Porträtt

Småkrypens beskyddare

av Fredrik Sjöberg

Den brittiske biologen Dave Goulson skrev en bok om humlor – och råkade bli bestsellerförfattare.
Nu kommer uppföljaren på svenska: Galen i insekter.
Kollegan Fredrik Sjöberg ringde Goulson för att prata om skimmerfjärilar, insektssex och neonikotinoider.

En av de bästa historierna i Dave Goulsons nya bok är den om hur han en vacker dag får för sig att bjuda in sina franska grannar på en guidad fjärilsvandring. Han äger sedan mer än tio år en liten gård sju mil nordväst om Limoges, där han efter bästa förmåga gestaltar landskapet på ett sätt som gynnar humlor, fjärilar, bärfisar och andra insekter. Och eftersom han är stolt över sitt privata paradis, och som alla entomologer* van vid att väcka nyfikenhet, bestämde han sig alltså för att invitera traktens bönder.

Han sände ut en inbjudan via borgmästarna i kringliggande byar, pluggade in alla franska fjärilsnamn och andra passande glosor, och köpte på äkta folkbildares vis kopiösa mängder lemonad åt sina vetgiriga besökare. Sålunda väl rustad, men ändå något nervös, var professor Goulson beredd att möta invasionen. Ingen kom. Jo, efter en stund uppenbarade sig två besökare – en engelsk dam och hennes dotter som råkade bo i närheten. Fransosernas antal var noll.

Biolog redan från början. Helt ohejdbar.

Jag ringer till Dave och frågar vilka slutsatser man kan dra av detta. Inte för att jag känner honom särskilt väl, men vi som sysslar med insekter har tillräckligt mycket gemensamt ändå. Oförstående medmänniskor, till exempel. Fast hemma i England är intresset enormt numera, berättar han. Först kom fågelskådarna. Sedan började folk skåda fjärilar. Och nu kan till och med humlor få engelsmän att gå man ur huse. Därför framkastar Dave teorin att alltihop handlar om tillgång och efterfrågan. I Frankrike finns mycket natur. Alltså bryr de sig inte. Engelsmännen älskar naturen eftersom nästan allt är skövlat och förstört.

Och svenskarna? Jag behöver inte ens säga det. Han hör själv att hypotesen inte håller. I Sverige finns ju ännu mera natur kvar än i Frankrike, och svenskarna, det har han förstått, är nästan lika goda naturgängare som engelsmännen. Så han släpper teorin om tillgång och efterfrågan. Han är ju vetenskapsman, inställd på att pröva stickspår som inte leder någonstans. Vi enas om att fransmän bara är konstiga, och därifrån glider samtalet helt naturligt in på hans böcker. A Sting in the Tale (Galen i humlor), som kom ut häromåret, har blivit en succé i många länder.

 

Dave Goulsons bok om humlor blev en storsäljare.

Dave Goulsons bok om humlor blev en storsäljare.

Men innan vi går in på det, bör jag kanske säga något mer om Dave. Han föddes 1965 i Shropshire, nära gränsen till Wales, och var som liten pojke av den där otroligt jobbiga sorten som släpar hem djur av alla slag som sedan sakta förgås i burkar och skokartonger under mer eller mindre plågsamma former. Biolog redan från början. Helt ohejdbar. Följaktligen gjorde han senare en vacker karriär i Oxford, innan han slutligen hamnade som professor vid University of Sussex. Expert på insekter i allmänhet, och i synnerhet humlor, deras ekologi, beteende och betydelse som pollinatörer. Ja, och sedan skrev han en bestseller.

”Du, den där boken … ” försöker jag lite försiktigt, väl medveten om hur odrägliga framgångsrika författare kan bli när de ges tillfälle att prata om upplagesiffror. Men Dave är ingen diva. Mera häpen, verkar det som. I alla händelser berättar han att humleboken gick som smör hemma i England och snart nog även i Tyskland, Holland, Sverige och Danmark. Framgången i USA var mera begränsad, vilket väl inte förvånade någon. Och nu, fortsätter han, är den på gång i Sydkorea. Det du. Taiwan också. Samt Polen. Och Norge. Som om segertåget bara har börjat.

Frankrike nämner han inte ens. Intresset för insekter tycks vara obefintligt i det land som en gång fostrade Jean-Henri Fabre, han som i slutet av 1800-talet skrev storverket Souvenirs entomologique i åtta band och som på kuppen var på vippen att få Nobelpriset i litteratur. Kanske, slår det mig senare, är Goulsons nya bok A Buzz in the Meadow ett försök att avhjälpa denna brist på kunskapstörst. I översättning heter boken Galen i insekter (svenska förlags förmåga att variera titlar ska inte överskattas) och den utspelar sig till stora delar just i Frankrike, på gården utanför Limoges.

Dessutom handlar den ganska mycket om sex. Det är aldrig fel. Alla entomologer kan en massa historier av det slaget, den ena snaskigare än den andra. Och eftersom Goulsons ämne den här gången är insekter i vidare mening än bara humlor, ges tillfälle att berätta om bönsyrsor och andra som kännetecknas av att hannen kopulerar som allra bäst när honan har bitit av hans huvud. Min favorit är Daves historia om de afrikanska fladdermuslössen vilkas penisar är utformade som barbariska spjut. Mycket fiffigt. Hannarna behöver inte göra sig omaket att sikta på någon särskild öppning. Punkterar bara honans kropp med ett resolut hugg. Sedan får spermierna leta efter äggen bäst de kan.

 

Nå, vi behöver inte gå närmare in på det. Däremot kan jag inte låta bli att fråga hur det kan komma sig att han skaffade sig ett fritidshus i form av en totalt förfallen gård, närmast en ruin, mitt ute på den franska bondvischan. Varför inte i England? Och det visar sig att svaret är enkelt. Pengar. Dave berättar för mig hur svinrika britter bokstavligen dammsuger marknaden på mindre gårdar, delvis på grund av tv-serien Escape to the Country, med påföljd att priserna nu är skyhöga i England. En vanlig sketen professorslön räcker inte långt. Men i Frankrike finns hur många ruckel som helst, som ingen vill ha, och marken är billig. Och sedan är det ju förstås den biologiska mångfalden.

Dave Goulson är ingen oreflekterat gapig miljöaktivist.

Artrikedomen är vid jämförelse rent fantastisk. På Chez Nauche, som gården heter, har han tornugglor på vinden och i trädgården ängshök och härfågel. Eldsalamandrar och valnötsträd. Skimmerfjärilar! Ängen som Dave nu vårdar har visserligen blivit utsatt för konstgödsel under 1900-talet, med torftigare flora som följd, men allt eftersom restaureringen fortskrider återkommer många av de gamla ängsväxterna, och med dem kommer också insekterna. Humlor, vildbin och blomflugor. Sannerligen ett paradis. Mycket jobb förstås, men Dave brukar locka med sig en arbetsbrigad bestående av studenter och doktorander som han håller på gott humör med glada tillrop och billigt vin.

Jag frågar om fjärilarna. Grejen är den att jag är indragen i en tävling med en annan brittisk författare, Patrick Barkham, som i boken The Butterfly Isles berättar historien om hur han under ett och samma år lyckas leta upp Storbritanniens totalt 59 dagfjärilsarter. Imponerande så klart, men jag kunde ju inte låta bli att påpeka det faktum att Runmarö i Stockholms skärgård, där jag bor, hyser minst lika många. Och nu anade jag att Goulson skulle bräcka både Barkham och mig. Egentligen vill jag inte veta, men frågar ändå. Hur många arter är du uppe i nu? Svaret kommer snabbt: 63. ”Fick fatt på ett par nya blåvingar förra sommaren.”

Gården är inte stor, några hektar bara, men där flyger alltså fler fjärilsarter än i hela Storbritannien. Jag byter ämne. Överväger en kort stund att hålla korsförhör om blomflugorna, för där känner jag mig rätt säker på att spöa honom i artantal, men trycker undan tävlingsinstinkten och frågar i stället om en betydligt allvarligare sak. Galen i insekter handlar nämligen inte bara om hur kul det kan vara att skaffa sig ett stycke natur och förvandla den till ett eldorado för fauna och flora. All denna glada naturhistoria är som en litterär bärraket; själva stridsspetsen är politisk.

 

Mosaiktrollslända.

Mosaiktrollslända.

Dave Goulson är ingen oreflekterat gapig miljöaktivist. Han vet att jordbruk måste skötas någorlunda rationellt. Men han har sysslat länge nog med humlor och andra gaddsteklar för att förstå bättre än de flesta att någonting håller på att spåra ur. Problemen är inte fullt lika uppenbara som när fåglarna dog av kvicksilverförgiftning – den katastrof som fick Rachel Carson att skriva Silent Spring (1962) – men följderna kan bli lika allvarliga om inget görs. Det handlar om en helt ny generation bekämpningsmedel, så kallade neonikotinoider, som både kemiindustrin och lagstiftarna antog vara helt ofarliga för andra kräk än de som skulle bekämpas.

Så var det nu inte. Goulson och andra forskare upptäckte att neonikotinoiderna påverkade också helt fredliga insekter, däribland bin och humlor. Inte så att de tvärdog, den tiden är förbi, utan genom att de förlorade något av sin suveräna orienteringsförmåga, vilket i sin tur ledde till att en lång rad arter började försvinna från jordbrukslandskapet. Miljöforskning liknar ofta detektivarbete, och berättelsen om själva processen är ibland lika intressant som slutresultatet. Och den historien återges i Goulsons nya bok, men eftersom den engelska utgåvan kom ut för ett par år sedan frågar jag till sist vad som har hänt sedan dess.

”Frågan är komplicerad”, säger Dave. Stora pengar står på spel. I England fortsätter användningen av neonikotinoider att öka, fastän åtminstone delar av EU-byråkratin försöker hålla emot. Läget är låst. Och i resten av världen verkar ingen bry sig. Men det finns ljuspunkter. Till exempel, berättar han, publicerades i fjol en artikel av ett gäng svenska forskare, i tidskriften Nature, som visar att neonikotinoider skadar vilda bin och därför bör förbjudas. Fortsättning lär följa. Känner jag Dave Goulson rätt ger han sig inte i första taget. Han har energin som krävs. Dessutom äger han ett paradis. Bättre skäl att inte vika ner sig finns inte.

 

*Entomologi = vetenskapen om insekter.

 

Text: Fredrik Sjöberg

 

Publicerat i Vi nr 5, 2016

 

 

BOR I BLACKBOYS MED TRE BOYS
Namn: Dave Goulson.
Ålder: 51 år.
Bor: I byn Blackboys i södra England.
Familj: ”Hustru och tre vanartiga söner.”
Gör: Professor i biologi vid University of Sussex, författare.
Har grundat: The Bumblebee Conservation Trust, en organisation som värnar humlan och dess habitat.
Har skrivit: Massor av akademiska avhandlingar samt fyra böcker. A Sting in the Tale (Galen i humlor) från 2013 blev oväntat en bästsäljare.
Aktuell: A Buzz in the Meadow kommer i dagarna ut på svenska med titeln Galen i insekter (Volante).

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar