Ledare

Häng med upp i trädkronorna!

av Sofia Wadensjö Karén

 

Kanske behöver du en trädgårdsstol för att ta dig till första grenen. Du hittar en perfekt klyka åt andra foten, svingar dig upp, tar tag i en gren med handen. Häver dig vidare. Högre och högre upp.

Bara du läser detta känner du det antagligen – viktlösheten och frihetskänslan.

Alla har vi nämligen varit barn. Och sett på träden med en trädklättrares ögon. Sett gömslet, fristaden, den parallella tillvaron.

I min familj har vi alltid haft en förkärlek för det där med trädklättring. Min snart 81-årige pappa klättrar fortfarande i körsbärsträdet nere i Sydhalland. Alltid lika upplivad efteråt – ”Jag känner livet i mig”.

Även sonen har hela sitt liv sökt sig upp bland trädens kronor. Bara tre år gammal kånkade han fram en stol till vårt äppelträd … och började klättra. Högt, högt upp (till hans farmors stora förskräckelse). Oftast sida vid sida med katten. Så säkra på foten de var när de svingade sig fram däruppe bland trädkronor. Eller är förresten, för de klättrar fortfarande tillsammans, ett drygt decennium senare.

Men själv har jag obegripligt nog slutat klättra i träd. Trots att jag kan, trots att jag älskar det och trots att allt fler gör det.

En mer organiserad form av trädklättring inleddes nämligen i USA för över trettio år sedan. Den helt egna intresseföreningen, Tree Climbers International, sprider sedan dess sin speciella trädklättringsteknik över världen.  I dag kan du till och med gå en trädklättringskurs på ett studieförbund nära dig. Där får du lära dig att laga mat uppe bland trädkronorna, hur du tar dig mellan träden, till dina likasinnade i trädet bredvid … ja, till och med hur du sover uppe i trädet. Låter det inte helt enastående härligt?!

För däruppe bland trädkronorna finns en fristad dit det effektiva samhället inte når. Där upplever vi en kravlöshet och viktlöshet som ingen annanstans. Med ryggen tryggt vilad emot en stam känner vi en sann närhet till naturen – och påminns om vår egen litenhet.

Ja, du hör själv. Vad väntar vi på?

Hämta den där trädgårdsstolen nu med en gång. Sätt ena foten på den första grenen. Häv dig upp. Sedan fortsätter vi.

Högre, och högre upp.

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Publicerat i Tidningen Vi, april 2018

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar