Ordagrant

Therese Alshammar om ”vändpunkt”

av Pia Huss

Förr var vändpunkten bassängens kaklade vägg. Nu går Therese Alshammar vidare mot ett nytt liv, där framgång är något annat än en guldmedalj.

Tjugotre år av simning på högsta elitnivå, 73 internationella mästerskapsmedaljer, medverkan i sex olympiska spel och nu, på tröskeln till ett oprövat 2017, har Therese Alshammar slutat tävlingssimma i seniorlandslaget. Det, om något, är en grandios metafor för begreppet vändpunkt. Och precis som Therese Alshammars tonfall, rymmer ordet både vemod och ivrig förväntan.

Inte undra på efter så många år med en tillvaro där livet helt varit styrt och inriktat på att ständigt försöka överträffa sig själv och andra.

Nu en vändpunkt, ett nytt fönster som öppnas mot framtiden.

– Jag har ju simmat sedan barndomen och fått ett stort stöd av mina föräldrar. De var aktiva inom idrotten, min mamma tävlade i bröstsim och är en riktig vinnarskalle, medan pappa är mer av lagidrottare, han betonar det sociala. Mina föräldrar var tidigt överens om att stötta mig, men också att pusha mig vidare när jag som liten ibland surade och vägrade att gå till träningen. Hade det inte varit för dem skulle jag aldrig simmat eller kommit dit jag gjort, så jag är väldigt tacksam för deras support. Men det är klart att det alltid är en avvägning hur mycket vi ska pusha våra barn. Det får inte bli ett tvång eller något barnen själva innerst inne inte är med på. Min egen treåring har, ända från början, ständigt varit med mig i simhallen. Men även han har kommit till en vändpunkt och längtar efter något annat och mer lekfullt.

Som elitidrottare blir du av nödvändighet väldigt självcentrerad.

Therese skrattar:

– Så nu har han fått börja på simhopp!

Det har varit ett inrutat liv som inneburit försakelser, men där Therese också fått vänner och skapat kontakter.

– Fast det är svårt att ingå i ett socialt sammanhang vid sidan av träning på elitnivå. Som elitidrottare blir du av nödvändighet väldigt självcentrerad. Det enda som både du själv och omgivningen räknar med är att du ska vinna. Och det innebär en stor stress när allt annat ses som misslyckanden. Nu hoppas jag att min vändpunkt i tillvaron ska innebära nya möjligheter. Att få vara med familjen, släkten och att odla vänskap. Jag hoppas också mycket på att jag en morgon ska kunna vakna och faktiskt känna mig nöjd med att vara jag, Therese, att det räcker och är fullt okej. Redan nu upplever jag det som en befrielse att inte i varje stund behöva bli bedömd!

Att välja nytt efter mer än 20 år på toppen är omtumlande.

– Jag har alltid vetat att jag inte skulle elitsimma i evighet, men att sluta har ändå känts långt bort. Och det är klart att det är sorgligt att sätta punkt för något jag också tycker så mycket om.

Att blir äldre, att som Therese fylla 40 nästa gång, innebär även det en vändpunkt.

– Lite läskigt faktiskt, men samtidigt är jag glad över att jag i dag förmår reflektera på ett helt annat sätt. Som ung trodde jag mig om att kunna analysera världen. Men det var ju bara inbillning. Efter allt jag rest och erfarit, inser jag hur obetydlig jag är även om jag förstås vill vara med och bidra till en bra framtid för de unga. Jag vill gärna stötta idrottstjejer så att de orkar stå ut med den tuffa träningen, men att de samtidigt ska bli trygga och nöjda och ha realistiska förväntningar på sig själva. För, och det är viktigt, det är så mycket mer än segrar som räknas här i livet!

 

Text: Pia Huss
Foto: Anna-Karin Nilsson

 

Publicerat i Tidningen Vi, nr 1/2017

 

 

SLUTSIMMAT
Namn: Therese Alshammar.
Ålder: 39 år.
Bor: Efter att ha simmat världen runt är den fasta punkten nu Östermalm i Stockholm.
Familj: Partnern Johan och sonen Fred, tre år.
Aktuell med: Slutat tävlingssimma efter 23 år och vill nu ta minst tre månader för att landa i sig själv och vara med Fred och familjen.

 

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar