tidningen-vi-politiskt-04-2016
Politiskt

Här är polisen som mitt i krisen står

av Cecilia Garme

Det blåser kring det svenska polisväsendet. Det interna missnöjet är massivt, visselblåsare mobbas, samtidigt som allmänheten börjar ifrågasätta om polisen klarar sitt jobb.

I boken En svensk tiger har DN-journalisten Hanne Kjöller följt nio poliser som förtalats, frysts ut och bortmanövrerats, enbart för att de har upptäckt brister i polisens verksamhet och försökt påtala dem.

Boken, som kom i januari, landade mitt i en debatt som redan kokade. Den ena polisen efter den andra vittnar i artiklar och undersökningar om hopplös ledning, kaos och odrägliga arbetsvillkor. Den nyss avslutade omorganisationen, då 21 polismyndigheter slogs ihop till en enda, har sågats av kåren. Noll (0) polisanställda tycker att den har varit bra, enligt en undersökning *.

Samtidigt sprider sig en oro hos allmänheten för att polisen inte klarar sina uppgifter, särskilt som de också har fått mer att göra under flyktingkrisen.

– Det behövs en kriskommission, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz, något som den biträdande rikspolischefen Mats Löfving har kallat ”larv”.

Lena Nitz vill att rikspolischefen Dan Eliasson skickar en tydlig signal om att han har uppfattat problemen.

– Det är förödande. En ledning som inte får rätt bild av hur verksamheten fungerar kan inte ta rätt beslut, säger hon.

Skakad efter läsningen av Hanne Kjöllers bok och samtalet med Lena Nitz tar jag itu med nästa ögonöppnare: doktorsavhandlingen Att bli polis* som kom i höstas.  Där har statsvetaren Otto Petersson jämfört drivkrafterna hos polisstudenter och färdiga poliser som har jobbat i fält. Hans slutsats är att polisstudenterna motiveras mer av lagens perspektiv än de färdiga poliserna, som i stället är mer ”autonoma” och läser in betydligt fler frihetsgrader i sitt uppdrag.

Det sker en förskjutning, skriver Otto Petersson, där poliskollegornas inflytande över den färska polisens förväntningar och normer blir allt starkare. De unga poliserna blir lite mer som Clint Eastwoods berömda snut Dirty Harry, helt enkelt.

Ribban för att gå till rätta med andra polisers felgrepp höjs. Smaka till exempel på följande citat:

Intervjuaren: När anmäler man en kollega?

Polisassistenten: Då får det gå riktigt över gränsen. Det jag kan tänka mig är när i sådana här filmer poliser tar in dem i en gränd och slår ner dem själva eller något.

Lägg ihop detta med Hanne Kjöllers bok och äldre granskningar där Riksrevisionen har kritiserat polisen vid flera tillfällen för att inte följa direktiven från riksdag och regering och det hela känns minst sagt läskigt.

Nu är det ju inte vilka mål som helst som polisen på fältet styr mot. När de skär i kurvorna handlar det om att öka poliseffektiviteten, som är för låg. 2014 fanns det 20 051 anställda poliser (plus ungefär 6 500 civilanställda). Verksamheten kostade 21,2 miljarder kronor, men de senaste årens stora tillskott av nya poliser har inte lett till fler uppklarade brott.

Och staten ställer krav. Inte bara genom att stifta lag, utan också genom en målstyrning som har fått bisarra konsekvenser i polisarbetet. Eller vad sägs om en lättredovisad narkotikabekämpning som gick ut på att plocka in samma missbrukare många gånger för att få fler pinnar i statistiken?

Just detta avslöjande ledde till problem för den som blåste i visselpipan. Han är polis och forskare, heter Stefan Holgersson och fallet är dokumenterat i Hanne Kjöllers bok.

Omvärldens krav på polisen har ökat enormt.

Och här smälter två av polisens problem ihop. Dels en kollegial kultur där det har varit möjligt att mobba kritiker, dels en statlig styrning som har fått kloka poliser att sätta statistiken före verkligheten. Man förstår Polisförbundets krav på kriskommission.

Frågan är om det nu börjar hända saker under radarn. Forskaren Otto Petersson är själv förvånad över hur hans forskning har tagits emot, eftersom resultaten – sett ur polisens eget perspektiv – är så tuffa.

– Att en forskare med det budskapet får presentera sina resultat för Polismyndighetens strategiska ledningsgrupp, det hade inte hänt för tio år sedan, säger Otto Petersson.

Men nu hände det.

– Omvärldens krav på polisen har ökat enormt.  Därmed blir de här kulturerna belysta och ifrågasatta. Jag tror att de mörkare dragen får svårare att överleva.

Medan frustrationen stiger kommer det nya förslag på lösningar.  Kanske är det ett mått på krisens djup att de pekar åt helt olika håll. Ett inspel, lanserat av den tidigare statssekreteraren Krister Thelin (M), går ut på att skapa lokalt rekryterade poliskårer med kort utbildning. Man kan också göra tvärtom, som i Norge.

–Polisen skulle kunna utvecklas till en profession*, men man måste kunna gå innan man kan springa. Ett första steg är att det blir en högskoleutbildning, säger Otto Petersson, som i flera år har undervisat på en sådan – fast i Norge.

Han får medhåll:

– Polisen är inte en profession i dag. För det krävs en självständigt utvecklad expertkunskap, som läkarna har, och att de ständigt utvecklar kunskapsmassan. Då krävs ett intellektuellt och kritiskt förhållningssätt, säger professionsforskaren Shirin Ahlbäck Öberg.

Med andra ord: Ska man bli en profession kan man inte mobba interna kritiker. Då ska man lyfta fram dem istället.

Under tiden inväntar polisens högsta chefer en utredning från Statskontoret som kommer i höst. Fram till dess seglar man ytterst försiktigt.

 

Rikspolischefen Dan Eliasson uttrycker respekt för polisarbetet, och inrikesminister Anders Ygeman tycker att svensk polis är på rätt väg. På frågan om kritiken mot polisens kultur svarar Anders Ygeman:

– De problem som finns måste man ta tag i; det är en ledarskapsfråga. Men jag anser inte att det är en dominerande kultur.

Och i nuvarande läge undrar man: Hur skulle de kunna svara annorlunda? Risken finns ju att poliserna helt enkelt sticker. I säkerhetsbranschen finns jobb med betydligt bättre lön. En del går också, berättar Polisförbundets Lena Nitz med ett ironiskt litet leende, över till tjänster på Försäkringskassan.

Som tidigare leddes av Dan Eliasson.

 

 

*) Undersökning av Novus på uppdrag av Polisförbundet, november 2015.
**) Otto Petersson Att bli polis. Från utbildningens förväntningar till gatans norm. (Norstedts Juridik)
***) Profession = samhällsvetenskaplig term för en yrkesgrupp med vissa gemensamma drag, bl  a avgränsning mot andra grupper, förfogande över specifik kunskap och särskild yrkeskodex.

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels

 

Publicerat i Vi nr 4/2016

 

Du kanske också gillar