Musikkrönika/Backstage

Musikens mest mobbade musa

av Johan Norberg

Den 20 mars 1969 gifte sig konstnären Yoko Ono med John Lennon, en av medlemmarna i The Beatles, och som det ju är i popvärlden väckte detta starka känslor. Man skulle kunna tro att det var kvinnliga fans som reagerade, men vid det laget hade hysterin kring bandet lagt sig, tonårstjejerna blivit lite äldre och andra popband låg på hitlistorna.

Nej, de som verkligen blev upprörda var männen. Framför allt de självutnämnda apologeterna som ansåg sig ha unika insikter om Beatles musik, något som skapar en grandios självförhöjande känsla och är själva anledningen till att vissa män blir rockjournalister. För dem var Yoko Ono en orm i paradiset, och eftersom man trodde (helt felaktigt) att det var hon som splittrade gruppen blev vreden mot henne lika intensiv som bisarr.

 

En dag äter jag lunch med den klassiska klarinettsolisten Martin Fröst. Han har funderat mycket på den tradition av kvinnoförakt man hittar hos musikhistorikerna – detta att en kvinna, ett simpelt fruntimmer, skulle få stå mellan det manliga geniet och dennes manliga beundrare.

Martin, som turnerar världen över med Mozarts klarinettkonsert, påminner mig om att den mest förtalade hustrun av alla måste vara Constanze Mozart. Hon levde med Wolfgang under hans sista nio år, födde sex barn, hade gud vet hur många missfall, och tog sedan som sin livsuppgift att bevara och sprida hans musik. Men det hjälpte inte. I biografierna avfärdas hon som slarvig med pengar, lat och otrogen. Man får sannerligen säga att det hade varit krut i flickan om hon hunnit ligga runt, med tanke på barnen och graviditeterna, men den tankekedjan gick historietecknarna förbi.

 

Vi snackar inte unket akademiskt 1920-tal här, nej då. Så sent som 1984 i den hyllade filmen Amadeus låter man henne erbjuda tonsättaren Salieri samlag i utbyte mot jobb åt maken. De manliga filmskaparna kunde ljuga ihop vad som helst, och som i alla stora succéer från Hollywood måste kvinnorna kläs av och plockas ner. Om manusförfattaren hittat på något motsvarande om Wolfgang, en avsugning för en klarinettkonsert, hade han blivit musikvärldens mest hatade man.

 

Constanze slapp uppleva hur filmen med henne som promiskuös slarva spreds över världen, hon överlevde sin Wolfgang med 50 relativt goda år, och Yoko Ono är på god väg mot samma notering. Har man en gång stått stadigt mellan ett manligt geni och hans beundrarskara av hänförda män, härdas man till segt virke.

 

Text: Johan Norberg

 

Publicerat i Tidningen Vi, nr 13/2016

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar