Politiskt

På väg mot avgrunden

av Cecilia Garme

Krisen i Grekland handlar inte bara om pengar.
Möt de svenska tjänstemännen som har hjälpt det plågade landet med att få ordning på statsförvaltningen.

Snart lägger finansminister Magdalena Andersson fram regeringens vårbudget, med en prognos för den ekonomiska utvecklingen.

Att göra prognoser är svårt. Men åtminstone en sak vet hon: att över 90 procent av alla skatter kommer att betalas in till statens kassa. Frivilligt.

I andra änden av Europa kämpar Grekland med en statsskuld från helvetet och de påtvingade åtgärder som har varit villkor för lånen.

Vid sidan om trojkans* arbete har EU-kommissionens Task Force for Greece i fem år skickat experter från medlemsländerna till Aten för att hjälpa grekerna att trassla ut härvorna i statsförvaltningen. För det är här skulderna har skapats och det är här som insatser kan ge effekt. Förundrade har de mestadels nordeuropeiska experterna ställts inför fenomen som skulle ge vilken finansminister som helst magsår och hjärtattack.

– Det var kaos, säger Skatteverkets tjänsteman Lotta Gustafsson om marsdagen 2012 när hon landade i Aten. De flesta bankerna i stadskärnan hade eldhärjats. Finansministeriet, där det första mötet skulle hållas, bevakades av tungt beväpnad polis.

Hon ingick i ett team lett av den svenska Kronofogdemyndigheten. Att just kronofogden höll i trådarna är inte konstigt – i Grekland måste mer än  90 procent av alla skatteskulder drivas in. Men uppdraget var inte att mästra Grekland, utan att kartlägga interna processer och identifiera flaskhalsar. ”Hjälpa de grekiska kollegerna”, som Lotta Gustafsson och de andra svenskarna lågmält beskriver det.

Lars Klint från Kronofogdemyndigeten berättar:

– De hade väldigt många små skattekontor, och alla var inte elektroniskt uppkopplade så det var svårt att få till stånd en enhetlig central styrning. Att bedriva en effektiv indrivning var lika svårt. Kanske var det grannens hus som skulle mätas ut? Då blev det inte lätt att få någon att bjuda vid en exekutiv auktion. I stället gjorde skattekontoren avbetalningsplaner som kördes i serier utan att skulderna någonsin blev betalade och till slut hade tillgångarna kanske inget värde längre.

Problemet var inte människorna, förstår jag av svenskarnas berättelser. Problemet var en förvaltning som inte hade designats av Axel Oxenstierna utan mer av någon sorts Karlsson på taket. Eller snarare inte alls. Den var lappad, oöverskådlig, dysfunktionell, inbjöd till korruption. Lagar fanns, men följdes inte. Personal fanns, men gjorde fel saker.

Framför allt saknades tillit, vilket ett team från Tullverket tydligt insåg. De skickades ner för att se hur grekisk export fungerade. Inte så väl, visade det sig.

 

Utan export sjunker både handelsbalans och sysselsättning. Grekland exporterar exempelvis livsmedel som olivolja, fetaost och vin, i hård konkurrens med Italien, Spanien och Portugal. Men den administrativa hanteringen ströp konkurrenskraften.

Exportmyndigheterna upprätthöll en enorm pappershantering med många stämplar. Ofta krävdes dessutom intyg av notarius publicus alternativt den lokala polisen eftersom de varken litade på varandra eller på exportörerna.

– Självklart blir det dyrt om man har en ekonomi som tullmässigt bara är en femtedel av Sveriges men lika många tulltjänstemän, säger Mats Larsson som ingick i Tullverkets delegation.

För hur många stämplar ska det behövas?

– Vi gick inte in på personalfrågor, men de förstod ju att om man tar bort arbetsmoment så behövs det mindre personal. Det var svårt i början. De sa ja och tack till våra rekommendationer, men nästa gång vi kom ner så hade inte mycket hänt. Eller också hade det hänt på papperet men inte i verkligheten. Vi hade dock starkt stöd av den grekiska regeringen, jag tror att de pressade myndigheterna, säger Mats Larsson.

Han berättar att krismedvetandet varierade.

– Vissa var mycket krismedvetna. Andra ville inte, eller kunde inte, se det hela ur ett större perspektiv.

Göran Carlsson från Socialdepartementet har jobbat på Task Force for Greece-kontoret i Aten i snart tre år för att hjälpa till med den grekiska regeringens reformer på sjukvårdsområdet. Grekland saknade ett fungerande primärvårdssystem och de offentliga utgifterna för läkemedel var dubbelt så höga som i andra EU-länder. Antalet specialistläkare var skyhögt, allmänläkarna få och distriktssköterska var ett okänt begrepp.

– Det fanns all anledning att titta på de här sakerna, säger Göran Carlsson.

Har läkemedelspriserna chockhöjts för grekerna? undrar jag, men Göran Carlsson säger nej, det har främst handlat om att införa nya förskrivningsregler och börja använda generiska läkemedel som är billigare än originalen. Så lyckades man sänka kostnaden med nästan två tredjedelar(!).

På nästan alla punkter har Grekland nu gjort framsteg, visar uppdateringarna från Task Force for Greece. En tillfredsställelse även för de medverkande svenska tjänstemännen, som också fick insyn i de mänskliga umbärandena.

– Man märkte det när man åt lunch ihop och så. De berättade att deras löner hade skurits ner, att deras familjer hade svårt att klara sig, säger Lotta Gustafsson.

Andra svenska tjänstemän, som reste dit under annan flagg, som Eurostat eller IMF (Internationella valutafonden), har liknande berättelser.

– De hade ett akut problem med den offentliga statistiken. Den var inte rättvisande, det visste man redan när Grekland ansökte om EU-medlemskap, säger Statistiska centralbyråns dåvarande chefsjurist Per Samuelson.

Det är genom alla dessa tusentals små, noggranna, pilliga, omsorgsfulla, oglamourösa förbättringar med bistånd från utländska experter som grekerna håller på att sätta sin egen stat på fötter igen.

Måtte de lyckas.

 

 

*Trojkan, det vill säga IMF, ECB (Europeiska Centralbanken) och EU-kommissionen, ger lån till krisande euroländer.

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar