Spaning

Hästkraft!

av Anna Kågström

Efter ett långt uppehåll är hästen tillbaka i stan. Möt en modern grovjobbare och finlirare – som sopkörare, kyrkogårdsarbetare, ledarskapsutvecklare och assisterande terapeut.

En stor, varm kropp står och ångar på en parkeringsplats i Rosengård i Malmö. Hästen Juanita är köpt på Blocket och kommer ursprungligen från Ockelbo i Gästrikland. Nu matar hon sig nöjt igenom en hötuss medan hennes människor – ägaren Ivan Varga och sopkörarna Johan Thryvelli och Daniel Wedenborg – lastar av och tömmer sopkärlen från kvarteren Örtagård i en container.

Detta är det moderna och gamla Sverige i ett. Hydrauliken på sopvagnen är en nykonstruktion, medan häst och vagn är den typ av transportfordon som var ett av de vanligaste i städerna för drygt hundra år sedan.

Med tömmar i hand hämtar Ivan Varga och hans anställda sorterade sopor från olika miljöstationer längs gång- och cykelvägar i miljonprogramsområdena Rosengård och Holma samt ekostadsdelen Augustenborg.

Hästkraft är sedan några år tillbaka en del i Malmö stads hållbarhetsstrategi. Medan sopbilen var alltför skrymmande för de bilfria, trånga vägarna och stundtals utsattes för stenkastning, är häst och vagn ett alldeles lagom stort ekipage. Dessutom möts det av värme. Till och med de tuffaste killarna vill komma fram och klappa, hävdar Ivan Varga.
Sådana som annars blankt struntar i hästar kan också stanna till och börja prata med sopkörarna – eller med varandra.

Nu kommer en grupp förskolebarn. Hand i hand, och som ett pärlband av knallfärger, rundar de knuten på ett av hyreshusen och får syn på Juanita. De stannar upp och närmar sig, uppspelta men respektfulla: ”Hej hej, Hästen!”

– Hästar förknippas oftast med bondgårdar långt ute på landet, säger förskolläraren Amina Bridji vid Gröna ängens förskola. Det är bra att barnen får se hästar så här, lära sig att ha respekt för dem och hålla avstånd. De vinkar alltid till hästen när den går förbi. Under sommarhalvåret räcker det med att de hör hovklappret så springer de för att titta.

Hästentreprenören Ivan Varga har en bakgrund inom turistnäringen, tjingsar och slänger käft med alla och envar och har utrustat varje vagn med en håv och en hink. Det är ett billigt nöje – så snart arbetshästen lyfter på svansen för att bajsa rycker sopköraren ut med håven.

– Hästen är en social magnet, säger Ivan Varga. Fast det vände inte på en gång, de tio första dagarna var de värsta i mitt liv med ungar som kastade kastanjer på hästen och hoppade upp och ner på vagnen, men sedan redde det ut sig. Jag lägger alltid in prattid i mina offerter till kommunen, det sociala är en jätteviktig del. Vi är inte på plats bara för att göra ett jobb, vi är också här för att skapa glädje.

En dag i veckan kör han även sopor i Landskrona tillsammans med sin fru, och gör därutöver diverse skräddarsydda uppdrag. Precis som andra hästentreprenörer runt om i landet – i Lycksele, Västerås, Jönköping, Motala, Haninge, Tranemo, Danderyd …  – ser Ivan Varga ingen ände på vad en arbetshäst kan bidra med. Sopvagnarna kan enkelt förses med bänkar för transport av brudpar, förskolebarn, skolelever eller pensionärer på utflykt. Eller så kan hästarna selas på för gräsklippning i parker, skötsel av kyrkogårdar och naturvård i särskilt känsliga marker. Eller varför inte för utkörning av matkassar?

 

Just Malmö har stått modell för ett pilotprojekt kallat ”Kommunhästen” vid Sveriges lantbruksuniversitet. Projektet låter kommunhästar utföra visst kommunalt arbete, och undersöker sedan konsekvenserna ur ett hållbarhetsperspektiv. I en av studierna konstateras att dragdjuret häst är ett klart miljövänligare alternativ än exempelvis dieseldrivna fordon – förutsatt att hästen inte måste transporteras för långt. Forskningsstudien avslutades i fjol, men beräknas återupptas 2016.

Projektledaren Anna Peterson är landskapsarkitekt och var till en början måttligt intresserad av hästar. I dag är hon övertygad om att en eller flera brukshästar per kommun är en både god och hållbar lösning.

– Det här handlar inte om något puttenuttigt tjejgull eller att man ska återskapa hur det var förr. Förutsatt att kommunhästen bor inne i tätorten och inte måste transporteras lång väg till jobbet, är hästen ett klimatsmart alternativ.

I mindre städer skulle arbetshästen exempelvis kunna inkvarteras i stadens ridskola, menar hon. I större städer som Malmö måste det kanske till fler stallplatser – något stadsplanerare kan ta in redan på planeringsstadiet för nya stadsdelar.

– Från början var det mycket motstånd när jag var ute och berättade om vårt projekt. Nu börjar allt fler grupper att visa intresse, som Rotaryföreningar, stora fastighetsbolag och privatpersoner med stora ägor, säger Anna Peterson.

Livs levande hästar mitt i lunchtrafiken och stadsbetongen är som tv-apparater, blickarna dras automatiskt till dem. Klippeti-kloppandet från de tunga, lurviga varelserna lugnar automatiskt ner miljön omkring dem. Dessutom reser de pockande frågor: Hur lever vi? Och för vilken typ av varelser organiserar vi våra städer?

 

En arena som hästen under de senaste årtiondena tagit allt mer plats på är den där man ser till människans skörhet; alltså den typ av vård och omsorg där man rehabiliterar sargade kroppar och själar.

Den så kallade ridterapin startade efter andra världskriget, då skadade brittiska soldater fick rehabilitering i sadeln. 1957 kom ridterapi till Sverige via sjukgymnasten Kristina af Geijerstam, som arrangerade den första ridgruppen för polioskadade patienter i Stockholm. Fördelarna med behandling till häst är numera klarlagda: på hästryggen stimuleras alla sinnen. Själva gången – skritten – är diagonal, precis som människans. När hästen rör sig fortplantas tredimensionella rörelser till ryttarens bål och bäcken så att dessa rör sig som vid normal gång, och ryggraden aktiveras. Vid den lågintensiva träning som ett skrittpass ger tränas stabilitet, styrka, koordination, balans och kroppskännedom. Men också samspelet med det doftande kraftpaketet till häst tillmäts ett värde. Så stora de är, tycks hästar i gemen vara vänligt inställda till samarbete. Flera studier pekar på att hästen tycks ha en utvecklad förmåga att läsa av människors känslor.

Under åren har ridterapin utvecklats som arbetsfält även för arbetsterapeuter, sjuksköterskor, vårdare, psykologer och socionomer. Nya områden läggs ständigt till, som stressrehabilitering, behandling av missbruk, psykiska funktionshinder och ätstörningar. Ledarskapsutvecklare låter chefer leda, lyssna och samspela med ett halv ton häst, och en präst håller i detta nu på att planera för hästassisterad själavård i grupp. Den allmänna termen är numera HUT (hästunderstödd terapi), för att tydliggöra utvecklingen: behandlingen kan lika gärna ske från marken. Hästen ses inte längre som ett ”verktyg” utan som en medaktör i behandlingen.

Flera som arbetar med HUT talar om hur fördelaktig stallmiljön är för att ”spränga” terapi- eller behandlingsrummet. I stallet går alla i liknande kläder och stövlar. Samtal kan uppstå spontant och svåra saker avhandlas på var sin sida om ett vänligt hästhuvud.

 

Hur patienten eller klienten interagerar med hästen ger ofta fördjupad information till behandlaren. Hästen dömer inte, men är lyhörd och tydlig – det här vill jag, det här vill jag inte. På det sättet blir den en utmärkt förebild för människor som på olika vis kämpar med tillit och gränssättning. Att samspela med en häst kan därför så småningom ge ökat självförtroende utanför stallet.

Psykiatrin i Skellefteå har rent konkret dragit kunskaperna längst. Sedan drygt 15 år bedriver Västerbottens läns landsting hästunderstödd behandling med två specialtränade hästar. De fyrfota ”medbehandlarna” ägs av landstinget och står uppstallade på en gård utanför Skellefteå.

Patienterna tas emot individuellt eller i grupp. Oftast utgår övningarna från marken. Det kan handla om att sköta häst och utrustning, själv leda en häst i grimma eller att gruppen samarbetar kring att såga, lasta och köra timmer från skogen. Aktiviteterna utgår från dagsformen och utvärderas noga. För riktigt sköra patienter kan det vara stort nog att bara komma till stallet, kanske lägga handen i en hästpäls, stå bredvid och bara andas.

