Artikel hämtad från Vi Online.
Publicerad: 2005-11-24 12:00:00

En dag utan shopping – klarar vi det?

UNGE TAR EN FIKA MED HELENA GRANSTRÖM

Den 26 november är En köpfri dag. Vad går den ut på? Vi talar med Helena Granström som representerar en organisation som inte finns, men som startade i Kanada 1992.

Vad är En köpfri dag?
–Det är en världsomspännande kampanj. I år är den internationella köpfria dagen den 25 november, i Sverige lördagen den 26 november. Kanadensaren Ted Dave, före detta reklamare, startade aktionen 1992 i samarbete med en medie- och reklamkritisk organisation som heter Adbusters. Det finns ingen central organisation i vanlig mening, alltihop är ett löst sammanhållet nätverk av folk som är kritiska mot konsumtionssamhället.
Hela vårt samhälle är ju uppbyggt kring konsumtion. Vad ska då en köpfri dag tjäna till?
– Det är det som är problemet, att vi är mer konsumenter än medborgare. Det är ju uppenbart att västvärldens livsstil med dess inriktning på konsumtion är ett problem. Skapar problem. Just för att konsumtionen är en så central del i samhället är det lätt att man slutar reagera över den. Dess stora roll behöver synliggöras.
Vad utmärker då denna konsumtion?
– För det första är konsumtion en stor del av vår identitet. Vi köper oss en personlighet, en status, konsumtionen talar om vilka vi är. Det finns väl knappt någon subkultur i vårt samhälle som inte identifierar sig med yttre attribut. Konsumtionen påverkar våra sociala relationer.
För det andra blir man aldrig nöjd. Det finns alltid mer att konsumera, vilket hela tiden skapar en relativ fattigdom i Sverige, eller upplevelse av en, man kan alltid jämföra sig med andra och bli missnöjd, en ständig otillfredsställelse.
För det tredje gör västvärlden av med en oproportionell del av världens resurser och skapar därigenom stora miljöproblem.
För det fjärde finns det etiska aspekter på vår konsumtion: vi köper från u-länderna produkter som tillverkas av folk med låga löner, kanske av barn, under svåra förhållanden. Vi säger att vi hjälper u-länder, men det behöver inte vara sant. Vår nyckfulla konsumtion av de varor vi själva bestämt att u-länder ska producera kanske bara är till förfång för dem i långa loppet.
Kan du bli lite mer konkret?
–Ja, säg så här: hur i all världen ska vi kunna hitta argument för att kunna säga exempelvis till kineserna: ni får inte köpa bilar, för det skulle skapa stora miljöproblem och tära på världens oljetillgångar, men vi här i väst vi ska ha bilar varenda en. Det går inte och visar vilken omöjlig väg vi slagit in på.
Men hur ska man då hitta en ”lagom” konsumtionsnivå, var går gränsen, vem ska sätta den?
– En svår fråga, jag anser att En köpfri dag inte går ut på att rekommendera ett ytterligt asketiskt levnadssätt eller att ge individen dåligt samvete.
Var är då poängen med En köpfri dag?
– Det är att ge oss alla en dag av eftertanke. Att få oss att inse vilken otroligt stor roll konsumtionen spelar i våra liv. Att få tonåringar att tänka: Gå och shoppa – är det verkligen det mest meningsfulla jag kan göra? Allt det vi upplever som behov – är det riktiga behov? Individen har ett ansvar och individens utrymme att agera och välja, påverka, är inte på långa vägar fullt ut taget i anspråk.
Innebär det att ett socialistiskt samhälle hägrar i framtiden?
– Nej, det är inte lämpligt att placera aktioner som En köpfri dag på en vänster-höger-skala. Jämför man kommunism med kapitalism finner man att det är mer som förenar än som skiljer, båda systemen är inriktade på produktion och konsumtion, båda är auktoritära, på olika sätt, olika öppet, men i grunden detsamma.
Varför då inte bilda ett parti?
– Politiska partier tenderar att bli en sorts identitetsfenomen, där en förment samhörighet verkar viktigare än en verklig lust att förändra samhället. Själv trivs jag bra i utomparlamentarisk verksamhet och gillar att tilhöra ett nätverk där man inte behöver vara överens i varenda detalj. En köpfri dag representerar inte en sammanhållen heltäckande politisk analys, det är ett försök att skapa eftertanke och handling hos individen.
Helena Granström är 22 år och går sista året på fysiklinjens intensivgren vid Stockholms universitet, teoretisk fysik. Tidigare aktiv inom kärnkraftsmotståndet och olika typer av miljöaktivism. Fältbiolog. Uggleskådning, vinterbad, långfärdsskridskor och fjällvandring står på fritidsschemat.

Text: Ingemar Unge