Reportage

Generationsmöten på scen i Göteborg

av Marie Branner

”Sex, drugs and rock ’n’ roll – snälla, ge oss inte en vals till!”
Med kulturen som boxhandske vill Generationsteatern slå sönder betongväggen av segregation mellan unga och gamla. Äldsta medlemmen är 83 år. Yngsta 24. Åldersstämplarna vill de få bort genom att spela teater tillsammans.

”Unga är ointresserade av det mesta. Utom sig själva.”
”Träffa trötta panschisar på en kulturfestival, vems jävla idé var det?”
Replikerna skär hål i lysrörsbelysningen och den tunga kaffedoften när Generationsteatern i Göteborg repeterar. Och skär samtidigt hål i de bubblor av fördomar unga och äldre har om varandra.

Det skiljer nästan 60 år mellan Frida Hellgren och Wanda Johansson. Till det yttre lever de helt olika liv. Båda umgås med människor i andra generationer – sina egna släktingar – men några andra generationsmöten blir det knappast. Som för de flesta av oss. Hur ofta blir vi vän med någon som är 30–40 år äldre eller yngre?

–  Jag träffar ju min morfar. Men här är vi på helt andra villkor. Lika villkor – där man glömmer åldern efter några -minuter, säger Frida, som har en nygjord tatuering längs hela vänster arm.
Och där stannar vi en stund. Wanda ler åt sitt perspektiv.
Jodå, hon tycker visst att Fridas tatuering är vacker. Men skakar på huvudet eftersom hennes första tanke är hur den ska se ut om 60 år, när Frida är lika gammal som hon? Frida har inte tänkt tanken. De tittar på varandra och gapskrattar.

Sju pensionärer och sju studenter från fritidsledarutbildningen vid Göteborgs folkhögskola med varsin egen -teatergrupp har nyligen slagits ihop. Namnet Generationsteatern valde de för att tydligt säga vilka de är. Ett slags åldersfixeringens motståndsrörelse. Allt började i våras när studenterna hade temavecka om äldre. De såg en föreställning som en grupp pensionärer satte upp. Studierektor Jeanette Forslund undervisar i drama på Göteborgs folkhögskola och tog kontakt med Björn-Erik Brobäck, som låg bakom föreställningen.
Varför ha studentteater och träffpunktsteater för äldre var för sig? Kunde de inte göra något ihop?

Det har inte varit friktionsfritt. Motstånd fanns i båda läger. Lisbeth Aneröd, 69 år, minns hur äldregruppen tänkte:
–  Ungdomar ska inte vara här, då gör vi bort oss totalt. Jag minns när de dök upp med ringar i näsan och färgat hår; herregud, nu kommer hela goth-familjen. Och inte kan de kommunicera heller, bara sitter och fingrar på sina mobiler. Ja, jag erkänner att jag tänkte så. Jag har ändrat mig helt.

För Jonas Thelin, 27 år, som sett sig själv som en öppen och fördomsfri människa, gav de första mötena upphov till förvåning och med den en insikt om att han faktiskt haft fördomar.
–  Omedvetet drar man alla äldre över en kam. De är långsamma. Klarar inte av mobiltelefonen. Det jag upplevde var emellertid något annat: att de har humor, att de är … så i gång!

Wanda Johansson pustar ut efter genomdraget. Det gick så där. Några har bytt roller, fått nya repliker. Den korta pjäsen heter Föreställningar och handlar just om mötet mellan generationer, de föreställningar och vi och dom-bilder vi har av varandra. Om att det inte finns naturliga mötesplatser. Föreställningen ingår i stadsdelens Centrums satsning på generationsmöten, med hittills 22 startade projekt, allt från odling tillsammans på skolgårdar till slöjd och teater. Det är en stadsdel med 58 000 invånare varav 9 000 är 65 år och äldre. Hittills har man spelat på invigningen av den kulturfestival för äldre som pågår i stadsdelen och på ett öppet nämndmöte för stadsdelspolitiker.

Kan en föreställning ha någon effekt på ålderssegregation?

– Det är enklast att gå runt och tro att allt dåligt är ungdomens fel. Det där är bara yta. Man måste mötas för att se under ytan – men var kan vi mötas? Allt går ut på att vi inte ska blanda oss. Uppdelningen leder till rädsla, att vi äldre tror att vi var mycket bättre, säger Wanda Johansson.
–  Och vi tänker att ni inte lever nu. Att ni inte kan förstå. Att ni slutat bry er om livet, säger Frida Hellgren, som var skeptisk till projektet.
–  Slutat bry oss? Det handlar om att leva nu, att aldrig stänga dörrar, ropar Wanda och får medhåll av Mia Ytterstad som leende väser ”måste du fråga om min ålder, det är så jäkla ointressant”.

