Ordagrant

Sten Heckscher om ”förtroende”

av Josefin Olevik

Han tror på enkla regler, mindre skitsnack och ett gott självförtroende. För att skapa tillit får man inte vara rädd att säga obekväma sanningar.

Han glömmer bort vårt första möte. Mannen som är något av en expert på förtroende hamnar själv på minuskontot. Men nu sitter han här. Lång och ganska nyfiken, med en stor kopp varm choklad, mycket vispgrädde och en citronmarängtårta.

Vad i andra människor inger dig förtroende?

– Att man inte hycklar, utan säger vad man tycker och tänker. Men jag kan nog vara ganska godtrogen, jag har lätt att lita på dem jag möter, säger Sten Heckscher.

 

Han är jurist i grunden och har arbetat som domare, socialdemokratisk näringsminister, rikspolischef och ordförande för högsta förvaltningsdomstolen. Det senaste året har han utrett Karolinska institutets ansvar i Macchiariniaffären- (och gett KI svidande kritik), samt undersökt behovet av karenstid efter politiska uppdrag.

Regler är till för att hjälpa en, inte för att jävlas.

Macchiarini verkar ju vara handelsresande i förtroende. Han får folk att falla pladask. Kan förtroende användas som ett verktyg?

– Jag tycker att man ska vara försiktig med att peka ut Paolo Macchiarini som bluff. Han blev världsberömd 2008 när han opererade in en donatorstrupe på en patient som troligen fortfarande lever. Det var epokgörande kirurgi. Det är de som anställde honom som har försummat sina rutiner.

Hur undviker man sådana här förtroendekriser, behövs det fler regler?

– Nej, men man ska följa de regler som finns. Och det behövs en insikt om att regler är till för att hjälpa en, inte för att jävlas. Det är ingen atomvetenskap.

Det pratas mycket om förtroende inom Riksrevisionen, Polisen och Försäkringskassan. Har vi problem i Sverige?

– Egentligen inte. Människor litar skapligt mycket på myndigheterna. Jag tror snarare att det kan vara ett misstag att ”jobba på att öka sitt förtroende”, som många håller på med. Det är bättre att uppfylla de mål verksamheten har. Då skapas förtroende.

Du känner ju många inom maktsfären, hur gör du själv för att undvika jäv?

– Jag har blivit tränad genom att vara domare. Och även en utomstående blick måste tycka att det är rimligt att relationen inte påverkar mitt arbete. Annars avstår jag ett uppdrag.

Expressen konfronterade dig med en dom för ringa misshandel, när du blev rikspolischef 1996.

– Ja, det hade hänt 25 år tidigare och jag hade glömt bort det. Men det blev ingen riktig nyhet av den grejen. I dystra stunder tror jag det krävs att man har tillbringat livet sittande framför en tv utan att delta i omvärlden, för att man ska kunna få förtroendebefattningar. Det genererar inte heller kvalitet.

Hänger självförtroende ihop med möjligheten att skapa förtroende?

– Ja, det är lättare att sätta gränser om man känner sig trygg. Man får inte springa till skogs och bli rädd för vad andra ska tycka.

Du var med om en av de största förtroendeskandalerna vi haft: Ebbe Carlsson-affären. Du klarade dig och behöll ditt jobb som statssekreterare.

– Det var för att jag gjorde rätt. För dem som inte följde reglerna gick det åt helvete. Men jag blev utfrågad i KU, och jag gillade faktiskt det.

För att du visste att du hade gjort rätt?

– Det behöver inte garantera att det går bra, ibland kan man råka illa ut ändå. Varför skulle just livet vara rättvist?

 

Text: Josefin Olevik
Foto: Martin Stenmark

 

Sten Heckscher
Ålder: 74 år.
Bor: Stockholms innerstad.
Familj: Ja, brokig.
Gör mig glad: Kärlek och förtroende.
Aktuell med: En färsk utredning om karenstid efter politiska uppdrag.

 

Publicerat i Tidningen Vi, april 2017

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar