Ledare

När ytan blir viktig

av Sofia Wadensjö Karén

 

Inledande skäms vi nästan lite. Men ju längre in i diskussionen vi tar oss, desto mer rörande överens blir vi.

Jo, vi köper hellre en bok som är vacker, än en som inte är det.

Eller – om vi ska vara helt ärliga – vi undviker till och med i det längsta att köpa en bok som inte är estetiskt tilltalande.

Snart har vi, några bokslukarkompisar över en middag i sommarstugan, snöat in i ett samtal där vi förvånar även oss själva. Jösses, så mycket åsikter, kunskaper och tankar vi besitter kring papperskvalitet, nyskapande pärmar, böcker skurna på nya sätt, typsnitt och – förstås – omslag.

Även bokförlagen har förstått detta (se sidan 74). Det vill säga att vi läsare begriper när en bok är genomarbetad in i minsta detalj, även de estetiska, och när de inte är det.

Att utseendet inte säger ett jota om litteraturen, om bokens kvalitet … jo, nog fattar vi det.

Ändå.

 

När jag flyttade för ett par år sedan lämnade jag en högt älskad och enorm platsbyggd bokhylla. I det nya huset fanns omöjligt plats för lika många böcker.

Att rensa ut böcker är en förmåga jag inte besitter. Så nu har vi en grovkällare med finmatta på golvet och rejält många bokhyllor. Vanvördigt? Möjligen.

Svårt? Enormt.

Jag syftar på själva sållningen, vilka böcker som skulle få ta plats i vardagsrummet och vilka som skulle ner i källaren.

Många val visade sig dock vara självklara. För visst är det så att vissa böcker ligger oss varmare om hjärtat än andra.

Själv ser jag ett tydligt mönster. Mina allra äldsta böcker är mig kära på ett alldeles speciellt sätt, dem som jag stolt satte in i min första bokhylla (den där hyllplanen alltid lossnade när de bågnade av för många böcker, men som jag satte upp gång … på gång … på gång). Liksom förstås de böcker som har gett en läsupplevelse utöver det vanliga, de som för alltid fortsätter att ge löften om en alternativ tillvaro, en helt annan värld, bara genom att visa sin rygg där i hyllan.

Och så har vi den tredje kategorin, de vackra böckerna. En riktigt vacker bok åker omöjligt ner i källaren – nästan oavsett innehåll. En kartonnagevariant måste däremot vara en läsupplevelse långt utöver det vanliga för att inte ligga risigt till.

Hårt, men sant.

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Publicerat i Tidningen Vi, september 2017

 

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar