Ur arkivet

Sommarkväll i Parken

av Ingrid Malmén

För 50 år sedan var svensk sommar synonymt med Folkets park. Sju miljoner besök årligen kunde parkerna räkna med. Här en ögonblicksbild från Rättviks folkpark, sommaren 1967.

Drisslande regn. Kyla så andedräkten ångar på sångarna. Flickor i blommiga ”mammaklänningar” försöker se ut som Sandie Shaw eller Twiggy men blir bara blekknottriga på armarna av den svenska sommaren. På scenen i den öppna teatern sjunger Inger Berggren och Carlie Tornehave om ”the green, green grass of home”.

När Inger sjungit färdigt ser hon nöjd och glad ut och säger bakom kulisserna:

– Det är något visst med Rättviks folkpark, hit kommer så många olika människor från olika håll.

Den här kvällen kom det 1 500 olika trots regnet. Och visst är det något visst med Rättviks folkpark. Den är något av folkparkernas framtid i nutid men med bibehållen dalastil och utan strömlinjer. Den enda strömlinjen är Enån som rinner genom det 100 000 kvm stora parkområdet, där drömmen om folkparken som en jättelik fritidsanläggning för både dag och kväll har vuxit fram till en expanderande verklighet. Man kan till och med flytta in i parken och bo i ett av de knuttimrade fritidshusen i sportstugeområdet Domarbacken.

 

Det är svårare att göra publiken tillfreds nu.

I dag skulle det gå löst på ca 4–5 miljoner att på en gång uppföra en anläggning som Rättviks folkpark men här har utbyggnaderna kommit till successivt med början 1932. Det äldsta och ursprungliga parkområdet ligger uppe kring de båda dansbanorna, parkhallen och rotundan, båda inomhusbanor som också används vintertid när man bygger upp en särskild förbindelsegång mellan dem som rivs om sommaren. I närheten har man möjlighet att bli av med alla pengar man önskar på chokladrouletter, lotterier och enarmade banditer. För att nå dagdelen av parken går man över Enån på vita brospann och hittar gamla fäbodar, störöis (störhus på dalmål), fiskdamm med tama foreller som hoppar upp och äter varmkorv om man matar dem, ”lammungar” i en inhägnad och ponnies för barnen att rida på i björkhagarna. Det senaste nytillskottet är en minigolfbana och 1963 byggdes en tempererad swimmingpool med bastu och omklädningsrumför 450 000 kronor. För turisterna finns också en sommarutställning, W 67, där man möter Dalarna i konsthantverk, hemslöjd och industri .

 

Vi frågade Sven Morgan Andersson, som är folkparksföreståndare anställd på heltid och som varit i Rättviks folkpark i 18 år, vad det kostar att dra igång parken för en kväll som denna regniga lördag och sedan vi räknat en stund med gager – 5 500 för, artister och två dansorkestrar – löner för fast anställd och extra personal, reklam, el etc kom vi fram till ca 9 000 kronor. Entrén till parken kostar 7 kronor men för att göra det ekonomiskt möjligt för barnfamiljer att utnyttja parken t ex en vacker söndag har man också infört familjekort. Parken går bra, man klarar sig utan direkta bidrag från kommunen och omsättningen har på tjugo år stigit från ca 160 000 till nära 2 miljoner kronor.

 

Sladgsmålsunge utanför entrén till Rättviks Folkets park.

Sladgsmålsunge utanför entrén till Rättviks Folkets park.

 

Men det är inte bara parkens yttre som förändrats, klimatet har – bortsett från sommarregnen som alltid är desamma – blivit ett annat. Publiken har genom bl a TV fått större krav på underhållning nu än vad den hade förr. Det är svårare att göra den riktigt tillfreds. Inger och Carlie som åkt i parkerna de senaste femton åren känner också förändringen, melodivalet har blivit ett annat, mera rytmiskt och jazzigt, man måste hänga med och ha de senaste låtarna på repertoaren, publiken fordrar att bli engagerad på ett helt annat sätt än förr annarss nackar den och garvar och stör. Förväntningarna finns på sensationer. Programmakarna måste köra fram stora kanoner inom show business. När broder Cartwright, Mike Landon, besökte Rättviks park för några år sedan såldes 10 000 entrébiljetter men så gick också kostnaderna för kalaset upp i femsiffriga tal.

 

 

Text: Ingrid Malmén
Foto: Kerstin Björling

 

Publicerat i Tidningen Vi, juni 1967.

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar