EN MÅNDAGSMORGON I MARS låser en internrevisor vid länsstyrelsen i Malmö in sig på sitt arbetsrum. Han är upprörd och chockad. Utanför står säkerhetschefen som ska beslagta arbetsmaterial och passerkort. Revisorn funderar en stund. Sedan slår han numret till Sydsvenskans redaktion. I det ögonblicket förvandlas han till en whistleblower.
Begreppet kommer ursprungligen från England. När poliser upptäckte ett brott blåste de i sina visselpipor för att uppmärksamma andra poliser och samtidigt varna allmänheten. Numera menar man med whistleblower en sanningsägare som ”blåser i visselpipan” för att uppmärksamma myndigheter och omgivning på att någonting inte går rätt till. I Sverige kallas de också för väckarklockor. Ofta handlar det om experter eller personer som har speciella arbetsuppgifter i stora företag, organisationer eller myndigheter.
I USA är de hjältar. De får fina utmärkelser och det görs mångmiljondollar-filmer om dem. Där är det ett allvarligt brott att avskeda eller trakassera en whistleblower.
I Sverige finns inte samma skydd. Det är inte ovanligt att den som slår larm utsätts för omplacering, falska anklagelser och utfrysning utan att någon på arbetsplatsen vågar ingripa.
Dramat i Malmö börjar några månader tidigare då länsstyrelsens internrevisor, Tommie Sjölin, upptäcker oklarheter kring personalchefen Helena Jellinek. Tommie Sjölin har arbetat länge, är omtyckt och känd för att vara duktig och noggrann. Han tycker inte om konflikter, men känner att han måste få svar på sina frågor. Helena Jellinek har haft inkomster utanför sitt arbete på över sju miljoner kronor under de senaste två åren. Hon har fått klagomål om mobbning och är misstänkt för trolöshet mot huvudman.
–Jag tog upp det med henne flera gånger, bad henne lämna in kompletterande handlingar, men hon brydde sig inte ens om att svara, säger Tommie Sjölin.
I januari träffar Tommie Sjölin landshövdingen Göran Tunhammar, som uppmanar honom att fortsätta utredningen. Tommie Sjölin förklarar för Tunhammar att det inte är lätt. Länsöverdirektören Lise Lotte Reiter är inte positiv till undersökningen – hon och Helena Jellinek har ett gott samarbete.
–Tunhammar sa att han beundrade mitt civilkurage, säger Tommie Sjölin. Det kändes positivt.
En månad senare är utredningen klar. Helena Jellinek deklarerar att hon är oskyldig men har ännu inte lämnat in några handlingar och svarar fortfarande inte på Tommie Sjölins frågor.
– Jag bokar ett möte med landshövdingen för att göra en slutgiltig avrapportering och avsluta ärendet.
Det blir inte som Tommie Sjölin tänkt sig. Landshövding Tunhammar kallar i stället till ett nytt möte. Tonen är skarp. Tommie Sjölin beordras att lämna ifrån sig sitt arbetsmaterial, sitt passerkort och omedelbart lämna arbetsplatsen i väntan på disciplinåtgärder. Han har trakasserat Helena Jellinek som – enligt Göran Tunhammar – är ”untouchable”.
Plötsligt är det Tommie Sjölin som sitter på den anklagades bänk.
– Jag hade följt alla regler, gjort precis som man ska. Det enda jag hade kvar var att avrapportera och stänga utredningen. Men i det här läget blev det omöjligt eftersom jag inte fick avsluta mitt jobb.
I Tommie Sjölins rum ligger hans arbetsmaterial. Där finns alla hans tjänsteanteckningar.
–Jag hade intervjuat personer i personalen, som enligt reglerna ska vara garanterade sekretess. När man avslutar en utredning ska allt hemligstämplat material rensas ut ur akten innan den arkiveras. Lämnar jag ut de sekretessbelagda uppgifterna begår jag tjänstefel.
Så efter det hetsiga mötet 13 mars går Tommie Sjölin i snabb takt tillbaka till sitt rum, tätt följd av landshövdingen Göran Tunhammar, säkerhetschefen och länsstyrelsens jurist.
Tommie Sjölin är vanligtvis en lugn och sansad person – därför är ingen beredd på det som nu kommer. Några meter från dörren ökar Tommy Sjölin plötsligt takten, han är upprörd och tankarna flyger. Plötsligt ser han bara en utväg. Han rusar in i rummet, stänger dörren efter sig och låser.
– Jag visste att de inte skulle släppa ut mig ur byggnaden förrän jag lämnat i från mig mitt arbetsmaterial, säger Tommie Sjölin.
Akten med tjänsteanteckningarna är det enda som visar att han gjort rätt och följt reglerna. Han går ut på intranätet, försöker skriva några rader till kollegornai huset för att förklara vad som hänt. Men det dröjer inte länge förrän en ikon dyker upp på skärmen, arbetsgivaren har stängt ner hans dator. Tommie Sjölin ringer polisen och slår sedan numret på mobilen till Sydsvenskans redaktion. Det dröjer inte länge förrän hela landet vet vad som hänt.
Förhandlingar inleds. Några timmar senare lämnar han sitt rum och åker hem till familjen i Lund. Arbetsmaterialet har hämtats av en extern revisor. Telefonerna ringer oavbrutet. Det är journalister, arbetskamrater och vänner som vill höra vad som hänt.
– Jag har jobbat som revisor sedan mitten på 1980-talet och har aldrig råkat ut för något liknande, säger han.
TOMMIE SJÖLIN ÄR fortfarande kvar som internrevisor. Konflikten är långt ifrån över. Ekonomistyrningsverket, den myndighet som sätter upp regler för internrevisorernas arbete, har utrett ärendet och menar att Tommie Sjölin arbetat helt enligt reglerna. Göran Tunhammar får kritik för att han agerat felaktigt när han avbröt Sjölins utredning av Jellinek. I dagarna inleds ytterligare en utredning, den här gången av Riksrevisionen. Den beräknas vara klar någon gång efter midsommar. För Sjölin är framtiden fortfarande osäker.
– Det har varit tungt, men det var inget svårt val. Jag måste kunna se mina barn i ögonen och kunna säga att jag gjorde det som var rätt. Det kändes så skönt när de häromdagen sa till mig ”Pappa, vi är så stolta över dig!”. Och när jag kom till jobbet applåderade mina arbetskamrater. Det är underbart att känna allt stöd.
Historien om Tommie Sjölin har fått stor uppmärksamhet i tidningar, tv och radio. Det är inte var dag en tjänsteman på länsstyrelsen låser in sig.
–Han gjorde rätt, säger Richard Minogue på företaget Hibi, experter på internutredningar och whistleblowsituationer.
– Det viktigaste för den som hamnar i en sådan här situation är att inte släppa ifrån sig sitt material.
Bevismaterial och handlingar försvinner lätt om de hamnar i orätta händer, och utan bevis är den som försöker att säga sanningen chanslös.
VARJE ÅR DYKER det upp nya whistleblowers, både i Sverige och i andra länder. Några av de mest kända från vårt land är kartografen Anders Ahlmark, även kallad ”Fången på fyren”, Ingvar Bratt som avslöjade Bofors mutaffärer, miljöinspektören Leif Kåvestad, vårdbiträdet Sarah Wägnert som blev upphov till Lex Sarah och Siv Othén som skrev boken Gävla arbetsplats.
Professor Lennart Lundquist på Lunds universitet, som skrivit boken Demokratins väktare, säger att ett samhälle med en fungerande demokrati bygger på att det finns sanningssägare:
– De är modiga människor med mycket civilkurage och stark rättskänsla. De har en viktig roll, men i Sverige, liksom i de flesta andra länder, är de dåligt skyddade av lagen. Många blir trakasserade, hotade och utfrysta på arbetsplatserna. När arbetsgivarna inte lyckas sparka dem blir de omplacerade till meningslösa arbetsuppgifter tills de ger upp och frivilligt säger upp sig.
I USA uppmuntras whistleblowing. Men trots hjälteglorian och lagskyddet i USA är det ändå inte riskfritt att kliva fram. Det intygar göteborgaren Peter Rost, före detta VD i USA på Pharmacia och Phifzer. Hans bok Sjuka pengar slog ned som en bomb när den kom ut i höstas. Där avslöjar Peter Rost hur det inom läkemedelsföretaget förekommer mutor, skattefusk, fiffel med försäljningssiffror och hur mediciner med tillväxthormon säljs illegalt som föryngringsmedicin.
Det är svårt att förstå att en populär kille mitt i karriären, en man som årligen tjänar över sju miljoner kronor och är en av läkemedelsbranschens mest framgångsrika chefer, riskerar hela sin karriär. På ett seminarium i Näringslivshuset i Stockholm får han mitt under föreläsningen frågan: ”Är du rättshaverist?”.
–Jag hade inget val, svarar han allvarligt. Det som pågick var så pass allvarligt att jag som chef för verksamheten riskerade flera års fängelse om jag inte agerade. Dessutom ville jag inte stå bakom illegal försäljning av ett läkemedel som kan ge svåra skador om det används felaktigt. Det enda jag ångrar är att jag väntade så länge med att gå ut med uppgifterna.
När Peter Rost för första gången lämnade sin rapport till Pharmacias nya ägare Phifzer var han säker på att de skulle ta itu med problemen.
– Jag var chef för 75 anställda. Vår enhet hade flera år i rad redovisat de bästa resultaten, säger han. Plötsligt försvann min personal. Efter knappt ett år satt jag ensam utan arbetsuppgifter på ett stort ödsligt kontor, som steg för steg förvandlades till byggarbetsplats. Rum och väggar revs och byggubbar med verktyg och plankor klev rakt in. Telefonsamtal avlyssnades, e-post och andra dokument beslagtogs.
Företaget startade också en internundersökning. Målet var att hitta en anledning att ge honom sparken. De hittade ingen, men Phifzer valde i alla fall att avskeda Peter Rost.
I USA är det olagligt att trakassera eller sparka en whistleblower. Det är ett allvarligt brott som kan leda till höga skadestånd, men det skrämde inte Phifzers chefer.
– När jag fick uppsägningen tänkte jag: ”Nu jävlar!”
Peter Rost är i dag en hjälte, men han tycker att han betalat ett högt pris. Han driver en rättslig process. Under tiden är han arbetslös, saknar sjukförsäkring och ekonomisk trygghet.
– Även om alla anser att det är rätt att slå larm är det mycket svårt att komma tillbaka på arbetsmarknaden i USA, säger Rost. Hur duktig och kunnig man än är.
ÄVEN I SVERIGE blir uppsägning oftast följden för en whistleblower. Många utmålas av arbetsgivaren som hotfulla bråkstakar. Enligt professor Lennart Lundqvist visar de undersökningar som gjorts att en typisk whistleblower är en person som är duktig och omtyckt på arbetsplatsen.
–De gillar inte att ljuga och har oftast en välutvecklad rättskänsla, säger han. Men människan har ett utvecklat flockbeteende och den som går mot flocken straffas.
Siv Othén hade jobbat i 30 år som kartritare på Gävle kommun. Under åren hade hon fått mycket beröm, till och med lokaltidningens ”Dagens ros” för att hon var vänlig och hjälpsam. När hon kritiserade arbetsledningen för att den misskötte en omorganisation beskrevs hon plötsligt av sin chef som bråkig. En person med samarbetssvårigheter.
– Det var så kränkande att de påstod att det var mig det var fel på, säger Siv Othén. I efterhand har jag fått höra att flera arbetskamrater tyckte att det var fel, men de vågade inte säga något.
Leif Kåvestad hamnade på kant med sin arbetsgivare Stockholms kommun när han slog larm om sjuka hus. Det spelade ingen roll att uppsägningen ogiltigförklarades i arbetsdomstolen. Under rättegången erkände arbetsgivaren att Kåvestad var mycket duktig men vägrade ändå att låta honom få tillbaka sitt jobb.
– De anklagade mig under rättegången för att ha varit hotfull, men kunde inte förklara på vilket sätt, säger Leif Kåvestad. Jag hade enligt dem inte sagt eller gjort något som kunde tolkas som hotfullt. Det var nästan lite komiskt.
Bjarne Isaksson, fackförbundet Seko, är inte förvånad.
-Det är tyvärr ganska vanligt. Att bråka och vara hotfull är skäl som ger arbetsgivaren laglig rätt att säga upp en person. Det är svårt för våra medlemmar att värja sig mot falska anklagelser och trakasserier såvida de inte är fackligt förtroendevalda. Troligtvis måste facket i framtiden se till att bli bättre på att skydda dem som riskerar att hamna i den här typen av situationer.
I ENGLAND FINNS FÖRETAGET Vogon International som har en särskild webbplats där whistleblowers på stora företag kan vara anonyma. På webbplatsen www.whistleblower.sh finns en e-postadress för anonyma tips. Varje ärende handläggs av en utredare på Vogon som rekommenderar alla whistleblowers att vara anonyma. Trots att de är skyddade av lagen.
Richard Minogue på Hibi arbetar sedan några år tillbaka med att utbilda företag runt om i Europa. Han och ett tjugotal medarbetare lär företagsledare och chefer hur de ska hantera en whistleblower.
– Den information de kommer med är oftast värdefull, säger han. Den brukar handla om problem som kan skada företaget och måste lösas.
Minogue är själv ursprungligen internrevisor och har under många år arbetat med utredningar för olika företag.
– Det var så idén med att utbilda företagsledare och chefer föddes. Internrevisorer har oftast en särskilt utsatt position på ett företag eller en myndighet, eftersom de har som uppgift att hitta och ta upp eventuella fel eller problem.
Enligt Richard Minogue börjar allt fler företag bli intresserade av att dra nytta av whistleblowers. Volvo är ett av dem som länge arbetat för att minska risken för fusk och bedrägerier inom företaget.
– Jag tror att vi är ett av de första företagen i Sverige som tagit tag i det här, säger Rune Alsterholm, chef för alla internrevisorer på Volvokoncernen. De senaste två åren har vi satsat särskilt mycket på att utbilda vår personal och utveckla arbetsformer för att kunna ta hand om den information whistleblowers lämnar. Vi har numera också en särskild e-postadress där de garanterat kan vara anonyma.
– När någon slagit larm startas alltid en utredning, men den sker på ett sådant sätt att det inte är någon risk att anmälaren kan råka illa ut. Det är viktigt eftersom bedrägerier kan ske på hög nivå av personer med stora befogenheter.
Men finns det inte risk för att det kan komma in falska anmälningar?
– Den risken finns alltid, men märker vi att det inte finns grund för anklagelsen eller att det är svårt att hitta några bevis för det som påstås, går vi inte vidare.
Professor Lennart Lundqvist tror emellertid att det behövs mer än enbart god vilja för att förändra attityder och beteenden:
–Lagen måste ändras och framför allt måste vi visa att vi uppskattar sanningssägarna. De är modiga människor med stort civilkurage. De tar en stor risk – de borde belönas med medalj.
Men några medaljer delas inte ut. Sanningssägare i Sverige betalar fortfarande ett högt pris och historien upprepar sig. I dag delar Tommie Sjölin samma öde som Anders Ahlmark, Siv Othén, Leif Kåvestad och Ingvar Bratt.
KÄNDA WHISTLEBLOWERS
LEIF KÅVESTAD
STOCKHOLMS SJUKA HUS
FÖDD: 1944.
KÄND FÖR: Kåvestad avslöjade att det fanns ett stort antal sjuka hus som behövde saneras i Stockholms allmännyttiga bostadsföretag. Han avslöjade även att vissa sjuka hus i området Enskededalen utanför Stockholm inte var ordentligt sanerade. VARFÖR: ”Människor bodde i de där husen och blev sjuka utan att veta varför, och det kändes helt fel. De litade på miljöförvaltningen som på order av politikerna tystade ned problemen.”
VAD HÄNDE EFTER: ”Jag blev omplacerad till ett bibliotek i källaren och sedan fick jag sparken.” Kåvestad drev med SKTF:s hjälp ärendet vidare och vann i arbetsdomstolen. ”Uppsägningen ogiltigförklarades, men min arbetsgivare vägrade att låta mig komma tillbaka och köpte ut mig med fyra årslöner.”
RÅD TILL ANDRA: ”Var väl förberedd innan du går ut. Se till att du har stöd och väl dokumenterade uppgifter och handlingar.”
INGVAR BRATT
BOFORSAFFÄREN
FÖDD: 1942.
AVSLÖJADE: Att det statliga vapentillverkande företaget Bofors i Karlskoga betalade olagliga mutor och smugglade vapen till bland annat Indien.
VARFÖR: ”Jag var först hemlig källa, men polisutredningen gick trögt. Plötsligt dog min bror som alltid varit ärlig och tyckt att man skulle stå för saker. Då tog jag beslutet att träda fram.”
VAD HÄNDE EFTER: ”Jag var redan på väg bort från företaget och höll på att omskola mig till lärare. Men det var mycket tufft. Jag blev ifrågasatt, det skrevs arga insändare, det kom hatbrev och mordhot. Men det var också enormt många som stöttade mig. När jag var klar med min utbildning flyttade vi till Nora och jag började att jobba som lärare.”
RÅD TILL ANDRA: ”Om man orkar är det bättre med öppenhet. Det gäller framför allt att se till att man har stöd.”
ANDERS AHLMARK
FÅNGEN PÅ FYREN
FÖDD: 1944.
KÄND FÖR: Ahlmark är kartografen som avslöjade Sjöfartsverkets mörkläggning av felaktiga sjökort. Han omplacerades och tjänstgjorde under en tid på fyren Ölands Södra Grund, där han blev känd som ”Fången på fyren”.
VAD AVSLÖJADES: Att ett sjökort var felaktigt, ett grund var inte utsatt. Sjöfartsverket gick ut med falska uppgifter och gjorde en mörkläggning i samband med att ett ryskt tankfartyg gått på grund.
VARFÖR: ”Jag hade rapporterat och förstod inte varför de ljög. När lotsen blev anklagad för tjänstefel och riskerade fängelse, då bestämde jag mig. Men jag kunde inte vara hemlig eftersom det var jag som var experten och den som hade tillgång till alla uppgifter och originalkortet.”
VAD HÄNDE EFTER: ”Mina arbetskamrater uppmanades att skriva på listor mot mig, min närmsta chef fick inte prata med mig på 15 månader, alla arbetsinstruktioner hängdes upp på min dörr och minsta fel jag gjorde tolkades som tjänstefel. Slutligen omplacerades jag till en avdelning som kallades ’Specialdetaljen’. Men jag hade många som stöttade mig. Det betydde mycket att min fru var kartograf och jobbade på samma avdelning som jag. Det blev en utredning men JK friade sjöfartsdirektören trots mörkläggningen. Jag erbjöds slutligen avgångsvederlag.” RÅD TILL ANDRA: ”Man bör nog tänka sig noga för innan man går ut. Det kan bli hårda tag och det är nästan omöjligt att vara kvar på arbetsplatsen efteråt. Man måste vara väl förberedd och ha mycket stöd. Det är viktigt att föra noggranna tjänsteanteckningar, se till att ha kopior på allt material.”
SIV OTHÉN
GÄVLA GÄVLE!
FÖDD: 1945.
KÄND FÖR: Slog larm om missförhållanden på Gävle kommuns stadsingenjörskontor. Skrev boken Gävla arbetsplats.
VARFÖR: ”Det fanns inledningsvis inte några riktlinjer för hur omorganiseringen skulle gå till. Folk skulle sparkas eller omplaceras. Inga regler följdes, det som pågick var rena svågerpolitiken. Många arbetskamrater for illa och mådde dåligt.” VAD HÄNDE EFTER: ”Jag blev omplacerad till arkivet och blev utfryst av arbetskamraterna.” När Siv Othén vid ett tillfälle råkade radera en lista i arkivet fick hon sparken. ”Jag fick ingen hjälp av facket. Men jag ville inte ge mig så jag vände mig till en privat jurist, drev ärendet vidare och vann. Uppsägningen ogiltigförklarades och Gävle kommun fick betala 1,1 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader. Den ansvariga chefen omplacerades. Jag gick aldrig tillbaka. Det var omöjligt efter det som hänt.”
RÅD TILL ANDRA: ”Se till att ha människor som stödjer dig. Den som blir uppsagd ska på en gång försöka ta sig ut i arbetslivet och inte gå hemma och älta det som hänt. Om facket sviker: ge inte upp. Försök att hitta en bra jurist som kan driva fallet vidare.”
RÅD TILL EN WHISTLEBLOWER
■ Tänk igenom vilket syfte du har med att agera.
■ Var noggrann, säkerhetskopiera den information du har.
■ Agera inte privatdetektiv.
■ Se till att du har stöd av människor du kan lita på.
■ Försök att i första hand vara hemlig källa.
■ Var beredd på att det du gör kan leda till att du kan få sparken eller omplaceras.
LÄNKAR
Fakta om kända whistleblowers
http://en.wikipedia.org/wiki/ Whistleblower”Overview
Whistleblower center:
http://www.whistleblowers.org/html/ press_room.html
Vogon återskapar datadokument som blivit skadade:
http://www.vogon-international.com/ press/sv/pr_sv_whistleblowing.htm
Den engelska whistleblowersidan med anonym e-postladress:
http://www.whistleblower.sh/
KARIN RUTSTRÖM skriver mest om samhällsfrågor, bland annat i Metro, Norrbottenskuriren och tidigare Vår Bostad. Hon är 49 år och bor med tre barn i Vaxholm, där hon leder en teatercirkel.