Hon tycker att vi journalister förstärker åldersfixeringen genom att ständigt ha med ålder och rubricera människor som åldrar, som ”33-åringen”, när vi inte kan skriva ut namn.
Hon är 67 år men vill inte vara sin ålder. Utan sig själv. Hon kallar sig -”passionär”.

De som föds i dag beräknas kunna bli hundra år gamla. Vi som är mitt i arbetslivet förutsätts kunna arbeta till efter 70. Dagens – och än mer den kommande fyrtio-talistgenerationens – pensionärer är inte de tacksamt duvmatande åldringar vi förknippar ordet med. Samtidigt blir dagens unga vuxna allt senare. Om man med vuxen menar att börja arbeta, ha egen bostad och få barn. Arbetsgivare ratar arbetssökande som fyllt 50.
Åldersskikten blir både bredare och mer avgränsade.

En allt hårdare åldersskiktning går att avläsa i att man numera inte bara kan boka barnfria charterresor, resenärer efterfrågar helt barnfria flyg. Studenter bor i studentlägenheter och 50-plussare i bostadsrätter vikta för seniorer.

Det här går inte ihop, varken -ekonomiskt eller mänskligt, menar Zsolt Szanto, projektledare för Kulturfestival i Centrum, under vars ramar -Generationsteatern jobbar. Han har tröttnat på att olika generationer, som kunde dra nytta av varandras kunskaper, lever parallella liv.
–  Hur ska vi kunna förstå varandra om vi inte delar samma vardag? Brist på förståelse och brist på att bli sedd som människa leder i slutändan till misstänksamhet och våld, säger Zsolt Szanto som tror att vår tids åldersfixering är en skuggeffekt av välfärdssamhället. Vi har helt enkelt möjligheten att avskärma oss i subgrupper, vi är inte beroende av varandras erfarenheter. Tror vi.

Blir inte föreställningen bara en -åldersmixad kulturdroppe som politikerna kan skylta med?

Zsolt Szanto skrattar. Jo, vi har ju hört det förut. Små projekt som poppar upp och försvinner lika snabbt. Utvecklande för de inblandade, men effekt för andra?
–  Målet är att de här projekten ska bli permanenta. Löpa på, det är ju inga konstigheter egentligen. Kultur, som en åldersblandad teater eller en kör, kan överbrygga hinder, skapa verkliga möten.

Meningen är att åldersblandarprojekten ska byggas in i stadsdelens ordinarie verksamhet. Inte kosta något extra. De 1,3 miljoner som stadsdelen Centrum i Göteborg fått i stöd från Kulturrådet under två år ska vara igångsättningspengar.
–  Jag är förvånad över att ingen gjort det här tidigare för det är inte så svårt, säger Zsolt Szanto.
Han drömmer om en stad där alla behövs, där fritids byggs bredvid servicehus, där äldre och yngre möts naturligt.

Glas med torra salta pinnar står kvar på borden sedan premiärkvällen. När repetitionsdatum ska spikas plockar alla under 30 år fram sina digitala kalendrar i mobilen. Övriga prasslar med -pappersvarianter. Det är de åldersmarkörer som finns kvar. Inställningen är att köra på med den här föreställningen ett tag till. Sedan sätta upp något annat, en ”vanlig” pjäs, som inte i sig behandlar generationsmöten. Gå förbi det ämnet, bara vara just en åldersblandad grupp.

–  En 65-åring i dag är som en 50-åring för 20 år sedan. Nästa generation är ju sinnebilden av sex, drugs and rock ’n’ roll, de kommer vägra att låta sig passiviseras, att placeras i en kategori utifrån ålder, säger Björn-Erik Brobäck, en av regissörerna och den enda mannen över 30 i gruppen.

Är det kulturtantens uppgift att även bära generationsmöten?

– Männen sitter hemma. Vad vet jag – tittar de på fotboll? De känner nog inte det här behovet, säger Wanda Johansson, som låter luttrad.
–  Vi är två tjejer och fyra killar. Jag tror att det är en generationsfråga, en uppfostran de äldre männen fått att inte visa sig sårbara eller komma andra nära. Alla människor har ju behov av att träffas, av att leva. Göra sådant som vi gör här, säger Frida Hellgren.

 

Text: Marie Branner
Foto: Bodil Bergqvist

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar