sofia-wadensjo-karen-1280
Ledare

När barndomen är över

av Sofia Wadensjö Karén

 

Mina barns barndom är över.

Ni vet, den där de fortfarande kan skapa minnen som formar dem; som de bär med sig genom livet, som en inre karta över tillvaron.

Mina ungar är för gamla för den sortens barndomsminnen. Givetvis gör det något med dem – men allra mest gör det något med mig.

För något år sedan insåg jag för första gången att jag och maken redan hade gett våra barn deras barndom.

Jag insåg att det var för sent att låta dem växa upp med djur i stall och hagar (vilket jag dyrt och heligt lovade mig själv när jag i tioårsåldern så hett eftertraktade det för egen del). Likaså var det för sent att ge dem en uppväxt med två föräldrar som alltid var hemma när de kom hem från skolan. Det var även för sent att låta bli att köra dem till konstkurs på Nationalmuseum fyra, fem lördagar i rad när de var i åttaårsåldern – i stället för att helt sonika själv ägna mig åt något kreativt.

 

Det senare låter lite märkligt, tänker du. Och så rätt du har.

Men tanken slog mig när jag läste om kreativa syskonskaror (sidan 42). Barnpsykologen Malin Bergström slår där fast att bästa sättet att ge sina barn tillgång till sin kreativitet är att vi föräldrar odlar vår egen.

Och – genast infann den sig. Självkritiken.

Undrar om det finns någon föräldrageneration som varit lika självkritisk som min?

Jag kunde ju lika gärna ha tänkt på alla musikstunder som de lockats till tack vare min ständigt gitarrspelande man (sonen har till och med på egen hand börjat klinka på gitarren), eller på hur mycket jag läst för – och tillsammans med – dem genom åren (dottern läser minst en bok i veckan och skriver till och med noveller för fullt).

Men det tänkte jag inte på, förstås.

I stället ifrågasatte jag genast den barndom jag gett dem, kände ögonblickligen igen mig i det krampaktiga föräldraskap som vill ge barnen så mycket. För mycket.

Min föräldragenerations bästa gren, självkritiken, fick en extra laddning den här gången.

Med en 18-åring och en 15-åring där hemma, befinner jag mig ju i en tydlig brytpunkt.

Fin på många sätt. Men också vemodig och lite sorgset sökande.

För vem är jag när mina barns barndom är över?

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Publicerat i Tidningen Vi, juni 2017

Du kanske också gillar