Ordagrant

Mellanskapet har format mig

av Karin Thunberg

Från kluven till hel, från plågan i utanförskap till en kärlek som sjunger i universum. Det som var en brist har blivit dubbelt gott i Jason Diakités liv.

Dubbel. Det är kanske inte det vackraste ord han vet. Men det viktigaste, det som står för målet han äntligen nått. I många år kände Jason ”Timbuktu” Diakité sig som halv; kluven mellan språk, kulturer och raser. Mellan hudfärger. Eftersom han inte såg ut som sin svarta pappa – men inte heller som sin vita mamma, de två som lämnade USA för att börja ett nytt gemensamt liv i Sverige.

Han själv är född i Lund men ändå inte riktigt svensk. Inte heller amerikan, även om alla hans förfäder kommer därifrån. Mobbad i skolan, spottad på som vuxen. Sorgen, smärtan, att vara mellan allt viktigt.

 

Hos alla finns både ljus och mörker.

 

– Det där mellanskapet har format mig, förvirrat mig. Det gav en känsla av hemlöshet, eller kanske snarare av rotlöshet.

Sedan hände något. Jason beskriver det som en långsam process, något som byggdes upp under flera år. Mer kortfattat föll några ord rakt in i honom.

– En kompis, adopterad från Etiopien, sa: ”Jason, du måste se dig själv som ett fönster. Genom dig kan människor se två olika världar.”

Bilden fick betydelse inte bara för att den lät vacker. Den kändes också sann.

Så förändrades hans självbild:

– Jag gick från att vara halv till att bli både svensk och amerikan, både svart och vit. På så sätt blev jag inte bara dubbel, jag blev fyrdubbel. Sedan mötte jag min flickvän, det var i samma veva. Då insåg jag på djupet vad det innebär att bli dubbel.

 

Han talar om kärlek så orden sjunger. Inte i hetsig hiphop-rytm. Klangen är djupare, mer melodisk. Med den nya kvinnan i sitt liv, henne han vill hålla utanför intervjuer, fick hans värld, hela hans universum, fler färger, säger han. Fler möjligheter.

– Jag fick så mycket mer att drömma om.

Sedan förra året bor de tillsammans i New York. Det var hon som fick jobb där, han som följde efter. De kommer att återvända till Sverige, absolut, men än vet han inte när. Pausknappen är intryckt för artisten Timbuktu. I stället har författaren Jason Diakité klivit fram, han som i höst gör en scenföreställning av sin uppmärksammade debutbok En droppe midnatt. Därmed lyfts dubbelheten upp som universellt tema, genom ord och musik vill han förmedla hur positivt det är med flera identiteter, en brokig bakgrund.

– Den behöver inte sitta i hudfärg eller etnicitet, det finns så många andra svårjonglerade motsättningar. Jag har haft flera depressioner som jag inte vetat hur jag skulle förhålla mig till. Men det gäller inte bara mig. Hos alla finns både ljus och mörker, det som är åtråvärt och det som är mindre önskvärt – vem vi vill vara och vem vi definitivt inte vill vara. Det är inget vi ska skämmas för, kan jag känna i dag. Snarare är det en dubbelhet vi måste lära oss att omfamna.

 

Text: Karin Thunberg
Foto: Mattias Bardå

 

Publicerat i Tidningen Vi, juli 2017

 

JUST NY NEW YORK-BO
Ålder: 42 år.
Gör: Hiphopartist, programledare och författare.
Uppväxt: I Lund och Malmö.
Bor: I Stockholm, fast just nu på Manhattan, New York.
Familj: Flickvän, föräldrar och syskon.
Brinner för: En värld som bättre tar tillvara både miljö och människor.
Aktuell: Med scenföreställningen av sin debutroman En droppe midnatt. Även styrelse-ledamot i Teskedsorden.
Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar