Reportage

Jyckar som jobbar

av Stina Jofs

Pedagog, brottsbekämpare, diabetesskötare … Säg det arbete som en jycke inte kan utföra! Möt hundarna som arbetar sida vid sida med oss människor.

Utan väninnan som så envist försökte påtala Kerstin Jonssons diffusa symtom för sjukhuspersonalen den där morgonen i maj 1974, hade Kerstin inte levt i dag.

Ingen hade förstått det uppenbara.

Den unga kvinnan som till synes fridfullt vilade ut i sjuksängen efter en jobbig natt kämpade för sitt liv. Typ 1-diabetes är på många sätt en lömsk lieman, en sjukdom som slår ut kroppens egen insulinproduktion. När sockernivåerna sjunker eller stiger kan man bli förvirrad, sedan trött och somna för att i värsta fall inte vakna igen.

– Det konstiga var att man inte tog några prover, säger Kerstin Jonsson. I dag är det ju uppenbart vad jag led av, men inte ens jag begrep varför jag hade varit så törstig, godissugen, så in i döden trött och kissnödig.

Nu har hon levt ett långt liv med diabetes. Ett rikt liv, säger hon som en gång studerade till socionom på Socialhögskolan i Östersund. Hon som gifte sig med Lennart, också han diabetiker. Hon som fick två barn, i dag är änka och har tre barnbarn.

– Jag och min man har gjort allt vi velat, trots allt. Minsta lilla utflykt krävde förstås minutiös planering, med diabetes har man inte råd att chansa.

Utan väninnan den gången hade Kerstin Jonsson varit död, det är säkert. Utan sina hundar senare i livet hade Kerstin varit riktigt illa ute.

– Många gånger har de väckt mig på natten när de känt att min sockernivå varit låg, och jag behövt få i mig något sött. Tänk att en tränad hund ser att du förändras, känner lukten, ser oron i din sovande kropp.

 

Jag har alltid varit intresserad av djur och människor, och allra mest samspelet dem emellan.

 

Det här är inte en berättelse om sjukdom utan historien om människans bästa vän. Ja, en del kallar faktiskt våra fyrtassade kompanjoner så. Faktum är att vi har arbetat samman under lång tid, en del forskare hävdar 15 000 år, andra betydligt längre. Ständigt hittar vi nya arbetsuppgifter för våra jyckar: jakt, vakt, vallning, patrullering, sök efter bomber, kroppar, saliv, fimpar, som dragdjur, vid signalering, alarmering vid diabetes, epilepsi, migrän och brand, räddning vid olyckor och katastrofer, assistans vid psykisk ohälsa och olika funktionsvariationer, sjukhusbesök och hjälp med inlärning av läxor. På flera håll i landet har polisen initierat Nosprojektet, där hundägande grannar kontrollerar bostadsområdet under gemensamma promenader. Och i stökiga områden i USA, med mycket våld mot människor men också oroväckande hög statistik kring misshandel av djur, har specialtränade hundar fått hjälpa barn att hitta tillbaka till sin empati.

Och vänskapen verkar vara ömsesidig. Forskning visar att nivåerna av oxytocin (ämnet som gör oss glada och trygga) inte bara ökar hos människan när hon umgås med sin hund, även hundens nivåer av samma ämne stiger.

Blodtrycket sjunker, kortisolnivåerna likaså …

Detta gäller förstås i lyckliga förhållanden mellan hund och människa.

 

Yoshi, en spansk vattenhund, arbetar som pedaghoghund. När barnen läser är Yoshi fullkomligt närvarande, hon dömer inte, skrattar aldrig utan lyssnar lyhört.

 

Kerstin Jonsson tillhör de lyckliga. ”Omedelbar”, säger hon när jag ber henne beskriva den kärlek hon känner för djur.

– Jag har alltid varit intresserad av djur och människor, och allra mest samspelet dem emellan. Du duger alltid inför din hund, oavsett i vilken sinnesstämning du är, den bryr sig inte om du är fattig eller rik. När samspelet fungerar kommer hunden nära, det är ordlöst. Sedan kan man inte älska alla djur, det är en viktig dimension, men vi älskar inte alla människor heller. Genom mitt arbete som assistanshundsinstruktör har jag sett hur en hund kan förändra livet för en människa.

Kerstin Jonsson, pensionerad socionom och länge verksam på Synskadades Riksförbund, utbildar alltså sedan 15 år assistanshundar. Egentligen är det hundens matte eller husse hon tränar men i den här världen räknas hund och förare som ett team. Kerstin har utbildat 15 diabeteshundar och Sveriges första epilepsihundsekipage – som sedan följts av ytterligare ungefär ett tiotal.

 

Hundens nos är oöverträffad när det gäller att hitta narkotika, kroppar, sperma, blod, brännbara vätskor, sedlar.

 

Våra fyrbenta vänner finns på många håll, bland annat inom vården, militären och polisen. En som kan allt om tjänstehundar inom polisen är Peter Holmström, kommissarie och gruppchef för sökhundar i Region Stockholm.

– Totalt finns ungefär 400 tjänstehundar i landet, och deras arbetsområde utvecklas hela tiden. Det var först på 1990-talet som vi började använda hundar för att söka efter kroppar i vatten, och hundar som kan upptäcka brännbara vätskor och sedlar kom ännu senare.

Patrullhundarna, de man ofta ser på gatorna under tumult och demonstrationer, de som kan skrämma vettet ur en människohop, ägnar den absoluta merparten av sin arbetstid åt att spåra försvunna människor, stöldgods, vapen, kläder.

– Hundens nos är oöverträffad när det gäller att hitta narkotika, kroppar, sperma, blod, brännbara vätskor, sedlar.

Sedlar? En sedel kan ju ha hanterats av hundratals människor?

– Jo, men sedlar avger en mycket speciell doft som hunden känner igen genom alla andra dofter.

Peter Holmström förklarar den förfinade nosen :

– Om vi människor går in i ett rum som luktar starkt av lösningsmedel känner vi bara lösningsmedlet medan en hund kan skilja ut just den doften från andra. Ta ett nedbränt hus, där allt är en sörja efter släckningsarbetet. Då kan hunden, vi kallar den kategorin brandhärdshundar, ändå hitta rester av brännbara vätskor, som kan ha placerats i huset vid exempelvis en mordbrand. Det arbetet skulle bli oerhört svårt för oss människor.

 

Labradoren juni arbetar som ”lugnande faktor”. Hon umgås med Teo, 13 år, som har autism och har lidit av kraftig ångest och utmattning. Nu är hon med honom i skolan, på nätterna, hos läkaren och när det blir stimmigt.

 

Jag ber honom att berätta om likhundarnas arbete. Sådana användes bland annat i sökandet efter journalisten Kim Walls kropp i det uppmärksammade fallet med ubåtstillverkaren Peter Madsen.

– Numera säger man kriminalsökhundar. De ska leta efter avlidna människor, men den vanligaste situationen är utredningar kring sexualbrott. Det är inte alltid ett offer kan peka ut var brottet begicks. Då kan en hund dels hitta platsen, dels säkra spår. Brottsplatsundersökande hundar är specialiserade på att söka efter bland annat hårstrån, blod, saliv, snus, sperma eller fimpar, för att utredarna ska kunna säkra dna.

Hur markerar hunden?

– De är tränade att ha nosen extremt nära, men inte nudda, utan liksom frysa i en position. När det gäller sökning efter kroppar i vatten är hundarna tränade att skälla.

Hur kan en hund hitta en person som ligger djupt nere i havet?

– Att hunden känner lukten av lik beror på att det ganska snabbt efter att en människa avlidit startar en förruttnelseprocess, vilken medför att bubblor stiger till ytan. Bubblorna kommer upp oavsett djup, och där markerar hunden. Sedan återstår att räkna ut exakt var man ska dyka efter kroppen. Det kan förekomma starka strömmar, vindar, bottnen kan vara problematisk …

 

Har du diabetes eller epilepsi kan hunden vara det som gör att du kan leva ett nästan normalt liv.

 

Redan på 1920-talet prövade man att använda hundar vid funktionshinder, länge handlade det uteslutande om ledarhundar för blinda. Sedan dröjde det ungefär 50 år innan man på allvar började träna hundar att arbeta med människor med andra funktionsvariationer, som hörselskador eller diabetes, senare epilepsi och migrän. Sedan cirka 30 år forskar man på hundars förmåga att upptäcka olika cancerformer.

Kerstin Jonsson har många gånger sett hur en tränad hund kan förändra – på riktigt förändra – en människas liv.

– Har du diabetes eller epilepsi kan hunden vara det som gör att du kan leva ett nästan normalt liv. Den kan upptäcka att du behöver insulin om blodsockret är snabbt stigande eller behöver ta druvsocker om blodsockernivåerna sjunker – eller kommer att få ett epileptiskt anfall. Den lär sig larma din familj eller andra personer, hämta väskan med de mediciner du behöver, för att sedan återkomma till dig och stanna hos dig tills du får hjälp. En epilepsihund kan göra dig uppmärksam på att ett anfall är på väg och se till att du sätter dig ner innan anfallet kommer. Bara vetskapen om att din hund larmar kan avhjälpa en attack eftersom stressen över att få en attack kan utlösa den.

Inte för inte kallas hunden människans bästa vän. Nu kan vi lägga till epitet som vårdare, kollega och lärare.

 

Text: Stina Jofs
Foto: Peter Hoelstad

 

Publicerat i Tidningen Vi, juni 2018.

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar