Politiskt

Ryssen kommer, eller?

av Cecilia Garme

Vårens försvarsuppgörelse har inte fått stopp på debatten. Hur farligt är egentligen Ryssland för Sverige? Cecilia Garme går igenom frågorna som håller militären vaken om nätterna.

Är Sveriges beredskap god?
Ända sedan ÖB Sverker Göranson i januari 2013 sa att Sveriges försvar skulle hålla i en vecka, har känslan av spröda skyddsvallar dominerat debatten. Enligt två tunga försvarsdebattörer, flygmajoren Carl Bergqvist och örlogskaptenen Niklas Wiklund, har Sverige inte haft så liten flotta och armé sedan Gustav Vasa dog 1560.

Neddragningarna av försvaret har pågått länge och var en direkt orsak till att dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg (M) avgick 2007. Sedan dess har också invasionsförsvaret upphört som styrande princip och den allmänna värnplikten har slopats.

Hur kunde man göra en sådan sak?
Tja, Försvarsmakten själv bedömde så sent som 2003 att riskerna för väpnade angrepp på svenskt territorium kunde uteslutas för överskådlig framtid. Därför håller vi nu på att byta till ett insatsförsvar, där svensk militär kan bekämpa säkerhetshot långt borta, till exempel i Afghanistan och Mali.

Man bedömde inte att Ryssland var hotfullt alltså?
Inte tillräckligt hotfullt, nej.

Men Putin har ju funnits vid makten ända sedan år 1999–2000 …
I början var det få som trodde att Ryssland under Putin skulle bli så militärt aggressivt. Den riktigt stora vändningen kom med kriget i Georgien 2008.

I dag har man känslan av att Ryssland inte gör annat än provocerar.
Bara det senaste året har ryskt flyg kränkt svenskt luftrum flera gånger, tränat luftlandsättningar på Östersjökusten och övat med flygplan som kan kärnvapenbestyckas. De sannolika ubåtsaktiviteterna i Stockholms skärgård i höstas skärpte också intrycket av ryskt militärt hot mot Sverige. I höstas varnade dessutom Säpo för ökat ryskt spionage i Sverige.

Vill Ryssland ockupera Sverige?
Vi står inte högst på deras önskelista. Sverige ingick inte i det ryska imperiet före 1917 och inte i Sovjetunionen. Sista gången rysk trupp satte fot på svensk mark var 1808. Den nuvarande aggressionen som Ryssland utövar i Ukraina är ett slags fantomsmärtor efter det förlorade Sovjetimperiet, om man ska tro den tidigare svenske ambassadören i Moskva, Sven Hirdman. Han har ett historiskt perspektiv och menar att det tar mycket lång tid för imperier att verkligen upplösas.

 

Försvarsanalytikern Annika Nordgren Christensen menar att Sovjetkartan inte räcker som prognosverktyg. ”För Ryssland handlar det också om att ta isär den västeuropeiska enigheten”, säger hon till Tidningen Vi. Hon är ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademien och satt tidigare i försvarsberedningen för MP.

Om man ändå tar fasta på det där med fantomsmärtorna. Vad betyder de för Estland, Lettland och Litauen?
De ingick ju i Sovjetunionen och känner stor oro. Alla är med i Nato. Särskilt Lettland fruktar Ryssland eftersom det finns en stor rysk minoritet i Lettland som Putin skulle kunna få för sig att ”skydda”.

Och vad betyder det i sin tur för Sverige?
Att Östersjöområdet har blivit ett ställe där Nato fruktar Ryssland och vice versa. Därför blir Gotland intressant. Enligt försvarsanalytikern Johan Tunberger skulle Ryssland kunna ta Gotland på några timmar. Syftet skulle i så fall vara att ha Gotland som bas för luftförsvars- och sjömålsrobotar och göra det svårare för Nato att undsätta de baltiska staterna.

Men vid ett anfall mot Gotland skulle väl ändå Nato rycka in för Sverige?
Sverige är en nära partner till Nato och bidrar till Nato:s snabbinsatsstyrka bland annat. Men vi är inte fullvärdig medlem och har inte ”säkerhetsgarantier”, som det heter. En vanlig synpunkt bland kritikerna är att svenskt Natomedlemskap skulle försämra säkerheten i vår region, och att det därför är bättre att Sverige har ett eget, något så när trovärdigt, försvar.

Men nu ska väl Gotland upprustas igen?
Ja. Enligt försvarsöverenskommelsen ska Gotland få ett mekaniserat kompani med 150 soldater och ett stridsvagnskompani med 80 soldater.

Räcker det?
”Det är klart att det inte räcker om vi skulle bli indragna i en konflikt. Men det skapar en viss tröskeleffekt. Framför allt bygger vi ett brofäste för att ta emot mer personal och materiel, om det skulle behövas”, säger Annika Nordgren Christensen.

Aprilöverenskommelsen innebar att försvaret fick mer än 10 miljarder kronor extra för åren 2016 till 2020. Är inte det väldigt mycket pengar?
Jo. Men i försvarspropositionen 2009 gjorde staten en beställning på vad man ville att försvaret skulle leverera. Dock utan att skicka med tillräckligt mycket pengar. Enligt ÖB fattas det åtminstone 17,5 miljarder. Det är därför det har sagts att staten bara tar ”halva notan”.

Okej. Men är 10,2 miljarder kronor en ”stor satsning” eller inte?
Det beror på vem du frågar. Annika Nordgren Christensen tycker att det är ”ett trendbrott” som ändå speglar att politikerna tar frågan på allvar. Men Folkpartiet, som hoppade av försvarsförhandlingarna, ville gå upp ungefär till lägstanivån som ÖB hade beräknat, 17 miljarder.

Kan man inte förutse Rysslands agerande alls?
Ryssland har gigantiska ekonomiska problem, så man undrar hur länge de kan fortsätta med sin våldsamma upprustning. Men i många sammanhang är de beredda att betala ett mycket högt pris för att få som de vill, har Rysslandsexperten Anke Schmidt-Felzmann konstaterat.

Ska vi fortsätta att vara rädda för ryssen, då?
Svenskar har varit rädda för ryssen i 800 år. Om man ska välja ett tillfälle att sluta ska vi nog inte välja att göra det just i dag.

 

Text: Cecilia Garme
Illustration: Graham Samuels

 

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar