Hej-intervju

Sveriges första sjukhuskompositör

av Kristina Lindh

Vissa yrken försvinner. Bödel och sumprunkare har vi till exempel inte längre. Men nya professioner tillkommer. Och frågan vi måste ställa till Stefan Klaverdal är: exakt vad gör en sjukhuskompositör?

— Skapar ljud och musik för vården. Uppdraget heter ”artist in residence” och jag har fått det i min roll som ljudkonstnär. Det är första gången det sker i svensk vård! Jag ska dels förbättra den allmänna miljön på Ängelholms sjukhus, dels utforma verktyg för behandling av stroke-patienter. De drabbas lätt av bortfall av rumsupplevelsen. Genom att använda ljud i olika motoriska övningar kan man återfå rumskänslan snabbare.

Forskning visar att musik kan hjälpa kroppen att läka.

Behövs det verkligen mer ljud i offentliga miljöer?

– Det generella svaret är förstås nej. Kommersiella miljöer är ofta dränkta i musik, och många människor längtar efter tystnad. Men sjukhusmiljön är steril, oavsiktliga ljud som fläktar och maskiner märks väl. Genom att tillföra rätt sorts ljud förbättrar man upplevelsen.

Vad är rätt sorts ljud på ett sjukhus?

– Forskning visar att musik kan hjälpa kroppen att läka. Särskilt naturljud. Men det ska vara en gles ljudbild, musiken ska komma lite nu och då. För entrén på Ängelholms sjukhus jobbar jag med fågelsång och lövsus som ska leda bort uppmärksamheten från nummerlappsljud och andra stressande inslag. En del av fågelsången har jag spelat in där jag bor i Skåne.

Har du själv blivit hjälpt av musik när du varit sjuk?

– Störst betydelse hade musiken för några år sedan då min fru fick cancer. Symptomen och behandlingen blev tuffare än väntat. Jag var så arg på sjukdomen! Jag kanaliserade ilskan bland annat i en stråkkvartett som jag hade påbörjat strax innan. Kompositionens olika stämningar blev en symbol för sjukdomsförloppet.

Hälsobranschen växer ständigt. Det gör därmed också marknaden för wellness-musik, låtarna som spelas i spa- och massagemiljöer. Hur ser du på dagens avslappningsmusik?

– Den är en hel industri där väldigt mycket är ihoprafsat, och en del är rent skräp. Jag tycker det är tragiskt, man kapitaliserar på folks mående. Men det finns undantag. Jag skulle vilja lyfta fram Brian Eno, tonsättaren som först gjorde popmusik men gled över till ambient, bakgrundsmusik, och i dag gör enbart det. Brian Eno drivs knappast av att lyssnaren ska bli frisk, men hans kompositioner har en speciell och väl-görande kvalitet.

Du är inte bara på sjukhuset för att skapa utan vill också intervjua personalen, varför?

– Som artist in residence har jag ganska mycket tid att lyssna på de anställda. Jag blir en katalysator även för dem. -Rehabterapeuterna har massor av bra idéer, det vi gör blir en hybrid mellan konst och vetenskap. För många konstnärer räcker det med att göra bra konst. För mig är det viktigt att också göra världen bättre, att få folk att må bra!

 

Text: Kristina Lindh
Foto: Daniel Nilsson

 

Publicerat i Tidningen Vi, nr 2/2017

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar