Politiskt

Jobba till 75 – men hur?

av Cecilia Garme

Före nästa val kommer regeringen att lämna förslag om höjd pensionsålder. Men kommer alla att fixa det? Vi kollar läget bland tungviktsyrken.

När folkpension för 67-åringar infördes 1913 var medellivslängden 60 år. I dag går genomsnittssvensken i pension vid 64,6 års ålder men lever i genomsnitt 17 år till.

Man behöver inte vara finansminister för att räkna ut att den försörjningskalkylen inte funkar. Särskilt som genomsnittsåldern för att etablera sig på arbetsmarknaden har stigit till 29 år.

Trenden finns i hela Europa, och EU-kommissionen är så bekymrad att den nu vill ålderdomssäkra vartenda jobb i hela Europa. Bättre arbetsmiljö behövs om folk ska kunna jobba längre, säger EU-kommissionen, säger facken, säger alla.

Visst har de rätt. Och Sverige tillhör den lilla grupp länder som anstränger sig.

Att jobba med tunga lyft på till exempel Cypern verkar däremot vara direkt farligt. För att bara nämna ett av den handfull EU-länder som tycks befinna sig i en arbetsmiljömässig medeltid.

Men inte heller Sverige är perfekt. Medan arbetsskadorna bland manliga industriarbetare sjunker till följd av automatiseringen som gör jobben enklare, kvarstår skaderisken i hög grad för kvinnor, särskilt i vård- och omsorgsyrken.

– De psykiska diagnoserna ökar mest, men sjukdomar i muskler och skelett har ju inte upphört. Fyra av tio vård- och omsorgsarbetare har svåra ryggbesvär, säger Kommunals utredare Yeshi Wondmeneh.

Ofta är det smärtor i ländryggen som får vårdpersonal att sluta. Inga-Lill Engkvist, tidigare docent i ergonomi på KTH och expert på skador hos vårdpersonal, anser att det är ointressant att veta exakt vilken struktur som skadas, om det är i en muskel, ett ligament, en disk eller någon annanstans.

– Man ska inte behöva skada sig alls.

Arbetssjukdomar är ofta svårutredda.

– Någon kan säga: ”Jag har arbetat tio år i vården och fått mer och mer ont i ryggen och nu klarar jag det inte längre.” Vid en rapporterad olyckshändelse kan man däremot utreda vilka faktorer som bidrog till olyckan. Eftersom många säger att de gjorde precis som vanligt, kan man naturligtvis diskutera om skadan i vissa fall inträffade på grund av långvarig belastning. Det är som om man böjer en ståltråd fram och tillbaka. Till slut brister den, säger Inga-Lill Engkvist.

De komplexa mekanismerna har gjort det upprörande trassligt att få ersättning.

– Det är få omsorgs- och sjukvårdsanställda som får sina skador godkända som arbetssjukdomar. Så de jobbar vidare trots värk. Eller så slutar de jobba utan att få pengar, säger Yeshi Wondmeneh.

 

I detta arbetsmarknadens hasardspel finns det flera vägar att ta. En uppenbar är genomtänkta arbetsmiljöer. De får hjälp av experter som just Inga-Lill Engkvist som har forskat kring situationen och miljön där skadorna uppstår för att lista ut hur man systematiskt kan förhindra att de inträffar.

En annan strategi är att helt enkelt bestämma att vissa jobb, med eller utan arbetsmiljöåtgärder, helt enkelt är för slitiga för att en och samma person ska kunna ha det i 40 år eller mer.

Regeringen kommer att lägga förslag om höjd pensionsålder före nästa val, har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll sagt tidigare. Till Tidningen Vi säger hon nu att det är för tidigt att säga när den blocköverskridande pensionsgruppen har ett konkret förslag. Men:

– Min ambition är att den här processen inte ska dra ut på tiden.

Okej. Men klarar tyngdlyftarna i omsorgen en högre pensionsålder?

Socialförsäkringsministern pekar på att tvärtom mot vad många tror, så är många människor i LO-yrken kvar länge på arbetsmarknaden.

– Att lämna arbetsmarknaden tidigare beror ofta på att en del tjänstemän har förmånliga avtal och kan gå i pension tidigare, säger Annika Strandhäll.

En information som går rakt på sak. Det är förmånliga avtal som möjliggör pension, inte jobbets slitfaktor.

Eller? Låt oss vända på steken.

 

Ta balettdansarna som tidigare gick i automatisk pension vid 43, efter många decennier på tårna.

Beskrivningen av dansares skador liknar på många sätt vårdpersonalens: mellan 60 och 75 procent av skadorna sker genom belastning, genom felaktig teknik och olämplig övningsmiljö, enligt en finsk undersökning. 60 procent av alla dansare skadas varje år, och nästan alla upplever smärta någon gång under året.

Men precis som vårdpersonal jobbar dansare ofta på, trots att det gör ont.

– Det är ju ett elityrke med hård konkurrens, säger Madeleine Wagemyr, jurist på Teaterförbundet. Hon berättar att förväntningarna om tidig balettpension även finns hos arbetsgivarna, av konstnärliga skäl.

I fjol slopades det gamla pensionssystemet som inte sällan gjorde äldre dansare till fattigpensionärer. Man gick över till ett karriärväxlingsavtal, enligt vilket dansare mellan 36 och 43 år får 90 procent av lönen i tre år för att byta yrke.

Det intressanta är att avtalet erbjuds alla. Ingen behöver kämpa med Försäkringskassan för att förklara varför Svansjön sliter på kroppen. En annan aspekt är pengarna. Arbetsgivaren – som i dansarnas fall oftast var staten, via institutionsteatrarna, fick ner kostnaden rejält, från 300 miljoner kronor om året till 180 miljoner för balettpensionerna.*

En tredje fördel, som även det gamla systemet erbjöd, är att man redan från början vet att man måste byta jobb mitt i livet.

Yeshi Wondmeneh skrattar när Tidningen Vi frågar om balettregler kunde vara någonting för Kommunal.

– Politikerna tycker nog att det blir dyrt. Enbart i äldreomsorgen jobbar 200 000 personer, säger hon.

Eller också är frågan bara för tidigt ställd. Madeleine Wagemyr berättar att andra fackförbund hör av sig till Teaterförbundet och vill veta mer.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:

– Att kunna skola om och göra något annat i livet tror jag kommer både bli vanligare och viktigare på framtidens arbetsmarknad. Det är också något som fack och arbetsgivare är väldigt tydliga med. Vi måste nog fundera mer över hur vi kan underlätta för människor att ställa om och vidareutbilda sig. Kanske både en och två gånger under ett arbetsliv.

 

Jojo. Med dagens rekryteringsproblem i vård, skola och omsorg är det säkrast att inte utesluta något.

Balett i Birkenstock.

Kom ihåg var ni läste det först.

 

*) I siffran ingår även andra anställda vid institutionsteatrar. Dansarnas pensionsavgifter gick ner från 75 till 26 procent på bruttolönen.

 

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels

 

Publicerat i Tidningen Vi nr 13/2016

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar