BROADWAY NÄSTA!

OSCARSTEATERN, STOCKHOLM: ”Har du varit på Systemet och köpt whiskyn som du lovade?” ”Nej, jag är risig i kistan och har suttit på toan sedan jag vaknade i morse.”
Kris.
Lätt panik.
Helen Sjöholms två skådespelarkollegor i My Fair Lady ser sig oroligt omkring i den lilla sminklogen. Det är en dryg halvtimme kvar till lördagens matinéföreställning, därefter väntar en kvällsföreställning och sedan är det slut. Att inte få en befriande stänkare när ridån gått ner för sista gången känns som ett ovärdigt slut på en lång och framgångsrik teatersäsong. Helen Sjöholm och Tommy Körberg har annat att tänka på där de sitter i sina sminkstolar. Tommys hår är besvärligt i dag. Det kräver speciell omvårdnad.
– Det brukar vara så den sista föreställningen, säger han med ett snett leende. Helen har ett munsår som måste ses om.
– Är det vitaminbrist eller stress? frågar Körberg.
– Det är nog allting, svarar Sjöholm. Logerna på Oscars är små och anspråkslösa, artisterna får tränga ihop sig. Det doftar teatersmink, perukerna hänger på sina perukstockar och det är slitet på det där genuina sättet som ingen patinering förmår efterlikna. Den som inte vet bättre tror att det ser ut som det gjorde för 50 år sedan när Jarl Kulle och Ulla Sallert sprang här i korridorerna och My Fair Lady var the talk of the town. Tommy Körberg vet bättre – säger att artisterna får allt mindre utrymme, produktionsbolag och administration snor åt sig allt mer.

Tommy drar turnéhistorier, som den om när han lurade Chess-kollegan Murray Head att spela tennis mot nyblivne Wimbledonmästaren i dubbel, Jonas Björkman. Helen Sjöholm och Tommy Körberg pratar om den kommande turnén med BAO, Benny Anderssons Orkester. Detta märkliga sammelsurium av spelmän, filharmoniker och sångare, som likt Fantomen plötsligt dyker upp med en dansbana på släp för att sedan försvinna, ibland i flera år.
Tommy Körberg muttrar att det är hög tid att kapellmästare Andersson levererar en repertoarlista inför sommarens spelningar.
– Ja, det är ju vi som åker på pumpen om vi inte kan texterna, de andra kan ju bara tuta på, säger Helen och skrattar så att den lilla tofsen på perukstrumpan hoppar. En huvudbonad som får alla bärare att likna Lilla My i Mumindalen.
Tommy berättar att sommarens BAO-turné för gänget helt nära den adress han bodde på i London under åren han spelade Chess där. Den fjärde juli kliver BAO upp på scenen i Hampsted Heath i ett evenemang som svenska ambassaden håller i. När Helen började sjunga hemma i Sundsvall på 80-talet var Tommy en av hennes stora förebilder. Hon berättar för den lilla församlingen i sminklogen, inklusive Körberg själv, att hon till och med hade drömt en natt att hon sjöng med honom.
– Jag drömde att jag såg dig i Tonhallen i Sundsvall, säger Helen och vänder sig mot sin sminkgranne. Plötsligt avbröt du konserten och sa: ”Jag ser att Helen är här, vill du inte komma upp och sjunga.” Jag klev upp på scenen och kom inte ihåg ett ord av texten eller musiken trots att jag kunde låten vi skulle sjunga ihop. Det var helt blankt. Lite irriterad sa du att jag kunde väl åtminstone lalla. Det var fruktansvärt. 1989, på Merlo slott utanför Sundsvall, blev drömmen verklighet och paret sjöng tillsammans för första gången.
– Tommy var skittaskig och ville inte repa, säger Helen.
– Jag var sur, det var min sura period, säger Tommy och flinar men fortsätter allvarligt: Nej, arrangören tvingade mig att göra något som inte var planerat. Det bröt min uppladdning och mitt upplägg av konserten. Men jag minns inte mycket av den där spelningen, bara att jag skulle sjunga med en riktig rookie, säger Körberg.

Hela texten finns i nya numret av Vi som går att beställa här: Köp lösnummer