Ordagrant

Isabella Lövin om ”konstigt”

av Stina Jofs

Hon har gjort ett märkligt karriärbyte, men för vice statsminister Isabella Lövin är det inte särskilt konstigt alls. Målet är en grönare värld  – om det nås via journalistiken eller politiken är underordnat.

Arvfurstens palats – bara namnet är rätt konstigt. Arvfurstarnas tid är lyckligtvis sedan länge förbi och någon vidare arbetsmarknad för palatsbyggare är det ju knappast. Sedan 1906 har kolossen mittemot Kungliga Operan i Stockholm inhyst Utrikesdepartementet. Snirklar vi oss trapporna upp hamnar vi hos en person som gjort en märklig – och märkligt rask – resa via den rikt belönade boken Tyst hav 2007, till en plats i Miljöpartiets topp för att 2009 väljas in i Europaparlamentet. Isabella Lövin är i dag vice statsminister samt minister för internationellt utvecklingsarbete och klimat. Att byta journalistiken mot politiken har haft sina komplikationer, men vi börjar med de inledande fem bokstäverna i det ord hon valt – konstigt.

Jag drällde runt bland färgburkar och penslar.

–Konst är oerhört viktigt för mig. Jag växte upp i min pappas ateljé, drällde runt bland färgburkar och penslar. När jag blev lite äldre talade vi jättemycket om konst men också om konsumtionssamhället. Pappa förmedlade tidigt en samhällskritisk blick på vår samtid.

 

Björn Lövin, död sedan 2009, var en av Sveriges mest – och minst – kända konstnärer. Han sysslade med installationer i en tid då det framstod som konstigare än konstigt. Han finns representerad både på Moderna museet i Stockholm och utomlands.

–Pappa var en väldigt avancerad konstnär. Det var inte alltid lätt att beskriva hans arbete, inte ens i dag, men då och i Avesta … de flesta var helt oförstående.

Konst har fortsatt en stor plats i Isabella Lövins liv, sedan tio år lever hon med skulptören och naprapaten Lasse Nilsson.

– Få saker gör mig så lycklig som ett riktigt bra konstverk. Människor vallfärdar i miljontals för att se de mest obegripliga skapelser. ”Jag förstår inte men älskar det ändå.” Det är fantastiskt att konst kan fungera så.

Isabella Lövin bytte abrupt yrkesliv när Miljöpartiet frågade om hon kunde tänka sig att arbeta för dem. Från journalistik med kultur och miljö som specialämnen till en politisk karriär som i början mest kretsade kring överfiske, försurning.

–Jag drevs av att förbättra villkoren i haven och då var politik bara en rimlig fortsättning på arbetet med min bok. Det var en enorm omställning som inte alls kändes naturlig, men däremot rätt.

Vad var extra svårt att stå ut med som ny politiker?

–De timslånga diskussionerna! I början hade jag svårt att hålla koncentrationen, men från att ha varit en irriterad lyssnare blev jag en aktiv deltagare – och då blev allt plötsligt enormt spännande! Att kliva in i ett mötesrum på en hög politisk nivå är som att kliva direkt in i ett drama. Vem ska tala först? Vem kommer för sent? Kommer inte alls? En annan sak som förvånade mig i EU var hur stort inflytande en enskild politiker kunde få.

Vi måste avsluta med konstigheternas konstighet; våra insikter om hotet mot klimatet och vår bristande förmåga att göra något.

–Det är mer än konstigt, det är obegripligt! Jag är bergfast övertygad om att vi kan ställa om till ett fossilfritt samhälle. Vi har tekniken och pengarna.

 

Text: Stina Jofs
Foto: Martin Stenmark

 

Publicerat i Tidningen Vi, september 2017.

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar