Musikkrönika/Backstage

Lär dig lira som Keith

av Johan Norberg

Det finns en rolig filmsnutt* på webbplatsen Youtube med Keith Richards, gitarristen i rockgruppen Rolling Stones, där han visar hemligheten bakom några av de berömda riff som är stommen i flera av bandets låtar.

Det går till så att han stämmer om två strängar och skruvar loss en helt och hållet**, och det fantastiska är att greppen då blir så enkla att en amatör på nolltid kan få det att låta precis som på skivorna.

Den som vill härma till exempel en sådan som Jimi Hendrix måste öva dygnet runt i fem år för att komma i närheten av att ens påminna om hans speciella klang, men till Keith kan man få en närmast trolleriaktigt snabb ingång.

Hans gitarrspel är briljant, men inte komplext.

Jag vill inte förminska hans musikaliska betydelse och begåvning, men som med de flesta stora stjärnor i genren är hans gitarrspel briljant, men inte komplext. Det handlar om att komma på själva grejen, som för Keith innebar att riva av gamla bluesriff till 1960-talets nya poptrummor. Enkelt, effektivt och med en exponentiell ekonomisk utveckling per spelad ton som är svårslagen. Dessutom är det här sättet att stämma gitarren och dänga tvåfingersackord idealiskt för en livslång karriär, där karln är ett levande (bara en sådan sak) exempel på att man kan vara både påtänd och dyngrak, och dessutom på ålderns höst lida av en svår artrossjukdom i händerna, men ändå rocka på med oförtruten spänst. Det skulle inte förvåna mig om hans nervsystem omlokaliserat riffen från hjärnan till motoriska nervceller direkt mellan ryggmärgen och fingrarna. Han kommer att kunna fortsätta spela flera minuter efter sin egen död.

 

För fiol, klarinett eller trumpet finns inga omstämningstrix eller genvägar. Man skulle kunna säga att gitarr är det enda instrument man kan fuska på och ändå få det att låta riktigt bra, men tycker man om det man hör så är det ju bra – någon annan måttstock finns inte i musik – och då är det väl knappast fusk heller. För även om det är superenkelt att lära sig spela som Keith Richards kommer ett tränat öra alltid att höra skillnad. Precis som en konstkännare ser ett penseldrag i förfalskningen som skiljer kopian från originalet så noterar jag hans lilla dragning av en hundradels sekund som töjer en åttondelsnot till det perfekta svänget – och framför-allt: Det var ju han som hittade på själva grejen.

 

* ”Guitar moves with Keith Richards”

** Du tar bort den låga E-strängen, stämmer ner A-strängen till ett G och den tunna E-strängen till ett D.

 

Text: Johan Norberg
Illustration: Sanna Nicklassonm

 

Publicerat i Tidningen Vi, september 2017

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar