KAROLINA RAMQVIST FÅR TIDNINGEN VI:S LITTERATURPRIS

En halväten knäckemacka med mjukost ligger kvar på den svarta lädersoffan i hallen.
– Vi hade lite bråttom till skolan i morse, förklarar Karolina Ramqvist. Sedan ler hon och plockar upp resterna av en grå bomullströja, barnstorlek, från samma soffa.
– Min dotter vägrade att ge sig av hemifrån om hon inte fick ha en likadan kjol som jag över tajtsen. Så vad gör man? En rådig, modern (och möjligen något morgonstressad) mamma tar ett par snabba tag med saxen. Klipp, klipp, och vips. En kjol till sexåringen. Efter att ha läst Karolina Ramqvists senaste roman blev jag faktiskt lite nyfiken på hur det ser ut hemma hos henne. Flickvännen utspelar sig nämligen i en villa som är perfekt inredd. Karin, ung medelklasskvinna, har fått den i present av sin kille, grovt kriminell och sällan där. Det tjusiga huset är huvudpersonens förverkligade önskedröm och fängelse. Behagligt vadderad och klaustrofobisk på samma gång.
– Jag ville utforska Karins känslor för det materiella. Lusten och begäret till sakerna, till ytan. Det talas sällan om sådant. Det är skamligt. Man får inte erkänna att man har det där begäret, fast många faktiskt har det, till dyra handväskor och annat. I Flickvännen skapar Karolina Ramqvist ett suggestivt sug, en förtätad stämning som drar in läsaren, trots att det egentligen inte händer något (dammiddag, putsa köksbänken, putsa naglarna). Alltså inte ens på det inre planet händer det så rasande mycket.
– Den här boken skulle mer beskriva ett tillstånd. Karin försöker hela tiden kontrollera sina känslor, genom att fästa avseende vid ytan. Likgiltighet är hennes mål, att bli fri från oro. Allt hon gör syftar till att mentalt bädda in sig, ta hand om sig.
”Ta hand om sig”, det låter som de glättade magasinens råd och tips, ”unna dig” …
– … ja, ”sätt guldkant på tillvaron” och allt det där, nickar Karolina Ramqvist.
Så Karin lever liksom ut det där maximalt?
– Ja. Jag ville få fram en krispighet i texten, en nästan visuell känsla. Jag ville att det skulle kännas förföriskt.
Krisp var precis vad jag tänkte när jag läste.
– Kul. För det var svårt att skapa den känslan. Jag tänkte mycket på hur jag skulle göra. Över huvud taget skrev jag en hel del som jag sedan slängde. Idén till Flickvännen fick jag medan jag var i slutskedet av min debutroman More Fire (2002). Först för två år sedan kom jag på hur jag skulle skriva den här historien.

Karolina Ramqvist flyttade ihop med sin pojkvän i somras, i en fyra på Södermalm i Stockholm, samma stadsdel som hon delvis är uppväxt i. Bredvid den svarta skinnsoffan i hallen hänger bokhyllorna. En snabb scanning tyder på en medveten litteratursmak. Mindre populärlitteratur, mer Stig Larsson och Derek Walcott.

LÄS HELA INTERVJUN I NYA NUMRET AV VI (VI NR 11/2009) SOM GÅR ATT BESTÄLLA HÄR

Karolina Ramqvist 
Karolina Ramqvist är chefredaktör för Arena, frilansskribent och kolumnist i DN. Förutom Hon har tidigare skrivit När svenska pojkar började dansa och More Fire. Här kan du läsa första kapitlet i boken Flickvännen (PDF).

Vi:s litteraturpris har alltsedan det instiftades i slutet av 40-talet varit ett av landets största och viktigaste utmärkelser för författare i början av sitt författarskap. Astrid Lindgren, Lennart Hellsing, Torgny Lindgren, Kristina Lugn samt Jonas Hassen Khemiri är några av pristagarna genom åren.