Politiskt

Hur mycket ska en lärare behöva tåla?

av Cecilia Garme

”Jag hoppas att din sommar hittills har varit rent åt helvete.” Så börjar mejlet som gymnasieeleven skickade till sin historielärare.
Cecilia Garme synar den ibland ansträngda relationen elev–lärare.

Det är skoldags igen för 1,3 miljoner elever i grundskola och gymnasium. Hur många miljoner bedömningstillfällen det kommande läsåret bjuder är okänt. Men många är det, så det är tur att lärarna oftast älskar sina jobb.

För ibland är det svårt. Som när en elev, på sannolika skäl misstänkt för Wikipediacitat utan källhänvisning i en hemuppgift, far ut i en verbal spya.

”Tror du jag är dum i huvudet bara för att jag är lat?” skriver eleven till sin lärare i ett mejl som dryper av förakt. Mejlet postades i slutet av vårterminen.

Plagiatmisstanken, den anser eleven att läraren kan ”köra upp i din torra, jävla historikerröv”. Att eleven har använt det gammaldags ordet ”hejduk” i sin hemuppgift är inget konstigt menar eleven, men det ingår å andra sidan i den del av ordförrådet som hen vanligen ”inte använt mot så ointressanta människor som dig”. Eleven har minsann arbetat med hemuppgiften i minst två timmar. ”Två timmar som jag skulle kunna ha lagt på jävligt mycket viktigare saker än en text som ska in till DIG!”

Och så vidare, fram till slutklämmen ”Hoppas du bryter ett ben eller nått”, följt av ett PS om att lärarens klädsel ”skriker 40-årskris”.

De lama åtgärder som skollagen medger vid grov förolämpning av lärare sätts in: elev och föräldrar kallas till möte av skolans ledning, och eleven får en skriftlig varning.

Kvar står läraren, förbannad och ledsen. En erfaren och uppskattad pedagog och ledare för ett lärarlag.

”Jag känner mig så genuint upprörd och bespottad. Detta är det närmaste man kan komma en grov kränkning utan att använda våld”, konstaterar läraren i ett brev till Skolverket i juni.

– Vi kan bara beklaga att en lärare ska behöva bli utsatt för något sådant här, säger Jonas Nordström, chefsjurist på Skolverket som har kännedom om fallet.

Men myndigheten kan inte ingripa. Det kan bara rektorn och huvudmannen, enligt femte kapitlet i skollagen. I slutändan kan en elev som beter sig oacceptabelt flyttas eller stängas av.

Om detta någonsin sker i praktiken har Skolverket ingen statistik om.

Låt oss anta att elevens attityd skulle normaliseras i offentlig verksamhet. Åldring till sjukvårdsbiträde: ”Passa dig jävligt noga för att duscha mig!” Ungdomar till parkarbetare: ”Klart vi drar upp och kastar runt blommorna du planterar framför Folktandvården. Vem tror du att du är?”

Men i skolans värld är det nyss citerade elevmejlet bara toppen av ett isberg.

– Det har blivit allt vanligare på gymnasiet med elever som ifrågasätter lärares kompetens. Ofta är tonen väldigt barsk. Många lärare känner sig utsatta och sårade av det eleverna häver ur sig, säger den drabbade läraren till Tidningen Vi.

Det bekräftas av enkäter från Lärarnas riksförbund. Nästan fyra av tio lärare har hotats med anmälan från elever och föräldrar. Riktigt grova påhopp, som ovan, är dock mindre vanliga.

– Ibland undrar man om inte folk kan lära sig normal hyfs. När man talar till människor som har ett av våra viktigaste yrken. Klart det också hänger samman med hur man har pratat om lärarna under lång tid. Politiker av olika färg har varit duktiga på att prata ner lärarna. Det drabbar både skolan och samhället, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

På historielärarens skola vill man nu skapa en mejlpolicy som begränsar trycket på lärarna.

En åtgärd i tiden. Gustav Fridolin hänvisar till Arbetsmiljöverkets undersökningar som visat att skolorna behöver bättre strukturer för kontakterna med elever och föräldrar.

– Ingen förväntar sig att man när som helst ska kunna nå en läkare. Där finns telefontider och system för att hantera ett samhälle som är mycket mer öppet än förr.

Systemen kan dock behöva se olika ut, och bör därför utformas av skolorna själva eller huvudmannen, menar Gustav Fridolin.

Men mejlen är bara ett av problemen. Två andra aggressionsfaktorer är gymnasiets kurssystem och de extremt höga kraven på transparens.

Läraren igen:

– Detta att elever i precis varje ögonblick ska veta hur de ligger till. Vi tror att det ökar stressen i hela systemet. I en lärandeprocess måste en elev också själv kunna upptäcka sina brister. Det handlar om mognad, det är inte alltid läraren som ska upptäcka felen.

– Jag önskar att politiken hade en mer nyanserad kunskapssyn. Det vore bättre med ämnesbetyg.

Facket håller med.

– Det har blivit olyckligt med detta fokus på enskilda moment. Vi tycker att regeringen ska utreda möjligheten till ämnesbetyg i stället för kursbetyg på gymnasiet. Det skulle både minska stressen och sannolikt minska den höga andelen avhopp, säger Bo Jansson, ordförande för Lärarnas riksförbund.

Gymnasieminister Aida Hadžialić utesluter inte förändringar.

– Det här är en bild jag får från flera håll. Att gå från dagens kursutformade gymnasieskola till en med ämnesbetyg vore en stor förändring och jag tror att skolan behöver en viss arbetsro just nu. Men samtidigt är jag öppen för att vända på alla stenar för att alla unga ska klara gymnasieskolan, vilket är det mål regeringen satt upp, säger hon.

Det var på 90-talet som systemet med betyg på kursmoment i stället för sammanfattande ämnesbetyg infördes – och väckte kritik. En återgång till ämnesbetyg var planerad före regeringsskiftet 2006, men blev aldrig av.

Så möjligen får riksdagen anledning att fundera över människans natur. Ska vi behålla mekanismer som gör henne aggressiv? Är det nödvändigt att sätta hennes sämsta lägen på pränt? Den debatten vill man höra.

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels
Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar