DET GÅR INTE ATT VÄRJA SIG. Slå upp vilken tidning som helst och du kommer att hitta minst ett hurtfriskt reportage om att vi borde äta mer ekologiskt, nyttigt och klimatsmart. Det senaste året har trenden exploderat – alla verkar tänka ekorätt.
Inte minst i det övre medelklassområde norr om Stockholm där jag bor. Här är medvetenheten om de senaste mattrenderna nästan påfrestande stor. Släpps det en bok om hur nyttiga blåbär är, dröjer det inte många dagar innan hyllorna i vår lokala mataffär är länsade på den naturligt framställda blåbärsdrickan med bara fem procent socker. I grannarnas matkorgar trängs fet fisk och gotländska lammfiléer med GI-korrekta nötblandningar, Omega 3-berikade ägg och ekotomater. Transfetter är numera att betrakta som ett fult ord. I sådana lägen är det lätt att retirera i en avvaktande pose. Det är något stötande i att vi i vår vadderade miljö vränger ut och in på oss själva i jakten på en ekologisk och lokalt producerad gurka, medan kundvagnarna i de mindre välbeställda förorterna bågnar av extrapriskött från Tyskland och storpack med genmanipulerad majs. Det är maten som klassmarkör. Är för övrigt inte denna överklassens matmedvetenhet snarare ett uttryck för en existentiell ångest, där vi gör vårt bästa för att dämpa oron genom att kontrollera det som går att kontrollera? Vi spanar ängsligt efter de senaste kostråden: inget härdat fett, inga konstgjorda tillsatser, inte för mycket kaffe, inget rött kött. Allt med en fåfäng förhoppning om att kunna hejda åldrandet och döden.
I vår familj impulshandlar vi. Oftast blir det vanan som styr matinköpen. Än så länge har vi inte för vana att blötlägga biodynamiska bönor över natten eller att klimatanalysera limpans resväg. Anar ni en viss ekostress? Problemet är väl att det verkar så förbenat svårt. Visserligen har det blivit enklare att välja ekologiska produkter, men den som vill köpa närproducerat och klimatsmart är vilse. Ursprungsmärkning saknas ofta och man får fortfarande fråga sig fram. Det krävs inte så mycket fantasi för att föreställa sig hur fredagens snabbhandling lätt utvecklar sig till en tvåtimmarsexposé. Å andra sidan – enligt Konsumentverket står maten för nästan en tredjedel av alla våra klimatpåverkande utsläpp. Vi har med andra ord inte råd att slentrianhandla fler växthusframdrivna tomater från Holland.
UNDER EN VECKA bestämmer jag mig för att sträva efter att leva på ekologisk och klimatsmart mat. Kommer det över huvud taget att gå? Är närproducerat nödvändigtvis det bästa för miljön? Och vad räknas egentligen som närproducerat? På Bondens marknad där lantbrukare säljer sina egenproducerade varor, måste alla gårdar ligga inom 250 km radie. Jag surfar ängsligt runt på Internet för att orientera mig i ekofloran. Ett företagskoncept som blivit allt vanligare är att leverera frukt- och gröntlådor hem till dörren – populärt i mina kvarter. Jag beställer en variant: Lantlådan, ”för den modiga” som det står på hemsidan. Den ska bara innehålla ekologiska råvaror odlade i närheten. Lådan levereras på fredag. Det får bli startskottet för mitt nya grönare liv.
DAG 1 Börjar dagen med hembakt bröd och honung från Västerhaninge (30 km söder om Stockholm) som stått bortglömd i kylen. Annars är kylskåpsinnehållet en dyster syn. Marmelad från Sydafrika, vaniljsås från Danmark, ketchup från Holland och färdiga ärtsoppekorvar som passerat bäst före datum och kommer att behöva slängas. Mat som åker i soptunnan är en stor miljöbov. En normal svensk barnfamilj slänger upp till 25 procent av sin mat. I vår familj är det säkert fråga om mer. Åker för att handla en varmisolerad kompost. Alla modeller är obegripligt fula. Stora plastmonster som ser ut att vara ämnade för kärnbränsleförvaring. Väljer till slut en mer organisk variant i tryckimpregnerat trä för 2 000 kronor.
I Danderyds kommun betalar vi tre kronor per kilo sopor så det borde ha betalat tillbaka sig om ett par år. Lunchfika på ett ekovänligt kafé (räkmacka av Krav-märkt rågbröd och ekologiskt fair trade-kaffe). Läser att vanligt kaffe besprutas hårt med gifter. Kemiska bekämpningsmedel används i minst 70 procent av världens kaffeodlingar. De tar inte bara död på insekter – skador från bekämpningsmedel är ett av de största hälsoproblemen i kaffeproducerande länder. Lantlådan anländer. Gurka, sallad, svartrötter, purjolök, ostronskivlingar, tomater, vanlig potatis, blå kongopotatis, morötter och rabarber för 220 kronor – allt från Danmark!? Inser att kylskåpet kräver en rejäl make-over. Varuhuset NK tapetserar just nu staden med reklam om att deras mataffär säljer lokalt och närproducerat. Beger mig motvilligt dit för en handling. Här finns en uppsjö av ekovaror. Ägnar ett par timmar åt att läsa baksidesetiketter. När det gäller att få reda på ursprungsland är det svårt. Oftast står det ingenting och står det något är det sällan ”från Sverige”. Men på NK är förstås utbudet utöver det vanliga (vilket också syns på kvittot). Hittar bland annat ekologisk köttfärs, lammstek från Mälardalen och ekologisk mjölk, ost och yoghurt från Järna mejerier (49 km från Stockholm). Släpar hem tre stora kassar mat för en tusenlapp. Middag med ugnsbakad lax (det är klimatsmart att välja fisk – enligt FN orsakar världens köttproduktion 18 procent av växthusgaserna), potatis och grönt från Lantlådan och kall sås av ekologisk crème fraiche från Arla. Dricker den eftertraktade blåbärsdrickan till (ringer och kollar: tillverkad i Tingsryd i Småland, 60 mil från Stockholm, blåbären är svenska). Avrundar med ekologisk fair trade choklad med apelsinsmak och ekologiska kiwin från Italien. Smakar inte allt ovanligt gott?
DAG 2 Frukost: Ekokaffe, yoghurt och Saltåkvarns (också från Järna) svenskproducerade basmüsli toppat med deras klimatkompenserade mandlar, russin och svavelfria aprikoser. Metoden går ut på att kompensera koldioxidutsläppen från långa transporter med hjälp av trädplantering i den omfattning som behövs för att binda den utsläppta mängden koldioxid. Låter bra. Känner mig präktig och samtidigt lite besvärad över all tid som går åt att fundera över maten. Maken deklarerar att han minsann också vill leva ekologiskt. Han åker till Systembolaget och kommer hem med ekologiskt öl från Åbro och ekologiskt vin från Spanien. Lunch: ekologisk svensk havregrynsgröt och äppelmos, hembakt bröd med ekologiskt Bregott och ost. Eftermiddagsfika: ekologiska äpplen från Spanien och hembakta bullar gjorda på svenska ekologiska råvaror. Middag: Vitlöksspäckad lammstek från Gotland, potatis, gräddsås, svartvinbärsgelé och sallad – allt ekologiskt. Rött spanskt ekotjut. En rakt igenom ekologisk rabarberpaj och ekologisk vaniljglass från Halland. Alla är överens – det smakar godare.
DAG 3 Frukost: Ekologiska råghalvor från Linköping med ekologisk ost och smör. Lunch: Svenska ägg, biodynamiskt surdegsbröd, fil och flingor – allt ekologiskt. Middag: Stirrar ner i Lantlådan. Kongopotatisar och svartrötter, vad gör man med sådana? Ugnsrostar rotfrukterna och purjolöken med honung, flingsalt, färsk timjan och rapsolja (rapsolja är bättre än olivolja, margarin bättre än smör). Äter tunna skivor av kall lammstek och en kall sås med ekologisk fetaost från Grekland till. Fördelen med sådana här lådor är att man tvingas prova nya grönsaker, vilket också innebär nya maträtter. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår i köket. Måste lära oss att äta mer rotfrukter – gott och klimatsmart under vinterhalvåret. Kan dock inte slå bort en viss skepticism kring alla dessa företag som nu vill profilera sig som ekologiska och miljövänliga. Hur är grönsakerna odlade exempelvis – i växthus eller på friland? Och hur har de transporterats hit – med flyg, båt eller buss? Ringer lådföretaget (som är danskt). Alla deras grönsaker som inte är frilandsodlade kommer från växthus som är uppvärmda med icke-fossila bränslen. De kompenserar dessutom sina utsläpp genom att köpa upp mark vilket gör dem till ett så kallat klimatneutralt företag. Inte en enda av deras produkter transporteras med flyg men en hel del med biogasbilar. Föredömligt kunnig och hjälpsam kundtjänst – önskar att det kunde gälla de matbutiker jag besöker under veckan. Hur ofta står det något om odlingstekniker och transport på matförpackningar?
DAG 4 Ägnade gårdagens kväll åt att surfa på Internet kring klimatsmart mat. Inser att jag redan gjort bort mig. Kände det på mig. Allt har känts otillåtet lyxigt och gott. Lax var tydligen ingen höjdare. Visserligen är odlad bättre än vild men även odlad är energikrävande och avfall från fiskodlingar smutsar ner. Också räkor (räkmackan!) är energikrävande men hotas i alla fall inte av överfiskning. Strömming, sill och sej är bäst eftersom det finns mycket av dem. Tittar närmare på det ekologiska äppelmoset. Var kommer äpplena ifrån? Ringer och frågar. De kommer från Italien och transporteras i puréform med bil till företagets fabrik i Åstorp i Skåne – som i sin tur ligger 540 kilometer från Stockholm. Hur klimatvänligt är det?
Tar nya tag och travar ner till min lokala mataffär. Ekologiska kycklingfiléer är nästan omöjligt att få tag på. Läser i DN att det råder skriande brist på ekokyckling. Hittar till slut en hel ekologisk kyckling från Bosarp i Skåne. Har pinsamt nog aldrig styckat en kyckling tidigare. Maken ringer, yrar runt i ett stort shoppingcenter i söderförort. Här finns inga ekologiska brickluncher. Han medger skamset att det i stället blir en kycklingburgare från hamburgerkedjan och juice som åkt lastbil från Frankrike. Middag: Med stora kökskniven i ena handen, jättefågeln i den andra och näsan i Bonniers kokbok, skrider jag till verket. Får till slut till fyra hyfsade bitar. Steker dem med ekologiskt bacon, vitt ekovin, ostronskivling och purjo från lådan. Serverar med ekologisk bulgur och tomatsallad. På tok för lyxig vardagsmat, men kycklingen smakar fantastiskt, fjärran från de vanliga smaklösa gelébitarna. Kokar buljong på kycklingskrovet som blir över – Nakna kockens recept – och fryser in. Bara det vita volangförklädet som saknas.
DAG 5 Saker man undrar över: Vad är bäst för klimatet – ekologiskt eller konventionellt odlat? Dagens forskning ger inget entydigt svar. Däremot har ekologiska livsmedel andra viktiga miljöeffekter, som att skona miljön från kemiska bekämpningsmedel. Och ett ekoäpple från Spanien ger visserligen utsläpp, men kan ge signaler till svenska producenter så att utbudet av svenska ekologiska äpplen ökar. Det ger i sin tur positiva miljö-effekter. Letar efter sallad. Ställer jobbiga frågor. Var kommer den ifrån? Är den frilandsodlad eller växthusodlad? Är växthuset uppvärmt av fossila bränslen? Expediterna tittar storögt tillbaka, skakar på huvudet. Enligt Naturvårdsverket vill nio av tio konsumenter ha en märkning som hjälper dem att välja ett bättre klimatalternativ i matbutiken. Sverige ligger efter i den här utvecklingen. I USA finns hela varuhus med bara ekologiska produkter och i Storbritannien har livsmedelskedjan Tesco beslutat att klimatmärka 30000 av sina varor. Den multinationella livsmedelskedjan Walmart säljer sedan flera år bara miljömärkt fisk i sina butiker. Branschorganisationerna Svenskt Sigill och Krav arbetar på saken. Våren 2009 ska de första klimatmärkta produkterna finnas i butikerna. Hoppar salladen och köper svensk gurka – odlingssätt okänt – och ekologisk färskpotatis från Egypten. Alternativet var en icke-ekologisk från Danmark. Vilket är bäst? Ingen aning. Lägger gula svenska ärtor i blöt över natten. För mig är detta höjden av präktigt husmorsskap. Vågar man avlägga ett löfte? Aldrig mer ärtsoppekorvar. Frukost: Hembakt bröd, fil och flingor. Kommer aldrig att vilja äta något annat än nybakat bröd. Det är å andra sidan inte jag som bakar i vår familj. Lunch: Ekologisk gazpacho med ostfralla och latte på ekomjölk på ekologiskt fik. Vågar inte fråga var grönsakerna kommer ifrån, kön bakom är för lång. Middag: Kycklingrester och gröna linser. Baljväxter är ett energisnålt alternativ till kött. Dricker svensk ekologisk fläderbärssaft. Hembakta bullar och grönt te framför TV:n – allt ekologiskt.
DAG 6 Vår granne är bekant med vinskribenten Jens Dolk, som har arbetat med mat och vin i över 20 år. Jag besöker Jens Dolk på hans kontor. Dessvärre har han inga enkla tips att erbjuda mig som klimatsmart konsument. Tvärtom. Ta bara principen om närproducerat, som inte nödvändigtvis är det mest miljövänliga valet, enligt Jens Dolk. Exempelvis är nötkött från Argentina bättre än en biff från Uppland. Korna på Pampas är ute året runt, äter gräs och dricker vatten ur bäcken. Kossorna i Uppland tillbringar större delen av året inomhus och äter kraftfoder som importeras. Köttet från Sydamerika skeppas dessutom hit med miljödieselbåtar. Likadant är ett vin från Nya Zeeland bättre för miljön än ett vin från Spanien. Vinet från Nya Zeeland transporteras hit med gröna dieselbåtar medan vinet från Spanien åker lastbil (ett vin från Italien är för övrigt bättre än ett vin från Spanien eftersom tågförbindelserna från Italien är utmärkta och nästan allt fraktas med tåg). Ett annat problem är att små, lokala producenter i Europa – vars varor visserligen är naturligt framtagna – inte alltid bryr sig så mycket om stämplar och märkning. Det enda rådet Jens Dolk kan ge är att vara ordentligt påläst – hur enkelt det nu är. Frukost: Havregrynsgröt och knäckebröd från Dalarna. Knäckebröd är klimatsmart – bakas av hela kornet, innehåller inga tillsatser, kan lagras utan kyla och är lätt att transportera. Lunch: Lamm- och rotfruktsrester. Middag: Egen ärtsoppa, smakar en miljard gånger godare än plastkorvarna. Helekologisk blåbärspaj och ekoglass från Halland till efterrätt. Inser att jag förställer mig å det grövsta. Är egentligen en slapphöna i köket. Försöker förmedla det till vännen som säger att hon får ångest av att höra om mina nya präktiga 50-talsmanér i köket.
DAG 7 Sista dagen på min ”eko-testvecka”. Går på frukostmöte med rubriken ”Hur äter jag klimatsmart?”, arrangerat av EUkommissionen i Sverige. Det bjuds på ekologisk frukost från Renée Voltaire (fralla, juice, smoothie och morotskaka). Publiken domineras av kvinnor och panelen består av en EUkommissionär för jordbruksfrågor, en statssekreterare från svenska jordbruksdepartementet, en EU-parlamentariker från vänsterpartiet och en forskare.
Det blir en intressant diskussion där alla framhäver att det är ett svårt ämne som saknar enkla svar. Annika Carlsson- Kanyama, forskare vid totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), har sedan 1990-talet undersökt sambandet mellan livsmedel och utsläpp av växthusgaser. Hon gillar visserligen närproducerad mat men menar också att man inte kan stirra sig blind på transporterna. Räknar man på en produkts klimatpåverkan från jord till bord kan transporterna stå för så lite som tio procent av utsläppen. Då spelar produktionssystemen större roll. Broccoli från Latinamerika som odlats med hacka och spade är exempelvis att föredra framför Europas mekaniserade jordbruk. Och även lokala distributionssystem kan bli ineffektiva med onödiga koldioxidutsläpp då bonden exempelvis kör lastbil till den lokala marknaden. Lägg till det den sociala dimensionen – miljoner människor i fattiga länder tjänar pengar på att sälja varor till väst – vill vi verkligen straffa dem? Vänsterpartisten, som är vegetarian, ifrågasätter köttkonsumtion. Vi äter mer kött än någonsin – jämfört med 1950-talet har världens köttkonsumtion femdubblats – och inget tyder på en minskning. Tvärtom. I takt med att länder som Kina och Indien får ökad levnadsstandard kopierar de västvärldens livsstil – och kör mer bil och äter mer kött. Problemet är att boskapsdjuren ger ifrån sig stora mängder metangas när de fiser och rapar, en gas som har en 23 gånger starkare effekt på den globala uppvärmningen än koldioxid. Deras gödsel avger dessutom lustgas som har en ännu starkare klimatpåverkan. Produktionen av djurfoder tar också stora landytor i anspråk och leder till skövlingar av regnskog och annan naturmark, främst på södra jordklotet.
Vänsterpartisten vill ha en köttskatt. Det vill inte den borgerliga statssekreteraren. ”Vi kommer inte att lägga oss i vad folk har på sin tallrik – det är för privat.” Efteråt byter jag några ord med Annika Carlsson- Kanyama. Hon tror att det är fullt möjligt att ta fram en klimatmärkning. Hon har räknat fram utsläppen på en mängd varor. Frågan om köttet är mer kontroversiell. Speciellt för män, de blir generellt sett provocerade om någon ifrågasätter deras köttätande. Det är till och med känsligare än bilen, menar Annika Carlsson-Kanyama. – Det största missförståndet är annars att människor tror att ekologisk mat och klimatsmart är samma sak. Det är två olika saker. Man kan äta klimatsmart utan att äta ekologiskt, säger hon.
Moderatorn Tomas Tengby menar att kulturen med storhandling uppmuntrar till att vi förköper oss och sedan får slänga stora mängder mat. Han handlar hellre frukt och grönt ofta och gärna närproducerat.
Jag misslyckas kapitalt med att äta ekologiskt och/eller klimatsmart under resten av dagen – går på libanesisk restaurang och lyckas bara fråga vilket land den marinerade kronärtskockan kommer ifrån. Varken servitrisen eller kocken har den blekaste aning.
Åker hem och försöker destillera veckans nyvunna kunskaper till en lista med enkla regler. Ganska nöjd med resultatet. Detta kan jag nog klara av att leva efter under mer än en vecka. Vårt val i mataffären kan trots allt påverka jordens framtid mer än vi kan föreställa oss. I väntan på att regeringen ska vakna får vi ta till storsläggan: konsumentmakt. Vi har alla förutsättningar att påverka utvecklingen. Se bara hur blixtsnabbt svenska tomatodlare reagerade på hotet om en klimatmärkning av grönsaker när det blev känt att svenska tomater var mångdubbelt mer miljövärstingar än spanska frilandsodlade. På mindre än ett halvår ställde de svenska tomatodlarna om uppvärmningen av sina växthus från fossila till ickefossila bränslen. Minns hur snabbt de freonfyllda kylskåpen försvann, minns det klorblekta papperet och se bara hur utbudet av Kravmärkt kaffe ökat med flera hundra procent de senaste åren. För att citera Vi-medarbetaren Isabella Lövin, författaren till boken Tyst hav som fick Stora Journalistpriset 2007: ”Nu vill vi veta hur många deciliter råolja det gått åt för att producera ett paket Lean Cuisine!”
Text Jenny Åkervall Bild Sune Fridell