Överläkare Carl-Gustaf Olofsson, tidigare chef för psykiatrin och den som sa ja till verksamheten:

– Det är viktigt att ha olika behandlingsformer, säger han. Samtal som metod är inte självklart det bästa för alla patienter. Just i det här fallet fanns också en riktig eldsjäl, skötaren Lena Stenvall, som jag trodde mycket på.

Genom åren har även landstingspolitikerna stött metoden, och sjukhusekonomerna fortsatt att öronmärka pengar trots att ”bevis” i form av vetenskaplig evidens saknas.

– Fast den typen av kritik har ju under åren även riktats mot annan psykologisk behandling, säger Carl-Gustaf Olofsson. Som chef har jag nöjt mig med den positiva respons vi har fått från patienter.

På det nordiska forskarseminarium kring HUT som i mars anordnades på Ersta Sköndal högskola i Stockholm, och som lockade både praktiserande HUT-yrkesmänniskor och politiker, deltog även filosofer. Det som kallas det ”mellandjuriska” är ett nytt forskningsfält med sinnesvidgande dilemman: hur ska man bryta ner och förklara den kommunikation som utspelar sig på ett mellandjuriskt plan? Och om djuret, i detta fall hästen, nu har andra kognitiva förmågor än vad vi tidigare har trott – hur påverkar det definitionen av ”människa”? Vad gör det med våra rättigheter, skyldigheter och vår position som ”skapelsens krona”?

 

Som inget annat husdjur i vår del av världen erbjuder hästen den unika möjligheten att kunna bära oss. Efter att hästen successivt försvann från våra gator och åkrar under början av 1900-talet är det främst så vi har vant oss att se den, som ridhäst. När jordbruket och den svenska armén ”avhästades” försvann merparten av de tunga draghästarna. I stället har aveln inriktats på ridsport, och svenska hopphästar räknas i dag in bland de bästa i världen.

Efter en rejäl dipp på 1970-talet är hästintresset bland svenskar påtagligt igen. På mindre än 40 år
har antalet hästar i landet femdubblats, vilket gör Sverige till Europas näst hästtätaste efter Island.

Ridsporten är den näst största ungdomsidrotten, den näst största sporten för kvinnor och flickor i åldrarna 7–70 samt den främsta handikappidrotten. De hagar som förr rymde kor på landsbygden ersätts på allt fler håll av hästar.

Det är alltså inga ufon som plötsligt travar med förskolebarn på utflykt, drar gräsklipparen på kyrkogården eller står tunga och trygga bredvid människor med bräckliga jag. Svenskar är till stora delar ett hästälskande folk.

På vissa äldreboenden kan medborgare med starka kroppsminnen av hästar numera ha turen att få återuppleva dem. Svårövertalade hästskeptiker ombeds att med egna ögon se vad som händer när undersköterskan Jenny Öhgren tar med sin häst Bellamira till jobbet på äldreboendet Graningebyn öster om Sollefteå.

Det är vinter, och hästen Bellamira har skrittat med sin ryttare genom ett frostigt landskap innan den traskar in på gårdsplanen framför äldreboendet. Där väntar de boende, flera sitter i rullstol. Vi beskådar 86-årige Nils Källmans och hästens uppenbara närkontakt. Nils småpratar och klappar. Bellamira nosar och buffar. Andedräkterna korsas i råkylan.

Det är ett möte och en samhällstjänst, i all enkelhet.

 

FLER HÄSTAR I ARBETE
Lycksele:  Föreningen Hästveckan sköter kommunens stadsnära skogsbruk.
Västerås:  Hästföretagaren Hans Johansson kör bland annat utflykter med häst och vagn för äldreboenden i kommunen, sköter gräsklippning i parker och har pågående diskussioner med psykiatrin i Enköping.
Danderyd:  Företaget Järva trädvårdscenter bedriver hästdriven naturvård åt kommunen.
Haninge: Den ekologiska bonden Sara Danvind tömmer papperskorgar i Jordbro centrum med häst och vagn.
Örkelljunga: Kommunen driver projektet Hälsa med hästkraft, där personer med funktionsnedsättning bygger upp en verksamhet för turridning i naturen och grönytearbete med häst.
Veberöd:  Gården Humlamaden ingår i Region Skånes projekt Naturunderstödd rehabilitering, där personer med stressrelaterade sjukdomar kan få hästunderstödd terapi på remiss.

Text: Anna Kågström
Foto: Susanne Wahlström

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar