KRISTIAN LUUK: ”Den här killen hade behövt åka till Australien, bli rånad och ligga runt”
Programledaren Kristian Luuk är känd som ett überproffs, som aldrig tappar kontrollen. Men bakom den strama fasaden bubblar känslorna. ”Efter skilsmässan gråter jag hela tiden”, berättar han i en stor intervju för Tidningen Vi. Uppvuxen i ett hem där båda föräldrarna var krigsflyktingar från Estland kände han pressen att ”bli något”. Så i stället för att leva livets glada dagar och fortsätta med det han tyckte var roligt, som att sända närradio, sökte han till Handels. Där fick Kristian Luuk klaustrofobi av prestationsångesten. Senare gick han flera år i terapi. ”Staten borde subventionera psykologbesök. Det skulle betala tillbaka sig tiofaldigt, säger han.
Tidningen Vi nr 12/2011
Ulf Lindström får Vi:s litteraturpris
Författaren Ulf Lindström från Borås har tilldelats Tidningen Vi:s litteraturpris 2011.
– Det känns fantastiskt. Jag blir så glad när någon tycker om det jag skriver att jag vill ta hem dem och bjuda dem på whisky, säger Ulf Lindström som får priset, och 50 000 kronor, för sin roman En god man.
Juryns motivering lyder:
”Med mästerlig stilistisk precision, utmanande etiska frågeställningar och överraskande humor ställer Ulf Lindström den svenske samtidsmannen inför rätta i ett mörkt och skoningslöst småstadsdrama om makt och våld som utövas långt utanför kriminalgenrens gängse gränser.”
Läs mer
En partiledare söker sin flock
”De interna striderna kan förstöra partiet.”
Så säger Socialdemokraten Thomas Östros till Tidningen Vi:s politiska reporter Anita Kratz. Detta med anledning av att höstens Juholtaffär blottlagt den djupa splittring som råder inom S.
Höstens Juholtaffär blev inte bara en kris för partiledaren. Den har också blottlagt ett splittrat parti i djup depression. Ideologer står mot pragmatiker, vänster mot höger, norr mot söder, landsbygd mot stad, unga mot medelålders. Det är dags för Håkan Juholt att bestämma sig för på vilken fot han ska stå.
Goda gärningar smittar
– Jag hittade din plånbok på Storgatan i Kivik för några timmar sedan.
Förvirrat börjar jag leta runt i bilen. Inser att kvinnorösten i telefonen har rätt, trots att jag inte ens har hunnit upptäcka att plånboken är borta.
– Jag såg att det låg massa saker på vägen och kunde bara inte åka förbi. Jag tror att jag har lyckats samla ihop allt.
Klassikern ”lägga plånboken på taket” hade inträffat. Vännerna skulle ju kramas, någonstans måste plånboken läggas, ett par kilometer senare flög den av – och hade kunnat vara borta för alltid.
Ofattbar tur, tänker jag.
– Men du hade ju gjort likadant, säger vännen några veckor senare
när historien återberättas på tjejmiddagen.
Självklart.
Men ändå.
– De flesta gör ju så. Goda handlingar smittar. Det är motsatsen som är ofattbar otur, fortsätter vännen i sitt mest självklara tonläge.
– Dessutom smittar det. Goda handlingar föder goda handlingar.
Och hon har ju rätt. Jag tänker på det när jag följer debatten kring artikelkommentarer på nätet. I åratal har människor i avsaknad av självkänsla, fyllda av bitterhet eller bara allmän surhet haft möjlighet att vräka ur sig sin svartsyn i anslutning till artiklar på nätet. Läsarmedverkan har det kallats. Redaktörer har sett inläggen som ett mått på artiklarnas angelägenhetsgrad. Kvantitet har gått före kvalitet. Så – som i ett trollslag – styrdes agendan om för ett par månader sedan. Artikelkommentarerna ifrågasattes, åtgärder sattes in, möjligheten till full anonymitet togs bort på landets större tidningar. Plötsligt var alla överens om att näthatet inte ska få fortgå. Den tidigare okritiska kvantiteten gällde inte längre.
Tomas Tranströmer
I novembernumret 2007 fick Tidningen Vi exklusivt möte med Tomas Tranströmer, årets nobelpristagare i litteratur. Läs texten här.



PETRA MEDE: ”Jag har ofta varit vulgär och sagt könsord”




