Politiskt

Lumpen – Gott och blandat?

av Webmaster

I sommar återinförs värnplikten. Får vi därmed tillbaka en plattform för integration mellan gamla och nya svenskar? Vi kikar in på luckan.

Har ni någon gång sagt till en bonde att han är kulturarbetare, med tanke på det öppna landskapets skönhetsvärden?

Det har jag gjort. Det gick så där.

Bonden i fråga såg förbryllad ut och svarade att han var livsmedelsproducent. ”Kulturarbetare” var inte alls hans identitet.

Jag hade blandat ihop bieffekten med huvudsaken.

Något liknande händer när man säger till militärer att värnplikten var ett unikt tillfälle till integration. De håller med, men huvuduppgiften för Försvarsmakten är trots allt att skydda svenskt territorium.

Men ändå. Den där bieffekten var rätt mycket värd.

I lumpen tvingades alla möta sina fördomar.

Då och då gör Försvarsmakten kampanjinsatser i syfte att öka antalet sökande med rötter i utlandet. Under våren görs just en sådan kampanj, med information på sju språk. Då är det nyttan för försvaret respektive individens karriärmöjligheter som står i fokus.

Eller också ligger fokus på unga med trubbel. Som i projektet ”Öppen dörr” som Försvarsmakten genomförde 2012–2013 tillsammans med Arbetsförmedlingen på uppdrag av regeringen. Syftet var att få ungdomar med utländsk bakgrund att gå klart gymnasiet samtidigt som de fick viss militär utbildning och chans att sikta på jobb i försvaret.

Men just det där att alla träffas …  Inte bara ungdomar på glid eller de som vill bli ÖB. Nog spelade det roll?

Thomas Denk är professor i statskunskap och har forskat på värnpliktens socialisationseffekter. I slutet av 1990-talet jämförde han attityderna vid mönstring respektive muck.

– Generellt blev man mer utvecklad som medborgare när man hade genomgått värnplikt, säger han.

Det som då mättes var egenskaper som kunde knytas till politisk kultur.

– Vi ställde de frågor man normalt ställer för att mäta politiskt engagemang. Hur intresserad man var av politik, om man litade på andra människor, hur man uppfattade sin egen roll och hur mycket man tyckte att man kunde påverka samhället.

Resultaten var intressanta.

– Vi såg att de som genomgick värnplikten blev mer medvetna som politiska medborgare och fick en starkare tilltro till sig själva. Men samtidigt utvecklade de egenskaper som handlar om gruppmedlemskap. De blev mer benägna att följa beslut och anpassa sig till gruppen. Det var paradoxalt, säger Thomas Denk.

Just integrationseffekter mättes inte den gången, men undersökningar i andra länder har visat att de finns. För att begripa mer om Sverige kan man gå till Armémuseum och tråla i enkäten från forskningsprojektet som museet drog i gång när värnplikten slopades 2010. Där beskriver många före detta värnpliktiga hur bra det var med blandning.

”Kamraterna var fantastiska, framför allt var det kul att vi alla var så olika. En miljonär från Stockholm, en raggare från Göteborg, en turkisk invandrare från Rinkeby, en jävligt udda norrlänning, en scout från Skåne. Vi hade aldrig träffats annars”, skriver en.

Andra beskriver lumpen som ”vårt kraftigaste integrationsmoment”, ”positiv källa till personlig utveckling och integration”. Eller: ”Jag tror vi skulle få med våra invandrare i samhället mycket bättre och lära oss av varandra.”

Även om det inte alltid var enkelt. ”Vi hade många sexuella och rasistiska skämt och jag (som är invandrare) tyckte att det var mestadels skoj. Vi kom varandra så nära så det störde mig inte, för det var på skämt och jag skämtade även tillbaka. Alla hade samma färg och religion där”, skriver en person.

 

Åter till forskaren Thomas Denk. Han fick nämligen syn på fler intressanta saker. Dels att det spelade roll hur länge värnplikten hade pågått. Ju längre tid, desto större effekt på medborgaregenskaperna. Men också att medborgareffekten blev större i ”tekniska vapenslag” som flottan och flygvapnet.

– På den tiden ansågs de vara de mest professionaliserade vapenslagen, för man fick en yrkesutbildning och utförde professionella förbandsuppgifter, säger han.

Ju mer specialist, desto mer känner man sig som medborgare? Onekligen en otippad effekt.

Tycker man tills man har pratat med Diamant Salihu som ger en ledtråd om hur mekanismen ser ut.

Han föddes i Kosovo 1983, kom till Sverige som åttaåring och växte upp i ett socialt utsatt område i Borlänge. I början av 00-talet lumpade han först vid pansarregementet P10 i Strängnäs innan han flyttades till tidningen Värnpliktsnytt.

Han förklarar:

– Det var en mix av folk från hela Sverige med samma passion för journalistiken. Det var en otrolig fördel att få ta del av det tidigt i yrkeslivet.

Aha. Största möjliga blandning. Men samma intressen. Medborgarskap och gruppmedlemskap i samma paket.

År 2015 skrev Diamant Salihu i en krönika i Expressen att värnplikten var den bästa integrationen och fick stort gensvar.

Han berättade om sin kurdfödde kompis Herdi, uppvuxen i ett miljonprogramsområde i Stockholm där de enda svenskarna var missbrukare eller bidragstagare.

I lumpen blev Herdi kompis med en blond villaunge från Arvidsjaur med yrkesarbetande föräldrar. Konstigt, tyckte Herdi och frågade följaktligen: ”Är dina föräldrar alkoholister?”

– I lumpen tvingades alla möta sina fördomar, säger Diamant Salihu.

Ja, med bostadssegregation och skolsegregation och segregerad arbetsmarknad: borde vi kanske ha 18 månaders allmän värnplikt i flygvapnet?

Man undrar. Thomas Denk tror i varje fall inte att socialiseringseffekterna kan upprepas i den nya värnplikten.

– Den blir ganska kort och det kommer att finnas frivilliga i urvalet.

Men gemenskap är fortfarande ett dragplåster för Försvaret.

– När vi frågar dem som kommer tillbaka till oss efter en vända i andra branscher, svarar de så. Det var gemenskapen de saknade, säger Robert Forss vid Försvarsmakten.

 

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels

 

Publicerad i Tidningen Vi, maj 2017

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar