TRISS I ALFAHONOR

I DET FÖRSTA SMÅPRATET kunde de tre runt lunchbordet vara vilka pensionerade kvinnor som helst:
Christina Jutterström har promenerat genom Stockholm och blivit överhettad. (”Jag slutade äta östrogen när jag hörde att det kan försämra minnet.”) Karin Söder rekommenderar ett naturläkemedel mot svaga naglar. AnnBritt Grünewald berättar om sitt seniorboende med alla bekvämligheter.
Men när samtalet fortsätter kommer andra erfarenheter fram. Karin, Christina och AnnBritt var inte den första generationen kvinnliga chefer, men de var de första som stod absolut längst fram. Som befann sig i toppen av sina organisationer och fick ta alla smällar.
– Jag kan inte räkna de morgnar jag gått över Lilla Västerbron på väg till DN-skrapan och förberett mitt avskedstal, säger Christina. Men så stannade jag, igen. I 14 år var jag på Dagens Nyheter. När jag började där var Anna-Klara sex år och Johanna ett …
Christina funderar ibland över hur klokt det var att arbeta så mycket när barnen var små. Dessutom i en tid när det inte var politiskt korrekt att betala för hjälp i hemmet. Döttrarna är kritiska. Nyligen hittade Christina ett brev från Johanna, åtta år. Dottern var hos sin mormor i väntan på föräldrarnas semester:
Viktigt! Jag vill komma till landet! Varför skriver du så få brev? Varför skriver du så ointressanta saker till mig? Johanna Ostressad Odlander
Karin minns hur hennes dotter Annika visserligen tyckte det var bra att fler kvinnor skulle komma in i riksdagen – ”Men varför måste det vara min mamma?”. -----

NYA NUMRET HITTAR DU HÄR