Bild: UD:s protokollchef Herman af Trolle ser till att röda matten ligger på plats vid flygplanstrappan när dignitärerna anländer till Sverige.
Den första juli blir Sverige ordförande i EU ett halvår. 23 000 delegater kommer hit. 46 000 hotellnätter är bokade. 1 500 journalister och 400 poliser på varje ministermöte. Inget får gå fel. Vi har följt Maud Olofsson till London när hon försöker ta reda på hur engelsmännen gjorde. Vi har synat detaljerna i de svenska EU-förberedelserna, träffat nervösa projektledare och en vars hela politiska framtid hänger på ett lyckat värdskap…
Av Anita Kratz och Charlotte Pehrson. Bild Johan BergmarkLONDON, APRIL 2009. Blodsockerfallet är nära. Maud Olofsson plockar en GI-Bar ur fickan på sin röda kavaj, och tar diskret en munsbit. Det går ofta många timmar mellan måltiderna i Centerledarens späckade schema. Och dagarna blir alltmer intensiva ju närmare Sverige kommer EU-ordförandeskapet. Hon sitter i baksätet på den svenske ambassadörens bil med registreringsskylt SVE 1. Chauffören kör henne genom London från det ena mötet till det andra.
– Nu blir det ännu viktigare att ta hand om sig själv; att sova ordentligt, att träna och äta.
Hon går på gym och lyfter skrot, och berättar att hon tar vara på varje ledig kvart för en promenad.
– Vi får ett av de svåraste ordförandeskapen någonsin, säger Maud Olofsson. Sverige tar över ordförandeklubban från Tjeckien den första juli, bara tre veckor efter EU-valet. Det svenska halvåret kan bli kaotiskt med ett nyvalt EU-parlament och en avgående kommission som ska lämna över till en ny. Om Lissabonfördraget (se sidan 38) går igenom ska dessutom en ny EU-organisation byggas upp. Till detta kommer finanskris, klimatkris och jobbkris.
– Förväntningarna på Sverige ökar för varje dag, säger Maud Olofsson. Hon är på väg till den liberale partiledaren Nick Clegg. De har inte träffats tidigare.
– Är presenten med?
Jodå. Medarbetaren Elisabeth Thand Ringqvist har koll. Helst ger Centerledaren bort det egendesignade Maudglaset eller det som glaskonstnären Tomas Harila, miljöminister Andreas Carlgrens man, tagit fram för Reijmyre. Men den här gången blir det en karaff.
Maud Olofsson är noga med gåvorna. Hon har haft synpunkter på vad Sverige ska ge de 27 EU-ländernas statsråd under ordförandeskapet. Hon har överhuvudtaget synpunkter på hur Sverige ska ta emot alla gäster under ordförandeskapshalvåret.
Sverige kan inte matcha Frankrikes storvulna värdskap. Mötena under president Nicolas Sarkozys ledning andra halvåret 2008 hölls i praktfulla salar i slott och herresäten. EU-ländernas ministrar inkvarterades på Paris dyraste hotell. Maud Olofsson minns middagen hemma i energi- och miljöminister Jean-Louis Borloos slott i Paris.
– De har bostäder som är så där flådiga. Vi åt i parken. Det var någon som spelade piano på altanen och någon som dansade på ett annat ställe.
Den franska presentbudgeten på 30 miljoner kronor möjliggjorde exklusivare gåvor än vad den miljon räcker till som den svenska regeringen har råd med. Sarkozy anlitade Frankrikes världsberömde designer Philippe Starck som formgivare. Den eleganta EU-pennan är en av de presenter som än i dag är hett eftertraktade. Fredrik Reinfeldt fick två, den ena lyckades hans pressekreterare Roberta Alenius locka av honom.
Sveriges gåvor är hemliga fram till den första juli då Reinfeldt inviger ordförandeskapet i Stockholm. De är valda efter en noggrann beredning under ledning av konferensansvariga Mona Lakso. En särskild presentgrupp har vaskat fram ett 50-tal produkter som ställts ut och sedan poängsatts. Miljövänlig tillverkning har gett höga poäng. Viktiga krav har varit att gåvan ska vara användbar, att den kan uppskattas av både män och kvinnor och att den går lätt att få ner i handbagaget. Poäng har också gått till presenter som ”stärker svensk kultur”. Hit hör, tycker Maud Olofsson, de tre saker hon själv har föreslagit: Västerbottensost, sameslöjdat armband och en dvd med Mamma Mia.
I en så här viktig fråga har alliansens fyra partiledare, det inre kabinettet, sista ordet. Till slut blir det tio gåvor som de svenska statsråden kan välja mellan till sina europeiska kolleger.
Folk längre ner i hierarkin kommer att få enklare logotypprodukter.
ROSENBAD, FEBRUARI 2007. Fredrik Reinfeldt har varit statsminister i fyra månader. Klimatkrisen är på allas läppar; USA:s tidigare vicepresident Al Gore är på världsturné med sin film En obekväm sanning. Fredrik Reinfeldt sitter i sitt arbetsrum med ryggen mot utsikten över Stockholms stadshus och talar om hur han älskar skärgården, att han är övertygad om att klimatet går att rädda om världens ledare samarbetar. Han låter helt annorlunda än i valrörelsen 2006. Då vägrade han tala miljö. Det skulle bara dra uppmärksamheten från debatten om arbetslösheten, menade han.
Men nu, när han vunnit statsministerposten är det läge. Han har nämligen siktet inställt på andra halvan av 2009. Han ska leda EU när ett nytt klimatavtal, ett post-Kyotoprotokoll, ska förhandlas fram i Köpenhamn. Han hoppas på att USA och Kina denna gång ska ansluta sig. Som nybliven statsminister tillsätter Fredrik Reinfeldt en klimatkommission, reser till Svalbard för att träffa forskare, talar klimat med andra regerings- och statschefer. Vid midsommar 2007 är den annars så försiktige Reinfeldt full av tillförsikt inför det svenska ordförandeskapet där klimatmötet i december kan bli dess klimax.
– Det kommer att vara min stund i världspolitiken, säger han. Men vägen dit är lång. Många resor, sammanträden och praktiska förberedelser återstår.
STOCKHOLM, APRIL 2009. Excelarket ligger uppe på dataskärmen. Det är hjärtat i planeringen. En flik för lokaler, nästa för konferensservice, ytterligare en för transport, en tredje för teknik. Moa Andrén Nilsson fyller i hur många som ska ha kaffe, vegetariskt eller veganmat, transporter till och från flygplats och möteslokaler. Hon ändrar och kompletterar. Ett besked ena dagen blir ett annat dagen därpå.
– I det här jobbet tränar man sig på att dra besked ur folk, säger hon. Ibland känns tiden för kort, i nästa stund längtar hon till första juli då hon kan börja pricka av i sitt excelark.
– Mest spännande är detaljerna. Och ju fler ministrar desto roligare eftersom det blir mer att hålla reda på, säger hon.
Det är detaljerna gästerna minns, i alla fall om de inte fungerar. Frankrike hade till exempel problem med det trådlösa nätet, vilket orsakade irritation. Ändå var president Sarkozys budget för ordförandeskapet mer än dubbelt så stor som Sveriges, som är på 890 miljoner kronor.
– Vi är ett litet land och behöver inte bevisa en massa saker. Vi vill att det ska vara praktiskt, logistiken ska funka, maten ska vara bra, säger Maud Olofsson.
Det svenska halvåret ska präglas av ”gästfrihet utan överdåd”. I ljusa moderna lokaler i Gallerians kvarter, ett stenkast från UD och Rosenbad, har förberedelserna pågått sedan länge. Moa Andrén Nilsson är en av möteskoordinatorerna i SES-09, Sekretariatet för EU-möten i Sverige 2009. Det är högkvarteret för all praktisk planering. Elva informella ministermöten och 102 övriga möten kommer att äga rum i Sverige. Totalt sett ansvarar Sverige för 3 300 möten, men huvuddelen av dessa hålls i Bryssel och Luxemburg.
Klockan är två på eftermiddagen sista onsdagen i april. Det är sammanträdestid i de små arbetsrummen på SES-09. Bakom glasdörrarna i korridoren sitter grupper om sex sju personer. Moa Andrén Nilsson har samlat nio i ett större sammanträdesrum.
– Ska talen under middagen på Solliden och på Nalen tolkas? undrar Kristiina Antinjuntti som har erfarenhet från Finlands ordförandeskap hösten 2006.
– Nej, det behövs inte.
Ungdomsmötet 12–14 september börjar ta form. 250 personer, ungdomar och generaldirektörer från de 27 EU-länderna, ska enas om ett ungdomspolitiskt ramverk under två dagar på Norra Latin i Stockholm. Det behövs fem tolkbås för de engelska, franska, spanska, tyska och svenska tolkarna. Pelarna i Norra Latin får inte skymma sikten för dem.
Ingen shuttle från Arlanda; ett antal bussar med ett par tre avgångstider kör delegaterna till hotellet Scandic Sergel Plaza. 270 rum är bokade.
– Om någon inte vill vänta får han eller hon ta sig till hotellet på egen hand, säger Ulf Lindroth, ansvarig för säkerhet och transport.
Ackreditering i rum 255 i Norra Latin. Rum för workshopar, rum för presskonferens. Var ska delegaterna ställa sitt bagage sista dagen? Ett bagagerum får fixas på Norra Latin. Biosittning i aulan, arbetsbord i de små rummen. Hur är det med dekorationen? Nej, den är inte bestämd än. Ska det vara mer än roll-ups? Blommor?
Middag och underhållning planeras – första kvällen på Solliden, andra på Nalen. Men alkohol får inte serveras till någon under 18 år. En värd per bord ansvarar för vilka som har åldern inne. Statsrådet Nyamko Sabuni är en av talarna. Finns mikrofoner på Solliden? Den teknikansvarige Alex Gorthon dubbelkollar.
Ungdomsmötet är ett av Moa Andrén Nilssons mindre arrangemang. Hennes största uppdrag och med flest detaljer att hålla reda på är det informella finansministermötet i Göteborg 25–26 september. Kostnadseffektivitet gäller. Därför är tre ministermöten bokade efter varandra i Eriksbergshallen, ”back to back”, som det heter på arrangörsspråk. Det är möten med stort medietryck, och höga krav på logistik med transporter av statsråd till och från flygplats, hotell och möteshall. Var kan limousinerna släppa av delegaterna, vända, parkera? Vem ger chauffören kaffe?
LONDON, APRIL 2009. Skratt hörs från Nick Cleggs arbetsrum i Westminster, den brittiska parlamentsbyggnaden med sin taggiga siluett. Maud Olofsson och den nye liberale ledaren har funnit varandra. De talar om kärnkraft, minskat oljeberoende och klimatkris.
En stund senare, i baksätet på ambassadörens bil, berättar Maud Olofsson att hon kämpat för en bättre miljö i 35 år och ”nu har responsen kommit som en ketchupeffekt”. Hon är stolt över att hon tecknade ett samarbetsavtal med USA i juni 2007 om förnybar energi och energieffektivisering. Hon var alltså före Reinfeldt i klimatfrågan och säger att hon tänker fortsätta att hålla sig framme. Men det kan bli svårt.
Under ett EU-ordförandeskap faller mest ljus på statsministern, finansministern och utrikesministern. Och alla dessa poster är Moderaternas. När Göran Persson ledde EU första gången Sverige var ordförandeland, år 2001, ökade förtroendet kraftigt för honom i opinionsmätningarna, lagom till valet 2002. Situationen känns igen. Nästa år är det val och Fredrik Reinfeldt har redan höga popularitetssiffror. Men Maud Olofsson är inte orolig.
– Vi har de poster som är oerhört viktiga för klimatmötet i Köpenhamn. Där kommer Andreas Carlgren att spela en helt avgörande roll.
– Hur ska Folkpartiets Jan Björklund och Kristdemokraternas Göran Hägglund få uppmärksamhet?
– Jo, det är lite besvärligare för dem. Men vi försöker planera in aktiviteter så att också Jan och Göran ska få synas.
Maud Olofsson tar upp sin mobilkamera och fotograferar Buckingham Palace genom bilrutan.
– Till min blogg, förklarar hon.
Det har knappt gått en månad sedan gatorna i London var fulla av aktivister som protesterade mot G20-ländernas möte och finansmarknadens hantering av den globala krisen. Londons poliskår hade fullt upp med att upprätthålla ordningen.
STOCKHOLM, VÅREN 2009. Tommy Hydfors var med förra gången. Inget av det som gick snett under Sveriges ordförandeskap 2001 får hända igen. Under toppmötet i Göteborg satte maskerade aktivister Avenyns uteserveringar i brand, demonstranter kastade vid flera tillfällen sten mot polisen och en ung man var nära att dö när en polis som känt sig trängd sköt skarpt in i folkmassan vid Vasaplatsen. Sveriges polisorganisation fick hård kritik, men biträdande rikskriminalchefen Tommy Hydfors påstår att man har åtgärdat bristerna nu.
– Förutsättningarna för att det ska bli ett bra ordförandeskap ur polisiär synpunkt har aldrig varit så bra som nu, säger han.
Han ansvarar för polisens planering av årets ordförandeskap. Förberedelserna har pågått i ett och ett halvt år. Nu finns en gemensam ledningsstruktur och en ny särskild polistaktik, SPT, som tagits fram med hjälp av dansk polis. Radiosystemet är utbytt, nya fordon som ska klara angrepp har köpts in. Alla poliser har utbildats och utrustas med kroppsskyddsvästar, knäskydd och benskydd. I Göteborg 2001 fick polisledningen akut kommendera in oförberedda poliser när kravallerna utbröt. Flera kom i lågskor och utan skyddsutrustning.
Polisen lägger denna gång också ner mycket tid på att föra dialog med aktivisterna.
– Ingen hotbild än så länge, säger Tommy Hydfors.
I dag ser han nämligen inte samma mobilisering av den globaliseringskritiska rörelsen som för åtta år sedan när USA:s president George W Bush besökte Göteborg. Då gick en våg av demonstrationer över världen – de vid toppmöten i Seattle, Nice och Genua hade urartat och lett till kravaller.
Risken för ett stökigt ordförandeskap minskar också eftersom EU numera håller sina mest mediebevakade möten, de med stats- och regeringscheferna, i Bryssel och Luxemburg. Dessutom kan den lag om maskeringsförbud vid demonstrationer som infördes för ett par år sedan avhålla en del från aktioner som kan urarta i våld och skadegörelse. Om någon upprorsunge ändå är på gång har polisen från den första juli i år också rätt att bussa iväg bråkstakar från kravallområdet ännu längre bort än vad de tidigare fick.
En ordentlig poliskommendering med 400 poliser blir det för säkerhets skull vid de elva ministermötena och ett par andra möten. Skulle oroligheter trots allt bryta ut står polisen beredd med en reservstyrka på 160 man. Det är totalt sett betydligt färre än under toppmötet 2001 i Göteborg. Då var poliserna som mest 2 500.
– Vi ska inte göra det större än vad det är, säger Tommy Hydfors.
Han tror att finansministermötet 25–26 september i Göteborg kan locka en del demonstranter.
– Jag vill inte peka ut enskilda organisationer, men vi ligger med örat mot rälsen och känner oss trygga. För närvarande finns det ingenting som tyder på att det kommer att bli våldsamt.
LONDON, APRIL 2009. Peter Mandelson kommer till sitt departement några minuter efter Maud Olofsson. Han fastnade i ett möte med premiärminister Gordon Brown. Den distingerade näringslivsministern är en effektiv man. Han driver på samtalet och ger goda råd; Sverige måste hålla kontakt med EUkommissionens ordförande Barroso i alla svårare frågor. Lord Mandelson är väl införstådd med att Sveriges ordförandeskap är extra viktigt och tecknar en bild av de svårigheter som ligger framför EU den närmaste tiden. Det är förstås inte någon nyhet för Maud Olofsson.
– Vi behöver hjälp från de erfarna och lite större länderna. Storbritannien är ett ”like-minded” land, säger hon efter samtalet med Peter Mandelson.
– Vad menar du?
– Vi förstår varandra, tycker ungefär lika i många frågor.
Orsakerna till de höga förväntningarna på Sverige är många. Förutom att Tjeckiens ordförandeskap har varit kaotiskt på grund av landets regeringskris, så är hela EU-organisationen i gungning. Delvis för att EU-valet innebär förändringar i parlamentet och kommissionen. Men framför allt för att Lissabonfördraget om EU:s nya organisation fortfarande hänger i luften. Irland ska folkomrösta en andra gång om fördraget i höst, troligen i oktober.
Detta är inte det enda som kommer att sätta Fredrik Reinfeldts ledarskap på prov. Finanskrisen kräver fortsatt hantering. Han räknar också med någon akut kris. Sarkozy fick finanskrisen, den ryska invasionen i Georgien och Irlands nej till Lissabonfördraget. Tjeckiens Mirek Topolánek hann knappt ta över efter Frankrike innan kriget i Gaza utbröt.
Fredrik Reinfeldt har samtidigt egna frågor som han vill driva. De ska lanseras alldeles inpå övertagandet. Men det är ingen hemlighet att Fredrik Reinfeldts huvudfrågor blir ekonomin och klimatavtalet i Köpenhamn. Östersjösamarbetet om ekonomi och havsmiljö är en tredje fråga.
”Eco-efficient economy”, är Maud Olofssons sammanfattning av Sveriges satsning under ordförandeskapet.
Det är hennes favorituttryck under Londonresan. Med det menar hon att klimatkrisen inte behöver hamna i skymundan bara för att det är finanskris. Den borde snarare öppna ögonen på politiker och näringsliv. Nu om någonsin är det dags för energieffektivisering, förnybar energi och produktionsmetoder som minskar behovet av råvaror.
Fredrik Reinfeldt önskar att Maud Olofsson har rätt. Men han har på sina förberedande resor inför det svenska ordförandeskapet noterat att finanskrisen drastiskt minskat intresse för klimatkrisens lösningar bland Europas och världens ledare.
– Det är inte någon som talar om klimatet längre, säger han.
Han är beredd på en ”otrolig kraftansträngning för att hålla ihop EU i klimatfrågan”. Han ser till och med att motståndsnästen formeras i södra och östra Europa.
Fredrik Reinfeldt gillar att fajtas från underläge. På senare tid har han också betonat de svårigheter som väntar. Höga förväntningar riskerar att ge besvikna väljare och kolleger i Europa. Han vill inte att Sarkozy ska få rätt, inte när det gäller Sverige i alla fall. Den franske presidenten har ifrågasatt att små länder är lämpade att leda EU.
– Det betyder mycket hur vi sköter oss, säger Fredrik Reinfeldt.
STOCKHOLM, VÅREN 2009. Herman af Trolle är inte helt bekväm med att bli fotograferad.
– Vi ska verka men inte synas, se till att allt löper smidigt och blir korrekt, säger han. UD:s protokollchef vill helst att bilderna tas i arbetsrummet i det Torstensonska palatset, byggt 1651. Stora vida fönster vetter ut mot den kullerstensbelagda innergården. Fem meter högt i tak. Till höger innanför dörren står ett skåp i barockstil, fyllt av ordensmedaljer som delas ut i samband med statsbesök.
Men fotograf Johan Bergmark har andra planer; han ser motiv ute på gården och lyckas locka ut Herman af Trolle. Han försöker få protokollchefen att vinka, att skaka hand med dubbelt handslag och posera i olika vinklar. Herman af Trolle avvisar vänligt och taktfullt de flesta idéerna. Men han går med på att ställa sig på en liten röd matta och tittar allvarligt in i kameralinsen.
Protokollchefen ansvarar under ordförandeskapet bland annat för ”meeting and greeting”, alltså för välkomstceremonierna vid besök till Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, biståndsminister Gunilla Carlsson och handelsminister Ewa Björling. Herman af Trolle ska se till att det fungerar vid mottagandet vid flygplatsen, flaggningen, bilkortegerna, hedersgardet och vip-hanteringen. Och förstås, att röda mattan ligger på plats.
Höjdpunkterna blir när Sverige får besök av Brasiliens president Lula i september och Rysslands Medvedev i november. Då blir pådraget stort för Herman af Trolle, polisen och Fredrik Reinfeldt. Besöken kallas för tredjelandsmöten, eftersom de hålls mellan EU och ett land utanför EU-området.
När EU-dagordningen är avklarad återstår officiella bilaterala förhandlingar mellan Sverige och de gästande delegationerna från Brasilien respektive Ryssland. Den ryska delegationen väntas bli stor.
– En del vill till exempel träffa talmannen eller representanter från näringslivet. Troligtvis kommer både Lula och Medvedev att begära audiens hos kungen eftersom besöken är på statschefsnivå, säger Herman af Trolle.
När Fredrik Reinfeldt tar över ordförandeklubban den första juli anländer hela EU-kommissionen till Sverige. Herman af Trolle är en av dem som möter gästerna vid flygplanstrappan. Han leder kommissionärerna till bilkortegen som sedan kör direkt till Rosenbad. I första limousinen åker troligtvis ordförande José Manuel Barroso, sedan Margot Wallström, och därefter övriga kommissionärer i en speciell ordning.
På kvällen blir det fest.
SKANSEN, 1 JULI. För en kväll kommer Fredrik Reinfeldt att överta Sollidenscenen från Anders Lundin och Allsång på Skansen. SVT sänder direkt när statsministern håller invigningstalet. Framför honom sitter kungen och drottningen, 600 specialinbjudna gäster från hela Europa och 800 Skansenbesökare.
Efter Reinfeldt ska den avgående EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso tala, och så blir det Margot Wallströms tur för ett av sina sista framträdanden som svensk EU-kommissionär.
EU-ordförandeskapet blir ett test på Fredrik Reinfeldts ledarskap och hans förmåga att uppträda på den internationella politiska scenen. Maud Olofsson kommer att hålla sig framme och försöka få del av uppmärksamheten. Men det är Reinfeldt som blir huvudpersonen. Om han lyckas hantera en av EU:s svåraste perioder kommer han att skaffa sig ett avstamp inför valrörelsen 2010.
När Barbara Hendricks operastämma ljuder ut över Stockholm i sommarkvällen kommer det att vara precis sex månader tills Fredrik Reinfeldt vet hur det gick, om ordförandeskapet verkligen blev hans stund i världspolitiken. ●