Porträtt

Vi möter Keith Richards

av Victor Johansson

71 år gammal är han fortfarande den person som personifierar rock’n’roll mest i hela världen. Men bakom den hårda fasaden ryms en mysfarbror.  Som enda svenska magasin fick Vi träffa Keith Richards med anledning av hans första soloskiva på 20 år.

Keith Richards ställer ifrån sig drinken och intar lotusställning.

Uppkrupen i soffan lägger han fötterna över motsatt lår, placerar cigaretten i mungipan och sträcker ut armarna i en kabarégest.

– Titta här! Jag har bra grundfysik, även om jag har pressat mig själv lite väl hårt ibland. Men jag har aldrig försatt mig själv i fara, jag har familj och barn att ta hand om, då kan man inte bete sig för galet. Hur många kan sitta i en sådan här meditationsställning? säger han, och firar av sitt karaktäristiska grin.

71 år gammal har Keith Richards fortfarande en tonårings hjärta. Som gitarrist och låtskrivare i tidernas största rockband – The Rolling Stones – har han lurat döden i 50 års tid. Hans drog- och alkoholintag har varit enormt. Trots detta är det med ungdomens lätthet han öppnar dörren till sin hotellsvit, visar vägen genom vardagsrummet och slår sig ner i mockasoffan.

– Jag skulle inte rekommendera min livsstil till någon annan, för det handlar om självkännedom. Det var aldrig vårdslöst, det var som ett kontrollerat experiment. Jag lärde mig mycket om livet, om mig själv, om människor – och om droger, haha!

Jag har en teori om att man kan ha en livsstil som är hälsosam för kroppen och en livsstil som är hälsosam för själen.

– Jag tror att du har fullständigt rätt. Den som lever ett liv som är hälsosamt för själen tenderar ofta att bli äldre. Det stämmer helt och hållet, bästa knepet för en god hälsa är att göra saker som gör en lycklig.

Han är här för att prata om nya albumet Crosseyed Heart. Soloskivan – den första på 23 år – bjuder på det vi väntat oss: finstämda ballader, rökiga reggaemelodier och rock’n’roll-låtar med yxiga riff, otämjda gitarrsolon och trummor som dundrar likt hovar över ett öppet fält.

– Steve Jordan, min vän och trummis, frågade mig ”Hur spelade du in Jumpin Jack Flash och Street Fighting Man?” och jag svarade ”Jag gick bara in i studion med Charlie Watts*”. Då sa han ”Well, jag är ju trummis, så …”. Det var så det började.

Albumet – inspelat under tre år i New York – innehåller gästspel av alla från Norah Jones till nu bortgångna Rolling Stones-saxofonisten Bobby Keys.

– Tanken var aldrig att göra ett album, säger Keith Richards. Vi tänkte att vi skulle spela lite tillsammans, kanske skriva en låt eller två, så plötsligt stod jag där med 15 låtar. Det råkade bara bli en skiva.

 

(- — – )

 

Keith Richards har – vid sidan om de klassiska låtarna – blivit lika känd för sitt hedonistiska leverne. 1967 greps han och Mick Jagger för första gången för droginnehav när polisen stormade hans gård på den brittiska landsbygden. Därefter har de mytomspunna historierna avlöst varandra. Från hemmafesten på Franska rivieran då han var vaken i nio dygn på uppåtpiller – till den där gången då han greps med heroin i Kanada och riskerade sju års fängelse.

– Jag har aldrig haft problem med droger, men jag har haft problem med polisen, säger han.

Känner du att du har tagit mer från drogerna än vad drogerna har tagit från dig?

– Jag har inte tänkt på det, men det har du helt rätt i. Jag fick ut betydligt mer av knarket än vad knarket fick ut av mig. Men många musiker tänker att killar som Charlie Parker spelar så vackert för att de går på droger och så börjar de själva ta droger. Det funkar förstås inte. Men jag tror inte heller att drogerna hindrar en musiker eller en låtskrivare.

Du framstår som väldigt orädd – finns det något som skrämmer dig?

– Oh yeah, jag har varit rädd många gånger i mitt liv. Testa att gripas och riskera sju års fängelse. Det är skrämmande. Samtidigt visste jag att jag hade en miljon människor utanför rättegångssalen som sa ”Snälla, låt Keith gå” och ”Fria Keith!”. Jag förlitade mig på det och visste att jag hade stort stöd. Vi kom till en överenskommelse där jag sa ”Jag slutar ta droger och ni slutar gripa mig”.

 

(- – -)

 

Du har levt hårdare än de flesta – har du något råd att dela med dig av?

– Alla liv kommer vara hårda här och där. Men om du hittar något du älskar att göra och sedan kan göra det till ditt jobb, då är du ganska välsignad. Jobbet är centralt i livet och det hjälper om man sysslar med något man gillar. Men alla kan förstås inte få sina drömjobb, folk får ta arbetena som finns tillgängliga, och jag kan inte ens föreställa mig hur tufft det är. Jag skulle bli galen. Själv uppfann jag ju mitt eget jobb.

1960- och 70-talets Keith Richards verkade vara väldigt demondriven. Har du hittat ett lugn inom dig nu?

– Jag har faktiskt funderat mycket på det den senaste tiden. Jag har blivit sams med mina inre demoner och jag tror framför allt att det inre lugnet kommer med att växa upp. Jag har barn och barnbarn, det påverkar en. Sedan handlar det också om glädjen över att jag faktiskt fortfarande är vid liv.

 

Text: Victor Johansson

 

Keith Richards
Kallas även: ”Keef”, ”The human riff”.
Ålder: 71 år.
Gör: Gitarrist, låtskrivare, sångare. En av frontfigurerna i Rolling Stones.
Bor: Stor lantegendom i Connecticut, USA.
Familj: Hustrun Patti Hansen, fyra barn, fem barnbarn.
Har skrivit: Den unisont hyllade självbiografin Life, dessutom barnboken Gus & Me.
Skådespeleri: Dök upp i en omskriven scen i filmen Pirates of the Caribbean: Vid världens ände.
Klassiskt citat:Everyone talks about rock these days; the problem is they forget about the roll.”
Aktuell: Med soloalbumet Crosseyed Heart.

 

 

Hela texten hittar du i Vi nummer 9, i kiosk från 25/8

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar