivit så här”

Malmö är en splittrad stad. Delad mellan de som har pengar, trygghet och jobb – och de som inte har det. Ofta kan det bara vara några minuters gångväg mellan områden där invånarna är välmående och stadsdelar där många fattiga bor. Eller som den 22-årige Malmökillen Max säger om den mordvåg som i vintras drabbade staden: ”Det händer i en helt annan värld som man inte märker något av”. Max är en av de ungdomar som frilansjournalisten Thord Eriksson och fotografen Ulf Isacson intervjuade i Malmö för fem år sedan, om hur de såg på sina liv och på framtiden. Nu har de sökt upp ungdomarna igen.

87-åriga Margit och 40-årige Christopher: ”Vänskapen blir bara djupare med åren”

Historikern Christopher O’Regan och den före detta affärsinnehavaren Margit Pettersson är ett fint exempel på kamratskap över generationsgränserna. ”Margit tar mig ut ur det där självpjåsket som så många i min generation lider av”, säger Christopher. Margit å sin sida är glad över att han tagit med henne på promenader till andra delar av Stockholm än Gamla stan, där hon alltid bott och arbetat. Förutom att visa att vänskap över generationsgränserna är både möjligt och berikande, är duon ett exempel på trenden att allt fler värdesätter starka vänskapsrelationer.

Dessutom

* Fotografiska museet i Stockholm, som nu i maj firar tvåårsjubileum, har blivit en succé, men också fått kritik för att bara satsa på säkra kort. Grundarna, bröderna Per och Jan Broman slår dock ifrån sig: ”Det där är kulturdravel.”

* ”Ha alltid mustasch i öknen!” Det är bara en av många livsvisdomar som den alltid lika aktuelle – och kontroversielle – Jan Myrdal delar med sig av i Tidningen Vi nr 5/2012.

* Ett försvagat LO kämpar nu för att återta makten, i fortsatt symbios med Socialdemokraterna. En av de största utmaningarna för den kommande nye ordföranden blir att utarbeta en politik för full sysselsättning. Det konstaterar Tidningen Vi:s politiska reporter Anita Kratz.

Vi nr 5 finns ute i butik den 26 april

FÖR MER INFORMATION KONTAKTA:
Sofia Wadensjö Karén, vd och chefredaktör: 08-769 86 11, 070-536 71 59, sofia.wadensjo@vi-tidningen.se
Stina Jofs, redaktionschef: 08-769 86 00, 070-876 54 73, stina.jofs@vi-tidningen.se

Tidningen Vi är Sveriges ledande magasin om kultur och samhälle.

Ola Salo: ”Jag levde väldigt destruktivt”

Ett år efter det att rockstjärnan Ola Salo stått på scenen iförd endast guldfärgad tangastring och med fejkat blod rinnande ur munnen samtidigt som han hånglade med en av bandet The Arks gitarrister kom vändpunkten. Ola Salo insåg att han var tvungen att tillåta sig själv en privat sfär. I dag har han en sådan med sin fru Anneli och dottern Judith. ”Det är ett av mitt livs viktigaste beslut, att jag blev ihop med Anneli”, säger Ola Salo i en stor intervju i Tidningen Vi nr 4/2012. I vår är han aktuell i nypremiären av musikalen Jesus Christ Superstar, en hyperintressant roll för den bisexuelle prästsonen från Småland som skapat stora delar av sin artistiska gärning i konfrontation med den kristna religionen.

Vi:s politiska reporter Anita Kratz: ”Det är Tysklands kansler som styr Frankrike”

I vår kämpar socialisten François Hollande och den sittande presidenten Nicolas Sarkozy om vem som ska leda Frankrike de närmaste fem åren. Men, påstår elaka tungor, oavsett vem av dem som tar hem presidenvalet är det Tysklands förbundskansler Angela Merkel som dikterar villkoren. Frankrike fick nyligen sin kreditvärdering sänkt, medan den tyska ekonomin fortfarande är relativt stark. Det har resulterat i en maktförskjutning som är kännbar i Frankrike. ”Det är så uppenbart att Tyskland är loket som ska dra ett Europa i ekonomisk kris, att det är Tyskland det hänger på”, skriver Anita Kratz i en analys i Tidningen Vi nr 4/2012.

Tv-aktuella Lotta Tejle om anställningen på Dramaten: ”Jätteskönt! Det är jag värd!”

Lotta Tejle är doldisen som efter många år som skådespelare fått ett rejält genombrott som den hunsade Majlis i tv-serien 30 grader i februari. ”Majlis är ett annorlunda kvinnoporträtt. Hon får brottas med stora frågor om rätt och fel”, säger Lotta Tejle, som just nu har all anledning att vara nöjd med sitt yrkesliv. Förutom att spela Majlis i tv medverkar hon under våren i Spöksonaten och Hedda Gabler på Dramaten, och gör dessutom en av huvudrollerna i regissören Ulf Malmros kommande långfilm. Nyligen fick Lotta Tejle även fast anställning på Dramaten, något som är relativt ovanligt för en skådespelare som fyllt 50 år.

Dessutom:

* ”Jag hade aldrig haft två vita månader. Det var intressant”. Tidningen Vi har pratat med Eldkvarns frontman Plura Jonsson, som nyligen avtjänat ett straff för narkotikabrott och då tvingades avhålla sig från droger och alkohol.

* Är det olagligt att städa offentligt? Den frågan grubblar många myndighetspersoner på just nu, i takt med att den nya konstformen städgraffiti sprider sig över världen.

* Varje år blir 10 miljoner flickor under 18 år bortgifta. Oftast förlorar de därmed inte bara sin barndom, utan även möjligheten att gå i skolan och chansen till ett vuxet liv i frihet. Skakande bildreportage i Tidningen Vi nr 4/2012.

Vi nr 4 finns ute i butik den 29 mars

FÖR MER INFORMATION KONTAKTA:

Sofia Wadensjö Karén, vd och chefredaktör: 08-769 86 11, 070-536 71 59, sofia.wadensjo@vi-tidningen.se

Stina Jofs, redaktionschef: 08-769 86 00, 070-876 54 73, stina.jofs@vi-tidningen.se

Tidningen Vi är Sveriges ledande magasin om kultur och samhälle.

Vår mysiga trams-stund i bilen blir en skarp kontrast när jag dagen därpå möter Stephanie Sinclairs bilder om barnäktenskap (sidan 30). Småflickor som gifts bort med tjugo år äldre män. Som vinster i kortspel. Som garanterade oskulder. Eller – rätt och slätt – som hög status.
Jag fastnar vid fotografiet av tolvåriga Saleh Wardan i Jemen. Hårt sminkad, vackert brudklädd är hon. Snart ska hon, och även hennes lilla- och storasyster, giftas bort.
Kanske är hon mamma inom ett år. Själv bara ett barn, med ett barn i famnen.
Det hade kunnat vara min dotter, tvingar jag mig själv att tänka. Det hade kunnat vara min dotter som skulle giftas bort.
Fragment av några barns liv långt borta. Frusna ögonblick av övergrepp som ständigt pågår. Vidrigheten i vår världs orättvisor.
Samtidigt så avlägset. Och trots allt bara ytterligare några foton i mängden av vidriga dokument från när och fjärran. Starkt i stunden, men vardagens tusen detaljer tar plats, och tvingar sig emellan. Skammen i att fokus skiftar så lätt.

Jag tar upp bilderna igen. Tvingar mig att lägga in min dotters blick. Möta den.
Smärtan tilltar. Min tolvåriga dotter som står brud.
Det avskyvärda sjunker in. Tar fäste.
Illamående inser jag att det är så vi måste titta på dessa fotografier.
Inte låta oss bläddra vidare, inte låta vardagen komma emellan.
Inte förrän vi på riktigt känner vidden av det fasansfulla som pågår.

SOFIA WADENSJÖ KARÉN
är chefredaktör och vd.
sofia.wadensjo@vi-tidningen.se

Följ med på jubileumsbåten 2013!

2013 blir ett händelserikt Vi-år! Då fyller Vi 100 år – det vill vi fira tillsammans med dig ombord på nästa års jubileumskryssning. God litteratur, god mat och goda vänner. Det är receptet för 23 trevliga timmar ombord på M/S Silja Galaxy. Vi utlovar några av Sveriges bästa författare och ett jubileumsfirande som sätter extra guldkant på kryssningen. Bokningen inför nästa år startar lördagen 24/3 2012 kl.9.00.

Eftersom platserna går åt fort är det bra att boka så tidigt som möjligt! Nytt för året är att du bokar direkt hos TallinkSilja.

Vi planerar avgångar tisdagen den 19/3, onsdagen den 20/3 och torsdagen den 21/3 2013. Vi kommer att öppna en båt i taget för bokning. I samband med din bokning reserverar du hytt, middagsalternativ och middagssittning. När du har bokat skickas en bekräftelse, du betalar ingen bokningsavgift.

Innehåll i paketet

* Föreläsningar och underhållning enligt program. Programmet publicerar i tidningen VI:s juninummer, www.vi-tidningen.se samt på www.tallinksilja.se .

* Hytt i vald hyttkategori och båtresa tur/retur

* Välkomstdrink

* Smörgåsbordskupong. Bord bokas i valfri restaurang och sittning. Värdet på kupongen används som delbetalning om bord bokas i à la carte restaurangen. Det går också bra att bara boka en kupong utan bordsreservation.

* Sjöfrukost (sjöfrukost ingår för samtliga hyttkategorier)

*  Förmiddags- och eftermiddagskaffe m bröd

SÅ HÄR GÖR DU:

* Ring Tallink Silja kundservice på 08-666 33 33
* Ange bokningskoden ”VI”
* Uppge ditt niosiffriga prenumerantnummer, som du hittar på din VI- eller Vi Läser-faktura eller tryckt på baksidan av din tidning. Då får du 200 kr i prenumerantrabatt per person i sällskapet.
* Bokningspersonalen hjälper dig med bokning av kryssningen och ev. anslutningsbuss.

Öppettider: Lördagar 09:00-17.00 söndagar 09.00-20.00, vardagar 08.00-20.00.
Mer information hittar du på www.tallinksilja.se under specialkryssningar.

- Di däringa stôckhôlmera försöker bar å göre se te.
Irriterad bläddrar han vidare i kvällstidningen, samtidigt som han glanar lite åt mitt håll. Vill väl se hur orden faller, så stockholmare hon är tösen som sitter där vid köksbordet hanses.
På tidningssidan ett foto av ett halvfärdigt Globen.
Sjutton år, aningslös och naiv är jag. Nu också förvånad. Vad menar min kompis pappa? Ett så stort bygge kan väl inte genomföras, eller ens komma på tal, om inte behovet finns. Nej, den här gången är han ute och cyklar.

NYSS.

I flera år har jag haft utsikt över Globen, denna numera självklara Stockholmsilhuett. Så är det dags igen. Grannfastigheterna utanför fönstret rivs, bombmattor läggs ut i parti och minut, sprängningarna skakar om oss flera gånger om dagen, helikoptrar hovrar för att räta upp enorma balkar, vägar tas bort och dras om. Stockholmsarenan med sina planerade 30 000 sittplatser är under uppförande – trots att den jättlika Globen, ett stenkast bort, har gått med förlust var- enda år sedan den uppfördes.

SAMTIDIGT.

Ugandiska barn vinkar när vår buss stånkar fram på de smala, gropiga byvägarna. Overkligt stinkande lastbilar spyr ut helt svarta avgaser på människorna som bor längs vägarna. Bonden Francis vet inte om han kan ordna mat på kvällen efter sitt dagsverke på sin lilla markplätt. Barnen på skolan med 187 elever, men bara två minimala klassrum, tvingas ha en del lektioner utomhus oavsett väder. Längs vägarna vandrar kvinnor med tioliters-vattendunkar på huvudet och spädbarn på ryggen.
Så tornar den plötsligt upp sig – mitt i ingenstans: Mandela National Stadium.
Den här kan ta emot 45 000 besökare.

PÅ SIDAN 30 gör Christian Daun ett svep över Arenornas Sverige. Dessa jättebyggen omgärdas av en närmast magisk tilltro; bara den där arenan är byggd löser sig allting. Men Globen löste inte ens sina egna notor. Stockholmsarenan lär inte heller uträtta underverk. Och Mandela National Stadium ser inte till att Francis får mat i magen eller att barnen får plats i sin skola.

SOFIA WADENSJÖ KARÉN
är chefredaktör och vd.
sofia.wadensjo@vi-tidningen.se

Marie Göranzon:

”En osäker manlig regissör kan fullständigt malas ner av en ensemble.” Det säger skådespelaren Marie Göranzon i en stor intervju i Tidningen Vi nr 3/2012. ”Det är mobbning på skolgårdsnivå”, hävdar hon. Samma sak händer enligt Marie Göranzon inte lika ofta med kvinnliga regissörer: ”De är tränade i motstånd från dag ett.” För regissören Henrik Schyffert, som hon nu jobbar med för första gången, har Marie Göranzon dock bara lovord till övers, och Schyffert återgäldar berömmet: ”Marie är nästan för bra. Att regissera henne är som att styra en jävla robot.”

Utredare om arenabyggarboomen: ”Om några år kommer folk att undra om vi inte borde riva skiten”

De senaste tio åren har det uppförts 32 evenemangsarenor i Sverige. Tanken är att arenan ska sätta kommunen på kartan, men ofta slutar bygget i ett dyrbart fiasko – bland annat på grund av dåligt publikunderlag. Det framgår av ett undersökande reportage i Tidningen Vi nr 3/2012. ”I Kristianstad gjorde förlusterna att man fick lägga ner planer på vårdboenden och i Falkenberg tvingades man höja kommunalskatten”, berättar Philip Lerulf som på uppdrag av den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har utrett den svenska arenabyggarboomen.

Anita Kratz: ”Kan Stefan Löfven lita på Miljöpartiet?”

Miljöpartiet uppvaktas nu från både höger och vänster, men har än så länge inte bestämt sig för vilket regeringsalternativ man ska stödja inför valet 2014. I ett samtal med Tidningen Vi:s politiska reporter Anita Kratz säger dock Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin att han är besviken på bemötandet från regeringen Reinfeldt: ”Jag hade förväntat mig mer, ett bättre samtalsklimat och en tydligare vilja till breda lösningar.” För dagen verkar det därmed stå 1–0 till Socialdemokraterna i dragkampen om Miljöpartiets gunst. Men Anita Kratz frågar sig om Stefan Löfven verkligen kan lita på detta.

Dessutom:

* Författaren Lydia Cacho lever under ständigt dödshot sedan hon avslöjat ett pedofilnätverk med förgreningar långt upp i det mexikanska rättsväsendet. Tidningen Vi har träffat henne och pratat om ordet ”Ensamhet”, och om det över huvud taget går att ha nära relationer i hennes situation.

* 30 av Sveriges 56 statligt understödda teatrar har en kvinna som chef. Trots detta utgörs en stor del av repertoaren på landets scener av pjäser som handlar om män. Hur kommer det sig? Tidningen Vi reder ut.

* ”Jag använde all fritid åt att gå på visningar.” Det säger Alexander Norén, mer känd som ett av SVT:s nyhetsankare och programledare för Gomorron Sverige. Nu har han skrivit en bok om sitt liv som bostadsberoende, som han lite skämtsamt kallar sitt överdrivna intresse för husmarknaden.

Vi nr 3 finns ute i butik den 23 februari

FÖR MER INFORMATION KONTAKTA:

Sofia Wadensjö Karén, vd och chefredaktör: 08-769 86 11, 070-536 71 59, sofia.wadensjo@vi-tidningen.se

Åke Persson, redaktionschef: 08-769 86 00, 070-514 40 97, ake.persson@vi-tidningen.se

Tidningen Vi är Sveriges ledande magasin om kultur och samhälle.

Laleh: ”Det är samhället vi lever i som är flummigt, inte jag”

Dottern till den spionanklagade Morjärvmannen: ”Jag har inget förtroende för Säpo”
1976 greps Sanfrid Eriksson i Morjärv, misstänkt för spioneri. Då hade Säpo spanat på honom i nära 20 år, och åsikterna om Sanfrid Eriksson och hans familj delat den lilla byn i Norrbotten i två läger. På den ena sidan stod de som menade att det var något skumt med Eriksson, andra bybor avfärdade anklagelserna som struntprat. Skvallret gick dock inte att stoppa. Hans döttrar mobbades i skolan och vissa grannar anlitades av Säpo för att i sin tur spionera på den misstänkte spionen. Efter en månad i häkte friades Sanfrid Eriksson från alla anklagelser, men hans änka Karin och dotter Helena är fortfarande påverkade av händelserna. Vi har åkt tillbaka till Morjärv med dem, för att prata om deras syn på förföljelsen av familjen.

Anita Kratz: ”Moderaternas välfärdspolitik har blivit en rödblå röra”
Dagens Sverige är försett med en moderat välfärdsetikett. Men den som skrapar på ytan märker snabbt att det är en etikett som är klistrad ovanpå den socialdemokratiska ursprungsmärkningen. På flera punkter har moderaterna nämligen kopierat traditionellt sett röda värderingar och gjort dem till sina. Denna utveckling har gått i rekordfart sedan valet 2010, enligt bedömare som Tidningen Vi:s politiska reporter Anita Kratz talat med. ”Man skulle kunna säga att Socialdemokraterna förlorade, men den socialdemokratiska välfärdsstaten vann”, säger professor Stefan Svallfors, som är professor i sociologi vid Umeå universitet.

Dessutom:

• Astrid Lindgren är världsberömd som författare, färre vet att hon även var en framgångsrik förläggare. Men de dubbla rollerna var inte alltid lätta att hantera. Läs mer i Tidningen Vi:s porträtt av Astrid Lindgren.
• Bakelsernas Barcelona – Vi guidar till den katalanska huvudstadens bästa konditorier, där komponerandet av sötsaker har upphöjts till kultur.
• Gustavo Dudamel har gjort succé som chefdirigent för Göteborgssymfonikerna. Nu har han utsetts till en av Teskedsordens stipendiater 2011, för sitt arbete med att göras klassisk musik tillgänglig för barn och ungdomar i utsatta områden.

Vi nr 2 finns ute i butik den 26 januari

FÖR MER INFORMATION KONTAKTA:
Åke Persson, redaktionschef: 08-769 86 00, 070-514 40 97, ake.persson@vi-tidningen.se

Tidningen Vi är Sveriges ledande magasin om kultur och samhälle.

Själv följde jag den mediala bevakningen med särskilt stort intresse eftersom vi hade en intervju med dottern inplanerad i förra numret.Allt fler verkliga personer hängs ut i böcker utan att de får möjlighet att bemöta eller ge sin version. Så fungerar bokutgivning, de konstnärliga värdena försvaras och bör så göras.
Men för media råder helt andra lagar. I radio, tv och tidningar måste alla som namnges – eller till och med anonyma personer som beskrivs för ingående – ges möjlighet att bemöta kritik. Hela pressetiken vilar på det. Ingen ska svärtas ner utan att få möjlighet att ge sin version av saken.

Så långt inget konstigt med att skriva om Felicia Feldts bok. (Anna Wahlgren skulle självfallet få bemöta innehållet i artikeln.) Det här fallet skilde sig inte från vanliga ”uthängd i bok”-situationer. Trodde vi.
Men bara några dagar före tryck framkom det att modern inte var namngiven i boken. Detta var en helt anonym berättelse om en uppväxt, vilken som helst.
Konstnärliga skäl, sa man på förlaget samtidigt som man i samtal kring boken frikostigt bjöd på mammans riktiga identitet.

Plötsligt blev detta ett namnpubliceringsbeslut. Och ett ovanligt knivigt sådant. Särskilt som vår artikel skulle ha kommit först. Skulle vi verkligen välja att dra fram ett namn ur anonymiteten?
Svaret blev nej. Tidningen Vi ska inte gå i bräschen för tvivelaktiga publiceringsbeslut. Vi ska inte balansera på slak lina när det kommer till pressetik.

Många andra medier valde den andra vägen. Efter att Svenska Dagbladet hade publicerat den första, stora intervjun med Felicia Feldt – och därmed ”dragit ur proppen” – var en del kanske inte ens medvetna om att allt byggde på en anonymiserad bok.
Den interna pressdebatt som knappt ens hade börjat självdog. Förlaget fick sin marknadsföring, media sin starka historia och Anna Wahlgren själv valde att inte ge några intervjuer, utan lämnade bara en skriftlig kommentar.
Ingen debatt, inga pressetiska resonemang. Nada, niente, nothing.
Mycket märkligt, tycker jag.
Håller ni inte med mig?